Bara jag som inte spelat igenom HL2?
Meh, vilka lökpåsar ni är då
Själv har man spelat HL sen man var liten, (Half-Life 1, Opposing Force, CS, etc) och har alltid gillat HL sedan dess
Hursomhelst, har spelat igenom HL2 med ett flertal moddar och utan. En av moddarna är SMod och Synergy (Synergy, CO-OP mod, kan man säga).
40 ggr låter kanske lite mycket, men man har ju spelat igenom spelen ett antal gånger. Precis som Mooe så har jag spelat HL sen jag började med pc-gaming. Var faktiskt de första FPS-spel jag spelade...och gillade
Hidden Call of Dangerous Duty in Enemy Territory: 1942
Spelade aldrig igenom det. Får se om jag gör det en dag.
Alltså, HL2 sög inte egentligen, men det ett par saftiga problem:
- HL1 var för bra och satte ribban för högt
- Hypen var större än produkten
- Första 5-10 min. av HL2 bådade för gott och satte än en gång ribban högre än vad spelet klarade av att hoppa
- Manuset är hafsigt och slafsigt och knappt värt en B-film. Än en gång; hade inte varit ett problem om inte hypen sagt något annat.
- Inte revolutionerande på en fläck. Cred. för animationerna och fysiken som visserligen hade lite nextgen-känsla men inget nytt. Ingenting.
Det är elakt, för nästan alla spel skulle komma undan med att vara "HL2" men inte HL2.
Halvägs in i ett spel som saknade den variation jag sökte ledsnade jag och kunde inte förmå mig att fortsätta. Hjälpte inte att det blir sämre och sämre ju längre in i spelet man kommer. Hjälper ännu mindre att folk i allmänhet tycker att slutet "sög". Roligt då, när man sover sig igenom mitten redan?
- Manuset är hafsigt och slafsigt och knappt värt en B-film. Än en gång; hade inte varit ett problem om inte hypen sagt något annat.
Ehm, det är bästa historien av alla spel som finns.
Gordon Freeman, Alyx, Barney och G-Man. Tänk tillbaka så ångrar du allt du skrev.
Du rörde mina känslor för HL2
hejsanhejsanhejsan
Håller faktist med Trillske till en viss del.
När man börjar komma halvvägs fattar man inte vad man gör då. Man klarar några saker bara.
Dom kunde satsa mera på historien i hela spelet istället.
Verkar faktist som dom delar upp spelet i olika delar, iaf från min åsikt.
Man blir faktist lite trött när man kommit halvvägs.
Men ändå är jag ett stort Half life fán
/ Alex
Gräsligt, bättre singel players FPS lär du inte hitta.
Kane & Lynch, Timeshift hmm säkert fler jag glömt är lugnt bättre, hype hype hype är vad HL2 är, störst kan jag hålla med om bara pga alla modifikationer.
Inte för att jag håller med om originalpåståendet, men de titlar du nämner är inte direkt kritikerrosade och allmänt ansedda att ha bra enspelarläge.
Men de flesta är nog överens om att HL2:s singleplayer är trams om man jämför med riktiga spel såsom Deus Ex, Fallout 2, Shadow of the Colossus och Zelda: LttP, för att nämna några. Inte bara för att det inte finns någon story att tala om i HL2, utan även för att det var ungefär lika intressant att spela som att dammsuga under sängen.
Gräsligt, bättre singel players FPS lär du inte hitta.
Kane & Lynch, Timeshift hmm säkert fler jag glömt är lugnt bättre, hype hype hype är vad HL2 är, störst kan jag hålla med om bara pga alla modifikationer.
Kane & Lynch är ett TPS, men kan hålla med om att Half-life är över hypat. Inte att Kane & Lynch och Timeshift är något bättre.
Håller på och lirar HL2, kan säga att spelet rockar hårt pga. gravity gunen. Använder knappt vapen längre, mycket roligare att skapa förödelse med alla möbler etc.
Synd bara att man inte kan dra loss plankor etc från väggar. Vore nice att dra loss en planka bara för att spetsa några fi med den.
HL2 är lugnt det bästa singelplayer spelet, fast det är också att man måste tänka lite för att förstå storyn bra. Så kan förstå att det kan bli problem för vissa
Ånej. Det är ju framförallt det intelektuella djupet som saknas. Half-lifes story är Quake-klass med lite lurigare fasad. Kikar man på spel som inte heller är så avancerade på det planet - exempelvis Max Payne - så finns det ofta ändå en genomtänkt och smart story i bakgrunden.
Alltså, bara för att man inte berättar storyn, betyder inte det att det finns en bra story som hålls hemlig. Det betyder snarare att författarna hittat en lat utväg.
Med det sagt; det finns förståss bra spel med dålig story. Men i just HL2 hittade jag liksom ingenting särskilt, förutom då möjligtvis fysiken och animationerna. Och hur viktigt är det?
Jag är tvättäkta HL-fan! Inget snack där men jag håller dock med om att spelet går på tomgång en bit in. Jag kände ungefär att; ska det vara såhär då orkar jag fan inte spela mer (tänker främst på den långa turen med svävaren). Men!
När jag tog mig förbi den biten och kom in i andra andningen tog sig spelet igen och den natten då jag spelade ut HL2 var jag helt såld. Tyckte det var helt underbart.
Avslutningen inuti Citadellet var otrolig!
Nu uppskattar jag varenda del av HL2 och har spelat det säkert fem ggr om. Jag älskar numer den biten som jag avskydde mest från början, den långa turen med svävaren.
Det är så vackert och spännande att åka runt i de ensliga och höstsolsdränkta miljöerna utanför City 17.
Tycker inte att episoderna gav en lika bra upplevelse som HL2 lr HL1 för den delen. För mig är HL den ensamma mannens kamp! Alyx är en bra sidekick i HL2 och jag älskar alla karaktärer där men i episoderna blir det lite för mycket av denna vara.