Att resa till Stockholmen
Att byta ut min lilla hemstad mot något (mycket) större var precis vad som hände nu i helgen. När kusiners föräldrar fyller år så tar man ju givetvis bilen, packar in hela jävla familjen och kör 55 dryga mil för att tillslut komma fram till en enda destination. Sveriges absolut största stad, och även dess huvudstad. Jag pratar nämligen om det ni förmodligen redan räknat ut:
Stockholm.
Det värsta som finns på vår jord måste nog vara bilresor. Och när man är en familj på fyra barn och två vuxna så blir det ingen dans på rosor. Speciellt inte när två av barnen är 3, och 5 år och som hela tiden skriker och gapar efter godis. Vi har haft en minibuss sen ett tag tillbaka, men även denne verkar förfärligt liten. Jag och min lillebror sitter i bagaget med alla resväskor och påsar i knät. Men det är ju vårt minsta problem. Vi snackar 55 mil av förfärlig värme, och jag var sjuk.
Jag tog min andra svininfluensa-spruta på onsdagen. Den första dosen var inte så farlig, jag fick hoppa över en träning men annars var jag helt ok. Men detta ändrades raskt efter min andra dos vaccin. Jag glömde att sätta mig ner, och var förfärligt nära att svimma. Jag yrade, och lärarna fick hålla mig och lägga mig ner i en soffa. Det tog mig 10 minuter ungefär, innan yrandet slutade och jag inte darrade så mycket, tillräckligt lite för att kunna sopa i mig ett glas vatten. Eller nej, det blev två. Torra halsjäklar man får av frossa. Detta var verkligen inga bra omen för Stockholms-resan som vi skulle göra dagen därpå. Oh crap.
Jag kunde inte sova på natten. Allvarligt talat så somnade jag inte förrän vid tre-tiden. Jag frös. Jag frös som jag aldrig hade frusit förut. Hela sängen darrade med mig när jag låg och frös. Jag virade in mig som en mask i täcket och kände min kyliga hud mot kroppen. Det var fanimej hemskt. Jag hade aldrig haft en sådan huvudvärk som jag hade då. Jag försökte resa mig för att dricka, och ramlade ihop på golvet.
Klockan var kvart över fem.
När min klocka ringde 2 timmar senare, så hade ingenting hänt. Jag mådde precis lika dåligt som jag hade gjort 2 timmar tidigare, om det nu kanske inte var sämre? Huvud och muskelvärk var som förstörde för mig. Min pappa kom och frågade hur jag mådde, vad tror ni blev svaret? Skit. Skit, skit och återigen skit. Jag försökte resa på mig, och hade tydligen fått igen tillräckligt med kraft för att kunna ställa mig upp, även om jag faktiskt raserade min stol. Men jag lyckades dra mig mot min dörr och upp för trappan, kunde knappt stå upp. Pappa hjälpte mig mot köket där jag fick ta i mig lite näring innan det var dags. Stockholmsresan skulle precis börja.
Att dra sig ut till bilen med två packningslådor och sjuka ben var inte lätt, men jag är allvarligt talat glad för att jag faktiskt lyckades. Nu var det "bara" 55 mil av det jag hatade mest kvar. Två skrikande småsyskon som hela tiden skrek efter godis eller frukt eller så. Givetvis fick jag sitta i bagaget med all packning runt kroppen. Varmt blev det, riktigt varmt. Jag försökte sova en stund, vilket jag vanligtvis gör vid så långa resor. Då jag har haft åksjuka i flera år, och hos min pappa har jag inga åksjuketabletter. Ett rent helvete blir det ju efter ett tag. Även om sömnen dämpar det.
Nä, nu tänker jag inte skriva mer om resan dit, utan givetvis vad som händer när jag kommer fram! När jag stiger ur den djävulskt varma bilen så möts man ju såklart av sin jämnårige kusin. Alltid mysigt att ha en jämnårig att vara med. Vi går genast och säger hej till min sextonårige kusin, han spelar ett spel som man har hört väldigt mycket om. Nämligen Prototype. Tycker det ser riktigt kul ut, men enformigt. Då han bara gör samma sak hela tiden, slafsar!
Och eftersom det var ett år sedan vi sågs sist så har ju fler spel anlänt. Mina ögon rullar upp för deras lilla spelhylla, och fastnar vid Killzone 2 och InFAMOUS. Haha, tänkte jag. PS3 är en mycket bra konsol. Jag kan nästan säga att jag älskar den, men det vill jag inte. För min 360 kan bli svartsjuk! Näh, bara skojar med er. Men givetvis vill jag testa Killzone 2 först. Men jag hade oturen att hamna mitt i striden mot den store generalen. Ingen bra start kan jag säga, visste ingenting. Klurig spelkontroll det blev när man hamnade mitt i bossen. Men grafiken var verkligen så bra som videor skvallrat om, urläckert ljus var det. Skitig design som bara den. Ett mysigt spel, men pågrund av svårigheten gick jag snabbt över till det lite lättare InFAMOUS. Och där snackar vi bra spel. Jag har vant mig vid Mass Effects bilduppdatering, som inte är den bästa. Men InFAMOUS hade inte ett enda fel med bilden. Urgrymt!
Men den egentliga orsaken var för att mina kusiners pappa fyllde 50. Det måste man ju såklart fira! På Lördagen skulle vi ha fest. Men det hände lite annat innan...
Hässelby är var de bor. Och givetvis ville jag ju tvinga in Lukas (som den jämnårige heter) till Vällingby. Och det var vad jag gjorde. Men eftersom de har en biograf där så tycker jag nog det vore väldigt roligt med en bra film, då Ronneby ligger väldigt långt efter Stockholm när det gäller film och andra roliga grejer. Efter en snabb koll på nätet så hade vi bestämt oss. Cloudy with a chance of meatballs verkade som en härlig film som skulle förgylla min lördagsförmiddag. Och så fick det bli.
Men innan dess så gick vi bland annat runt i Vällingbys stora modehus KFem. Och där fanns det minsann fina grejer, även om jag hade varit där året innan. Vi gick till jeansaffären Ztatuz och deras rea, även om det faktiskt var upp till 70 % så var det alldeles för dyrt. Jag får nöja mig med de jag har nu, som jag faktiskt älskar mer än riktigt svindyra märkesjeans. Jag är billig i drift måste jag säga. ^^
Jag fick även testa Street Fighter IV för allra första gången, även om det var lite otrevligt att stå inne på GAME och spela med sin kusin som bara ville köra en runda. Dålig förlorare är vad han är! Men jag sa åt honom att knepet är att hamra frenetiskt på knapparna. Det gick faktiskt. Lättlurad var han också! Men jag kollade även vidare på Game, jag spelade inte bara Street Fighter, faktiskt. Jag tittade på de nya läckra Mass Effect 2 exemplaren, och hittade ett annat spel som faktiskt intresserade mig, nämligen Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty. Om det nu var så det hette. Det fanns i begagnatpåsen. Men nejnej, jag tittade bakom mig. Och där fanns det.
Metal Gear Solid 3: Snake Eater har verkligen fått bra kritik. Det fick en nia av Gamereactor och svaret "An instant classic". Givetvis tittar man ju på priset till sådana fina spel, på den här var det allvarligt talat bättre än bäst. 78 kr? Jajamensan! Jag blev givetvis överlycklig när jag såg priset. Även om det betydde att jag skulle få hoppa över snacks och dricka till filmen, men det var det värt! Ska minsann ta och spela lite mer nu när jag är tillbaka från min andra förälder. Långa mellansekvenser har man fått känna av åtminstone.
Och nu var det dags för filmen alltså. Vällingbys biograf har 4 salonger, våran har bara en. Vi fick sitta i sal 2, en av de små. Men det som verkligen skiljer sig mellan Stockholms och våra biografer är att i Stockholm visar de fanimej reklam! Hemma har vi bara en eller två reklamer om kommande filmer, men där var det allt från Ramlösa till möbler. Snacka om lågt, räcker det inte med vår vanliga TV-reklam? Jobbigt, men det var över efter ett tag. Tur att det inte är så hemma!
Filmen, som på svenska heter "Det regnar köttbullar" är något som jag verkligen kan rekommendera. ^^
När vi faktiskt kommer hem från Vällingby så var festfixet i full gång. Maten var nästan färdig, borden stod framme och ljus lyste upp den mörka vinterkvällen. Det var ren skam att det faktiskt var en "vuxenfest" och vi barn (^^) fick äta lite senare. Men jag ska inte klaga. InFAMOUS och Call of Duty: Modern Warfare 2 samt Counter Strike: Source höll mig sysselsatt långt in på småtimmarna tillsammans med min lillebror och min jämnårige kusin. Fast, det blev ingen multiplayer på Modern Warfare 2. Deras klena internet klarade inte av IWNet, så jag fick nöja mig med lite Spec-Ops.
Detta är härmed min längsta blogg någonsin. Denna är hela två A4 lång plus detta sista som drog över det andra A4at. Jag är fantastiskt nöjd med mig själv. Jag har slitit i mer än en vecka med all text och stavning. Jag har alltid haft svårt att komma ihåg saker, men jag fick faktiskt med det mesta vi gjorde där uppe. Jag kommer fortfarande ihåg allting som om jag gjorde det igår, trots mitt minne. Stockholm är onekligen trevligt. Det är så...stort. Jag kände mig verkligen fri när jag och kusinen var i Vällingby. Jag kände att jag kunde gå exakt var jag ville. Jag hade kunnat springa rätt igenom staden och aldrig slutat, jag var fri. Det är inte ofta man får den känslan hemma, då jag känner staden bättre än jag känner mig själv. Men Stockholm är stort och svårutforskat. Och lita på att jag någon gång kommer tillbaka. Hungrande efter mer.
"Sir, we´re surrounded!"
"Excellent" Now we can attack in any direction!"