Recension – Paper Mario: The Origami King

Gammal meme, men väldigt passande. Särskilt med årtalet.

Verkar ungefär som jag trodde att det skulle vara, på gott och ont.

Tycker Nintendo är de enda som levererar grymma spel gång på gång nu för tiden.

Förstår vad du menar, men läser du hela texten förklarar jag mer utförligt, FÖR spelet skulle ha varit fylligare och piggats upp av att ha rollspelselement här och där (även om utvecklarna bestämt vägrar).

Lite frustrerande ibland speciellt med bossarna jag är vid den där bossen med färg pennorna man måste hålla på att vrida dessa ringar jag vill bara nita idioten

@lasselason: Aight, ja, ibland tycker man olika och då får det vara så. Allt gott back at ya! ^^

Sitter och spelar nu, har inte kommit så långt ännu. Jag gillar det hittills. Jag gillar detta fightingsystemet bättre än Color Splashs då kortsystem för strider aldrig varit min grej.

Humorn och den övergripande mysiga känslans känns helt rätt. Vilket är det jag letar efter i ett Paper Mario.

Försöker plåga mig igenom spelet men fightingsystemet är fruktansvärt tråkigt efter ett tag, varje strid är så extremt monoton och meningslös.

Visste inte att det fanns någon kontrovers kring detta spelet förrän ett par nyheter om recensionsbombningar började dyka upp. Som Kirby-fan är det dock roligt att läsa om hur Paper Mario-fans gnäller över experiment med serien när de bara vill ha ett vanligt spel.

Förstår verkligen kritiken. Gillade dom gamla paper mario spelen väldigt mycket. Och det finns igentligen ingen anledning till att ändra striderna till något som man ser i det här spelet. Det känns som dom kastade bort ett bra spel bara för att göra något nytt. Ska spela igenom spelet endå. Om fighting systemet blir tråkigt efter ett tag så har jag verkligen problem. För jag har tyckt att systemet var väldigt tråkigt redan från början.

Gillar recensionen och jag håller med, de vanliga fighterna är helt klart det svagaste kortet, men spelet är så himla charmigt och mysigt så de andra delarna väger upp tycker jag.

Dialogen är fantastisk, skrattade högt flera gånger. Marios partners är mer en del av narrativet snarare än ett verktyg för att lösa pussel. Jag gillar även Olivia och hennes naivitet.

Håller faktiskt detta spel högt. Tycker det är lite orättvist att dra ner på spelet bara för att det inte är TTYD. Det har en egen identitet och humorn är på topp!

Kul att någon gillade det. På slutet så orkade jag knappt titta på konsolen för att spela igenom fighterna, satt med telefonen medan för att genomlida men ville ändå spela igenom hela spelet. I övrigt är det ju väldigt trevlig, bra humor etc. Men typ världens sämsta stridssystem.

Möjligheterna att whacka svagare fiender med hammaren direkt blev ju en välsignelse. Tog så lite fighter som möjligt. Det är verkligen av grejerna som är svagast. Fighterna är inte så roliga och dessutom så ger inte så mycket, så att undvika dem är nästan det bästa sättet.

Tycker striderna är bra mycket bättre än i Color Splash. Speciellt då det tvingade mig som spelare att titta ner på gamepaden varje gång det var strid.