Profilen Figgehn har gått bort
Cancer är så hemskt för alla inblandade. Såg min farsa sakta men säkert tyna bort i några års kamp och önskar inte ens min värsta fiende samma öde. Men det känns som det ändå gick rätt fort för Figghen mot slutet så en klen tröst är väl att det inte blev sadistiskt utdraget med hopp som tänds och släcks på löpande band när man är under behandling.
Vila i frid homie.
Just an honest man in a leather mask.
Denim demon.
Självmordsbombare för frälsningsarmén.
Cancer är så hemskt för alla inblandade. Såg min farsa sakta men säkert tyna bort i några års kamp och önskar inte ens min värsta fiende samma öde. Men det känns som det ändå gick rätt fort för Figghen mot slutet så en klen tröst är väl att det inte blev sadistiskt utdraget med hopp som tänds och släcks på löpande band när man är under behandling.
Vila i frid homie.
När jag gick på gymnaiset blev min fostermamma sjuk i cancer. Under två år kämpade hon, och det var precis som du nämner att ibland var det bättre och då fick hon lite hopp och kämparglöd, men så kunde hon plötsligt inte ens lämna soffan. Det är som läkare brukar säga, det är en hemsk sjukdom som drabbar så många fler än den insjukne. En helvetisk upplevelse för alla inblandade.
Ursäkta språkvalet men cancer är ett sådant jävla skithelvete.. Den vidriga sjukdomen tar på tok för många människors liv världen över och året om.. Må du vila i frid och lugn Figgehn. Nu slipper du ha ont något mer.. Du får visa oss the ropes i himlen när det är dags för oss andra FZare att vandra vidare till efterlivet.
När jag gick på gymnaiset blev min fostermamma sjuk i cancer. Under två år kämpade hon, och det var precis som du nämner att ibland var det bättre och då fick hon lite hopp och kämparglöd, men så kunde hon plötsligt inte ens lämna soffan. Det är som läkare brukar säga, det är en hemsk sjukdom som drabbar så många fler än den insjukne. En helvetisk upplevelse för alla inblandade.
Ja det är det som är så jävla rubbat. När man är drabbad som anhörig så är man desperat efter goda nyheter så man greppar efter alla halmstrån man kan få tag i. Det är en sadistisk berg och dalbana för offer och anhörig då man är så matt i kropp och själ att varje litet ljus, hur mikroskopiskt det än är, även fast man egentligen vet att det är kört, så hoppas man in i det sista. Men men blir bara besviken och gråter och gråter. Leva med sorg under potentiellt flera års tid är så psykiskt nedbrytande att man i sina mest mörka tankar bara önskar att personen bara kan dö så det blir avklarat. Så skäms man och känner skuld för det också.
Nej, usch. Om det är kört, låt det snälla i alla fall gå fort.
Just an honest man in a leather mask.
Denim demon.
Självmordsbombare för frälsningsarmén.
