Universum, utveckling, underhållning
I begynnelsen fanns ingenting. Eftersom ingenting blir väldigt tråkigt i längden så uppstod universum. Det fylldes snabbt med damm och stoft som bildade stjärnor och planeter och snart sprudlade det av liv. Allt från mikroskopiska toffeldjur till stora äggläggande monster med syra i ådrorna. Den mest underliga av alla dessa livsformer är dock människan. En varelse som trots stor hjärnkapacitet och motsatta tummar mest verkar nöja sig med att klubba sina artfränder i huvudet. Överste Senap med ljusstaken i arbetsrummet för att sammanfatta i Cluedostil.
Det finns dock tillfällen då människan briljerar i andra områden är huvudklyvning. Ett sådant är uppfinnandet av datamaskinen. En fantastisk apparat på många sätt och vis. Experter, som enligt egen utsago vet bättre än alla andra, säger att datorn är ett revolutionerande verktyg. Med den kan vi skriva brev, handla varor, söka information och prata med varandra. Kanske inte så revolutionerande vid första anblick men nu kan vi göra allt detta samtidigt utan att behöva lyfta röven från stolen. Ett stort framsteg för den inneboende latheten. Dessutom har datorn gett oss en nästan outtömlig källa av mustig pornografi vilket jag tror många av oss (i tysthet) är mycket tacksamma för.
Datorn är dock inte bara ett instrument för allmännyttig verksamhet. Den låter oss också roa oss kungligt. Så när vi inte betalar på tok för dyra räkningar, söker obestridlig fakta på Wikipedia eller läser mejl om penisförstoring är chansen stor att vi nyttjar datorn till förströelse. Allt från film och musik till spel och dobbel strömmar in i våra audiovisuella sinnen och sätter sprätt på hjärnan. För mycket sprätt hävdar vissa och målar fan på väggen i vattenfärger. Men vi vet bättre, vi invigda. Vi förstår kärnan av den digitala underhållningen.
Allt går tillbaka till början av den här texten och till det mest grundläggande i den mänskliga existensen; huvudklyvning. Att kittla den reptilianska delen av vår hjärna är ett säkert kort om man vill få känslor att blossa upp och uppblossade känslor är själva essensen av underhållning. Skillnaden här är att den tillhörande blodspillan undviks. Det barbariska blir oskyldigt när verkligheten rinner över i fiktion. Samtidigt tar vi ett steg upp från vårt primitiva ursprung och proklamerar vår mentala utveckling. Njutningen av det morbida finns kvar men kräver inte längre en fysisk våldshandling för att tillfredsställas. Man skulle till och med kunna gå så långt som att säga att vi återigen briljerar, fast denna gång på ett psykologiskt plan. Eller också säger man helt enkelt att spränga saker sönder och samman i datorspel rockar fett. Skillnaden är minimal.
