Bushnell: Onlinespel "not cool"
Alla har väl sin egna definition av "att vara social". Själv anser jag att det inte är socialt att sitta ensam hemma och spela för sig själv. Däremot om man lirar med ett gäng polare över internet och kommuniserar via tex ventrilo så tycker jag det kan tolkas som en social aktivitet. Man pratar och samarbetar eller tävlar mot varandra med aktiv kommunikation, men man ser istället en digital bild av varandra. Sen om denna digitala bilden råkar är en halvnaken sexig alv istället för den tjocka finniga glasögonormen du annars är van vid är väl en annan diskussion
Att däremot dela upp sociala aktiviteter till vad som är "coolt" och "inte coolt" är bara löjligt och tyder snarare på att han själv troligtvis har ett behov av att framstå som cool bland folket i hans omgivning, vilket inte direkt ger han någon egen fri vilja eller smak. Det luktar lite högstadie över det hela. Ha ett kul liv Mr. Pong!
Det går väl ändå inte att undgå att träffa personer och ta de i handen (t.ex en krogrunda) faktiskt är mer socialt än att sitta och skrika på varandra över TS eller Ventrilo? Däremot är det ju inte direkt osocialt att tjöta skit med vännerna över nätet. Det är skillnad på socialt och socialt. I det här fallet är dock en av de två "mer" socialt än det andra, inget snack om saken. Därför måste jag hålla med herr Bushnell i viss mån.
Jag vet inte, jag hyser ingen respekt för utvecklarna av pong. På samma sätt som jag inte direkt hyser någon respekt för shakespeare, i grund och botten är det dom gör jävligt basic och hade inte dom gjort det så hade någon annan gjort det.
subterranean homesick alien
Oj oj oj... detta ämne verkar ju trampa en del på tårna. Träffar kanske en öm punkt hos många? I alla fall... det är väl socialt till en viss grad att sitta och trycka på tangenter för att styra någon slags avatar och prata på ventrilo. Men hur man än gör så har din avatar inte känslor, du kan inte röra vid den och den blir aldrig ett substitut för en person. Jag kan bara tala för mig själv, men när jag vill vara social så sitter jag inte framför datorn. Jag går ut och träffar folk som är verkliga.
Oj oj oj... detta ämne verkar ju trampa en del på tårna. Träffar kanske en öm punkt hos många? I alla fall... det är väl socialt till en viss grad att sitta och trycka på tangenter för att styra någon slags avatar och prata på ventrilo. Men hur man än gör så har din avatar inte känslor, du kan inte röra vid den och den blir aldrig ett substitut för en person. Jag kan bara tala för mig själv, men när jag vill vara social så sitter jag inte framför datorn. Jag går ut och träffar folk som är verkliga.
Det beror ju på vilken typ av socialt umgänge man är ute efter. Inte bryr man väl sig särskillt mycket om att visa känslor eller få röra vid varandra när man spelar? Däremot så håller jag inte med om att karaktärerna inte kan visa känslor. I samband med röst-kommunikation och avatarernas utseende, val av utrustning, rörelser och uppförande så kan man även i vissa spel ge ifrån sig en ganska stark personlighet. Tom i ett så basic spel som Quake så kan jag lätt skilja på mina polare bara genom att se dom hoppa runt, och på något sätt förknippa deras avatarer med deras röst på vent. Lite svårt att förklara, man har väl blivit lite skadad genom åren på den fronten
Men visst, ibland känner man för att sitta hemma och lira med folk, ibland känner man för att dra ut och lira fotboll med polarna, och ibland för att dra ner på stan och supa. Själv ser jag ingen större skillnad på det hela faktiskt rent socialt, så länge det bara handlar om att hänga med folk. Den ena aktiviteten ska ju inte ersätta den andra direkt, utan man gör ju det man känner för.
Att säga att det inte är socialt att spela med vänner online har han helt fel i, men att online spel är sämre än singleplayer håller jag självfallet med i. Online når inte upp i den magiska känslan sköna Singleplayer spel ger.
Sen får man inte glömma tiden då man satt med NES, SNES eller megadriven å spelade 2-player med någon kompis. HALLÅ? Den underbara underhållningen finns tyvärr inte längre.
Jag vet inte, jag hyser ingen respekt för utvecklarna av pong. På samma sätt som jag inte direkt hyser någon respekt för shakespeare, i grund och botten är det dom gör jävligt basic och hade inte dom gjort det så hade någon annan gjort det.
Ja nu känns det jävligt basic att göra pong, men du kan ju inte tänka i nutid om något sånt, och vilka ska man hysa respekt för då? Alla personer faller in under kriteriet "hade inte dem gjort det så hade någon annan gjort det."
Om jag förstått det rätt så krävs det, enligt Bushnell, en fysisk närvaro för att ett spel ska bli socialt och därmed coolt. Visserligen blir det måhända mer socialt om man kan peta på medspelaren men är det verkligen nödvändigt och gör det spelandet så mycket bättre? Det finns trots allt många andra aktiviteter som är mer lämpade för att upprätthålla en hög social kontakt.
Själv föredrar jag singleplayerspel men huruvida det är coolt eller ej förtäljer inte artikeln.
Alla har väl sin egna definition av "att vara social". Själv anser jag att det inte är socialt att sitta ensam hemma och spela för sig själv. Däremot om man lirar med ett gäng polare över internet och kommuniserar via tex ventrilo så tycker jag det kan tolkas som en social aktivitet. Man pratar och samarbetar eller tävlar mot varandra med aktiv kommunikation, men man ser istället en digital bild av varandra. Sen om denna digitala bilden råkar är en halvnaken sexig alv istället för den tjocka finniga glasögonormen du annars är van vid är väl en annan diskussion
Att däremot dela upp sociala aktiviteter till vad som är "coolt" och "inte coolt" är bara löjligt och tyder snarare på att han själv troligtvis har ett behov av att framstå som cool bland folket i hans omgivning, vilket inte direkt ger han någon egen fri vilja eller smak. Det luktar lite högstadie över det hela. Ha ett kul liv Mr. Pong!
Precis
Verkar många som tar illa vid sig.
Känner ni igen er med att sitta i ett mörkt rum i kallingarna och snackar på venten med era kära onlinevänner ni med största sannolikhet aldrig träffat, eller eventuellt träffat en gång på en guildfest.
Han har rätt.
Sen att man inte kan ändra på världens framgång och det är svårt att inse att MMO är det som kommer ta över spelvärlden förr eller senare är en annan historia.
Jag föredrar fortfarande lite gammal hederlig splitscreen multiplayer över MMO dock :}
Oj oj oj... detta ämne verkar ju trampa en del på tårna. Träffar kanske en öm punkt hos många? I alla fall... det är väl socialt till en viss grad att sitta och trycka på tangenter för att styra någon slags avatar och prata på ventrilo. Men hur man än gör så har din avatar inte känslor, du kan inte röra vid den och den blir aldrig ett substitut för en person. Jag kan bara tala för mig själv, men när jag vill vara social så sitter jag inte framför datorn. Jag går ut och träffar folk som är verkliga.
förvirrad ofta? vad har avatarer med sociala biten här?
tror du att telefonen är den som du pratar med när du ringer till folk?
Tycker han har en poäng, men han framför den ju på ett sätt som är gjort för att röra upp känslor och få uppmärksamhet - vilket han ju uppenbarligen får nu Visst är det en social grej att spela ett MMO, ett FPS i en klan eller något liknande, men samtidigt så går det i min mening inte att jämföra med att umgås "irl"... En stor del av mitt egna liv spenderades med att "vara social" på nätet och även om det var trevligt då (och fortfarande är det) så skulle jag knappast gå tillbaka till det... Skulle jag bli tvungen att välja bort något så skulle det definitivt det sociala spelandet online, men som tur är så slipper man ju det
