Commander Keen in Invasion of the Vorticons Episode Two: The Earth Explodes (MS-DOS)

• Plattformar: MS-DOS (testversion)

• Release: 1990

För att bestå av tre sammanhängande episoder, där de två första avslutas med cliffhangers av klass för att locka till köp av efterföljande episod, måste det sägas att den tidiga julklapp den inledande delen av Commander Keen in the Invasion of the Vorticons kom att bli under december 1990 faktiskt skulle komma att kännas som ett fristående spel.

Episode Two: The Earth Explodes må ta vid precis där Marooned on Mars slutade, efter att Billy Blaze vars superhjältepersona Commander Keen precis insett att ett Vorticon-skepp svävar ovanför jorden redo att ställa till med fanskap, men så snart som Keen med hjälp av sitt egenhändigt ihopsnickrade Bean-with-Bacon Megarocket-dito landar på fiendernas rymdliga territorium börjar saker och ting kännas nya och fräscha.

Det är inte endast grafiken som plötsligt känns noterbart mer detaljerad med faktiska bakgrunder som gör mer än att endast skifta i färg, utan även nya varianter av Vorticoner dyker upp, diverse knappar och spakar finns plötsligt närvarande för Keen att interagera med och nivådesignen känns fokuserad på ett vis som får varje nivå att kännas unik på ett vis som inte alls känns olikt Nintendos bättre stunder.

Åtta X-14 Tantalus Ray-kanoner har riktats rakt mot jorden och mer specifikt städer av vikt för mänsklig historia och kultur, och Keen inser snabbt att hans huvudsaklhttps://i.imgur.com/XkxNo50.jpegiga mål är att inaktivera dessa. Varje kanon finns utplacerad på en egen nivå och till skillnad från Marooned on Mars handlar det inte länge om att hitta en väg till målet eventuellt tillkrånglat av ett behov av nycklar utan även om att överhuvudtaget kunna ta sig fram förbi fiender och hinder genom att agera så strategiskt som möjligt.

Ett par Vorticoner agerar plötsligt väldigt aggressivt och springer, hoppar och skjuter mot Keen så snart som han kommer nära. Även om där är fullt möjligt att kasta sig huvudstupa in i en eldstrid med dessa är det väldigt troligt att det går käpprätt åt helvete, så istället får Keen hitta sätt att distrahera fienderna, få dem att hamna på platser där de inte längre kan åsamka någon skada eller rentav släcka ljuset så att de inte ser Keen (och som följd inte längre hoppar runt som galningar).

Keen introduceras även till det faktum att Vorticoner har barn med väldigt mycket överskottsenergi. De springer runt som galningar och knuffar lätt omkull Keen som för ett par sekunder blir orörlig när han återhämtar sig från smällen. Även om de inte är farliga i sig kan de indirekt ställa till stora problem.

Andra fiender strosar runt på vadhelst för objekt de kommer i kontakt med, må det så handla om väggar, tak och metallburkar innehållandes dryck (som även Keen kan stå på om han inte plockar upp dem för poäng). Keen kan skjuta ihjäl dessa kreatur, men i många fall kan de dras nytta av som plattformar eller hissar för att nå annars onåbara platser.

Utöver nivåerna med kanoner att förstöra finns där även nivåer som agerar främst som en möjlighet för Keen att samla på sig ammunition och poäng för fler liv. Dessa är helt valfria, men då samtliga är underhållande designade och flera är av utmanande karaktär känns det givet att ta sig an dessa oavsett det är nödvändigt eller ej.

The Earth Explodes må vara ungefär lika omfattande sett till antal nivåer som Marooned on Mars, men då där inte längre är tal om några små rätt menlösa nivåer känns det upplevelsemässigt mycket större. Än mer så då flera nivåer introducerar det redan påtalade pusselliknande upplägget och därav tar klart mer tid i anspråk.

Dessutom kan Keen en bit in i episoden snubbla över en rätt oväntat handlingsmässig tvist som även om den är rätt humoristiskt menad satt under lupp får Billy Blazes agerande, framförallt det som komma skall, att framstå som rätt så fruktansvärt. Å andra sidan är det inte direkt ett mörker isolerat till denna tvist, då det är högst troligt att en första konfrontation med en av kanonerna riktade mot jorden resulterar i att Keen av misstag får planeten att flyga i luften.

The Earth Explodes är onekligen en episod av Invasion of the Vorticons som lyfter allt ett snäpp högre. Från ett småtrevligt tidigt plattformsspel till DOS vidare till ett riktigt bra dito som bortom fortfarande rätt inte alls imponerade ryckig scroll och måhända hjärnklistrigt blippande och bloppande verkligen drar nytta av möjligheterna som den egentligen rätt primitiva spelmotorn erbjuder.

Bara en sådan sak som att nivådesignen får kontrollens fysik att kännas helt självklar efter en stunds spelande. Knapptryckens längd anpassade till den acceleration Keen håller ger mig som spelare en typ av kontroll över Keen som känns oändligt mycket mer analog än den hyperprecisa digitala variant man finner i tidiga Mega Man-spel till NES.

Jag är faktiskt genuint imponerad.

Önskar jag kunde säga detsamma om nästa episod, men mer om det vid ett lite senare tillfälle.