Razer Orochi

I takt med att prestandan gått genom taket har bärbara datorer faktiskt blivit realistiska speldatorer. Det är trevligt, nu kan vi verkligen sitta och spela nästan var vi vill. Men medan speldatorerna blivit mobila är det inte alltid tillbehören har blivit det, och om du vill ha en gnagare med dig på resan har du ofta fått ta med dig en klump som är anpassad för stationära datorer, eller nöja dig med någon primitiv skräpmus. Men #Razer tycker inte att vi ska behöva nöja oss med det. Ge plats i terrariet för Razer Orochi, namne med Yamata no Orochi, en åttahövdad och åttasvansad japansk mytologisk reptil.

Uppackad ur kartongen framstår dock Orochi som allt annat än en mytologisk reptil, mer som synnerligen omytologisk liten snok. Den har visserligen Razers klassiska stilspråk, och det är bra tänkt av tillverkaren att göra den symmetrisk så att den passar både höger- och vänsterhänta, men den är så liten att den verkar ha krympt i tvätten. Puttefnasken är 99 gånger 68 millimeter, 35 millimeter hög och har en matchvikt på 68 gram.

Detta är utan tvekan en resemus, som bekymmerslöst slinker med i väskan när man är på resande fot. Men i ett avseende har Razer gått till överdrift. Den är så liten att den blir obekväm. Nu är detta visserligen en subjektiv bedömning baserad på handstorlek, tycke och smak – men Orochi är näst intill objektivt obekväm. Om dina händer är större än en femårings får du inget stöd alls för handen.

Kombinera att hålla i gnagaren enbart med fingrarna med att försöka använda fler än de vanliga två musknapparna, och allt stadigt grepp försvinner ut genom fönstret. Du tvingas välja mellan stadga och komfort.

Vid sidan av utseendet lånar Orochi också prestandan från andra Razer-gnagare. Den skulle faktiskt göra många "fullskaliga" gamingmöss avundsjuka. Orochi läser av underlaget med en 4G lasersensor med en upplösning på ända upp till 6400 dpi. Personligen tycker jag att det är överdrivet mycket, men det är ju frivilligt och fritt konfigurerbart i den tillhörande programvaran Synapse 2.0.

Då tycker jag att det är mer imponerande vad Razer gjort med strömförbrukningen. Med två stycken AA-batteriet och full pådrag när det gäller strömförbrukande funktioner, ska de räcka i upp till 15 timmar. Och detta verkar faktiskt stämma ganska bra med mina tester. Dra ner prestandan till mer normala nivåer, och batteritiden fördubblas. Detta kan till viss del tillskrivas att man använder den strömsnåla Bluetooth 3.0. Man skickar däremot inte med någon enhet att placera i datorn, utan de förlitar sig på att du har en dator med inbyggd Bluetooth eller löser det på annat sätt. Till exempel med den 90 centimeter korta USB-sladden.

För att verkligen kunna använda Orochi på allvar behöver du ett program som heter Synapse 2.0. Det är en relativt kompetent programvara som låter dig skapa profiler med detaljer som olika upplösningar och vilken musknapp som ska göra vad. Den kan även koppla profilerna till specifika spel. Givetvis går det även att skapa makron, men det är ganska pyssligt om du vill göra något utöver det mest grundläggande.

Razer Orochi är i flera avseenden en väldigt klok och trevlig mus. Bra prestanda och batteritid, genomtänkta funktioner och fräckt utseende. Men, allt sånt förlorar sitt värde eftersom storleken gör den närmast oanvändbar. Jag måste bokstavligt talat klämma fast den mellan fingrarna för att använda de två ordinarie musknapparna, och då måste jag ändå stänga av fyra av musens sju knappar för att jag ständigt klickar dem av misstag. Sådana brister går inte att blunda för. Razer borde inte kalla Orochi för "gaming mouse for notebooks", de borde kalla den "kids gaming mouse" och sälja den i paket med Mulle Meck-spel.