Darkest of Days - tidsresor & historisk korrekthet

Ibland får man för sig att spela något som av olika anledningar inte längre går att köpa digitalt, ett spel som helt enkelt blivit abandonware. Darkest of Days är just ett sådant spel och vill man spela det får man försöka köpa det begagnat och hoppas att man inte “släppt sargen” och fortfarande har kvar en skivläsare. Eller så får man hitta det på något annat sätt. Darkest of Days är ett spel som på ytan ser ut som ännu en förstapersonsskjutare i mängden från 2009, men under ytan döljer sig ett spel värt att uppleva.

Kärt barn har många framsidor..

... och baksidor

• Plattformar:Xbox 360, Mac, PC. (Testat på PC)

• Release:2009-09-09

Det är söndagen 25 juni år 1876 och kavalleristen Alexander Morris i det 7:e kavalleriet av Amerikas Förenta Staters armé rider ut till sin sista strid vid slaget vid Little Bighorn under ledning av överstelöjtnant George A. Custer. Fienden har underskattats och Morris och hans kamrater tvingas fly samtidigt som de jagas av tusentals indianer. Luften fylls av både pilar och varmt bly. Flertalet av Morris vapenbröder stupar, han själv är skadad, men Morris och några andra lyckas omgruppera vid en kulle tillsammans med överstelöjtnant Custer och 50 andra måttligt organiserade soldater som alla är redo att sälja sina liv dyrt. Indianerna tränger sig närmare och närmare samtidigt som kamrat efter kamrat faller, kanske är även svenskarna Ansgarius Borén och Emil Jonson bland de stupade. Morris träffas till sist och faller till marken med dragen revolver, skjutandes in i det sista. Men precis innan indianerna överväldigar dem alla i ett sista anfall så kommer en beväpnad tidsresenär och drar in Morris i en tidsresebubbla, hans stund är ännu inte kommen.

Den här actionpackade öppningen sätter tonen för hela resten av spelet, för i grund och botten är Darkest of Days ett simpelt men välgjort singleplayer FPS som fokuserar dels på att låta spelaren ha väldigt roligt och dels på att faktiskt vara historiskt korrekt. Något utvecklarna på 8monkey Labs lyckats förvånansvärt bra med, trots att det handlar om tidsresor. Alexander Morris blir nämligen tvångsrekryterad av en organisation vid namnet KronoteK som ägnar sig åt att hålla tiden intakt. Han får snabbt förklarat för sig att KronoteK följer samma motto som Limp Bizkit, det är “my way or the highway,” och lyder man inte blir man icke humant avrättad.

Säg “hej” till mor, annars blir hon vred på dig

Bäst att hålla sig nära tidsresebubblan

Storyn är ungefär lika djup som en hederlig actionfilm från 80-talet, den håller så länge man inte tänker allt för mycket på den. Men det gör faktiskt inte så mycket då de individuella sidospåren längs med tidens ström är väl genomtänkta och det är nog egentligen där som handlingen utspelar sig, inte i framtiden. Tanken är att någon har börjat peta i tiden och det är upp till Morris och hans nya bästa vän, Dexter, att ställa allt tillrätta samtidigt som de letar efter KronoteKs grundare som är försvunnen. Mer än så får du som spelare inte veta, och det är mycket möjligt att Morris är minst lika vilsen som du är. Så utan att veta så mycket alls skickas Morris till två historiska slagfält, slaget vid Tannenberg och slaget vid Antietam, samt två utflykter till både ett koncentrationsläger och till Pompeji.

Det kan låta lite knepigt att göra ett FPS spel med fokus på tidsresor, ett litet problem är ju att vem som helst får inte dö närsomhelst, men det löser Darkest of Days genom att flagga vissa fiender och allierade som personer som inte får dö. När det gäller fienderna kan man skjuta dem i benet eller använda ett speciellt vapen för att slå ut dem, men när det gäller ens allierade får man bara hoppas på det bästa. Som tur är får man inte en “Game Over” bara för att ett par viktiga personer dör, men råkar för många dö skickar KronoteK en form av dödspatrull som bestraffning. Tyvärr kan man ganska lätt vinna mot dem för att sen fortsätta uppdragen, med det fungerar som en hyfsad kompromiss som inte förstör tempot i spelet.

Gameplay i Darkest of Days är ganska typiskt för just förstapersonsskjutargenren och är ett barn av sin tid, men det är ändå välgjort och fyller sitt syfte. Visserligen är tanken att man har på sig en rustning från framtiden men man är inte någon övermänniska bara för det, man måste ta sig fram sakta och organiserat och förlita sig på att ens, för tillfället, allierade täcker en själv lik liksom man själv täcker dem. Men vad som gör ett annars alldagligt skjutande spännande är de stora grandiosa striderna. Marmoset-motorn klarar av mer än 300 NPCer samtidigt som alla tänker och agerar själva utan att det påverkar spelet negativt. 300 NPCer är mer än bara PR snack, vid ett tillfälle vid slaget vid Antietam räknade jag ungefär 120 Nordstatare och 130 Konfederater, det var en mäktig upplevelse. Det gör också att det känns som att man är en gäst mitt i denna historiska händelse och inte huvudpersonen universum kretsar kring. Ens jobb är trots allt att korrigera fel i tiden och samtidigt passa in så att man själv inte blir en avvikelse, och det betyder också att följa order som vilken menig som helst. Det betyder också att man i princip alltid har vapen som passar för tiden, såsom musköt och revolver eller ett Gewehr 1896 och en Luger, vilket gör att känslan av att vara en besökare håller i sig spelet igenom.

Att inte hela tiden själv vara i händelsernas centrum är uppfriskande och ger ett välbehövligt liv till spelet. Vid ett tillfälle ska Morris på rekognoseringsuppdrag och hela tiden får han höra sina kamrater prata om livet, att myggen är ett ständigt besvär, hur de är trötta på att ännu en gång behöva äta vitkål till middag, och hur en av dem just har skickat ett brev hem till sin fru. Det ger en väldig mänsklighet åt det hela, Morris själv är på tillfälligt besök men för dem är det deras liv och deras vardag. När Morris senare tvingas gå i linjeformation genom Millers ökända majsfält och hör samma soldater vädra sin oro så förstärker det verkligen inlevelsen och ger det där lilla extra, känslan av att dessa män faktiskt har ett eget liv utanför spelet.

På väg mot dödens majsfält

Dags att se döden och sin medmänniska i vitögat

Majset vattnas med blod och rop om nåd

Ovanpå det är Darkest of Days faktiskt ett förvånansvärt snyggt spel och när man väl börjat spela så märks det inte så mycket att Darkest of Days ändå är 15 år gammalt. Saker som vatten och optiskkontrast är ibland bättre än i vissa moderna spel. Visserligen märks det att det har några år på nacken men det är ändå snyggt. När man ser de vackra slagfälten vid Antietam med dem skördemogna majs- och vetefälten, den tidiga höstens färger på träden, och Antietams många natursköna vyer är det en kraftfull kontrast till det enorma lidandet och misären runtomkring. Det är här Darkest of Days verkligen når sin fulla potential och åldern märks knappt.

Som nämndes tidigare är Darkest of Days ett förvånansvärt historiskt korrekt spel gällande både miljöerna och vad man faktiskt gör där, det gäller från första till sista minut. Även om svängarna tas ut ibland för berättandets skull så ligger fokus på att hålla sig historiskt korrekt och att alltid förankra sig där. Oavsett om det gäller slaget vid Tannenberg, slaget vid Little Bighorn, eller slaget vid Antietam så är allt trovärdigt återskapat. Darkest of Days har ibland gått så långt att det till och med ligger stora mängder av stupade soldater i just de dikena som de föll i i verkligheten. Utan överdrift så är varje attack, motattack, och reträtt trovärdigt återgiven, till och med staden Pompeji är återskapad med alla sina gator och torg efter de kartor man hade tillgängliga 2009. Dock är det det enda trovärdiga med Pompeji, för det är spelets absolut svagaste punkt tyvärr.

Enda tillfället Darkest of Days bryter mot sin historiska korrekthet är när Morris blir fångad av nazisterna och sätts i ett koncentrationsläger. Visserligen används inte ordet “koncentrationsläger,” det kallas “krigsfångeläger,” men alla går runt i randiga pyjamaser samt en del har färgade trianglar på sina kläder. Att 8moneky Labs inte återskapade ett riktigt koncentrationsläger är väldigt förståeligt men de har ändå behållit den ödesmättade känslan på ett sätt jag sällan upplevt. Direkt när Morris kliver av tåget och möts av aggressiva soldater och SS officerare, ser det tyska rikets fana flyga högt över huvudet, och hör Horst Wessels “Die Fahne Hoch,” så känner man att Darkest of Days verkligen gjort sin efterforskning för att kunna skapa ett koncentrationsläger som faktiskt påminner om ett äkta sådant samtidigt som man visar djup respekt för ämnet. Att tvingas gå in i lägret gav en starkare känsla av hur det måste ha varit för några (nu döda) gamla vänner till familjen när de tvingades in i koncentrationsläger än någon film eller bok någonsin kunnat ge mig. Det är verkligen mästerligt gjort.

Men givetvis var allt inte fantastiskt. För som tidigare nämnts så är Darkest of Days helt enkelt ett FPS från 2009 i mängden, det gör inget nytt egentligen. Man kan uppgradera sina vapen, man har en active reload, och man kan göra exakt allt annat som förväntas, varken mer eller mindre. Det är ett ganska generiskt spel. Men värst av allt är tyvärr att en redan tunn story slutar på en riktigt fet cliffhanger som nog aldrig kommer att lösas. Utvecklarna har sadlat om och gör mjukvara för 3D modellering och rendering medan utgivarna har gått upp i rök och verkar inte längre finnas till i någon form alls. Att avsluta ett spel på det viset är omoraliskt, ren ut sagt.

Sedan fanns det några tekniska bekymmer, men det bör läggas in en brasklapp att jag faktiskt inte vet om det beror på att jag körde ett gammalt spel på en ny dator samt att jag glömde låsa antalet bildrutor per sekund till 60, men det bör ändå nämnas. När jag satte på någon form av Antialiasing eller Anisotropic Filtering gick spelet ner till max 5 bildrutor i sekunden. Två banor hade en underlig benägenhet att krascha om man dog eller laddade om spelet och ibland behövde man spela om hela banan på grund av det, den enda gemensamma nämnaren var att det var en del bränder i båda banorna. Om man ville ändra sin FOV från klaustrofobiska 45 till något mer normalt behövdes konsolkommandon, men spelet hängde inte med om man gjorde så för att skotten träffade då alltid en bit ifrån där man faktiskt siktade. Förutom det hade jag inga större problem alls, men det förutsätter givetvis att man gör alla förberedelser man alltid behöver göra för äldre spel på PC.

Allt som allt var jag väldigt nöjd med Darkest of Days, det är ett alldagligt FPS spel med ett stort fokus på att låta spelaren ha kul och ibland är det just det man vill ha. Tyvärr kommer vi nog aldrig få se slutet på Alexander Morris historia och det är något som kommer förstöra upplevelsen för en del men för mig vägs det upp av hur respektfullt och noggrant Darkest of Days tar sig an alla dessa historiska händelser. Att det dessutom fungerar väldigt bra på moderna datorer är ett stort pluss. Darkest of Days var helt klart värt sju timmar av mitt liv. Det som kommer vara den avgörande skillnaden mellan att tycka att Darkest of Days är ett okej tidsfördriv över en helg och att genuint uppskatta spelet är hur pass intresserad man är av historia. Men oavsett är det ett kul spel som bjuder på turer till grandiosa slagfält på en nivå vi sällan sett sen november 2009.

Lugnet innan stormen

Stormen

Mot Ingemansland!

Ett tiotal meter mark vunnet, kostade bara några tusen liv

Edit: La in en bild som jag hade glömt samt ändrade formuelringen på en mening.

Jag var osäker på om någon här på FZ skulle komma ihåg det här spelet faktiskt. Minns du vad du tyckte om det?
Saknar lite den här genren av fps spel som mer eller mindre är en B actionfilm i spelformat.

Kul att ni tog er tid att läsa

Inbördeskriget var heltklart höjdpunkten, märktes att någon hade tänkt till en hel del för att verkligen få fram känslan. Lite synd att inte fler försökt sig på liknande koncept, särskilt när cowboy spel säljer hyfsat bra och inbördeskriget utspelade sig under samma tidsperiod ungefär. Vet att det finns några multiplayer spel på Steam men servrarna är bara fulla sent på kvällen då det mest är amerikaner som lirar.

Ska villigt erkänna att om jag hade köpt det till fullpris på release (och inte lånat av min bror) så hade jag nog varit hårdare i recensionen. Nu visste jag vad jag gav mig in på, förväntningarna påverkar väldigt mycket. Hjälper ju att man har ett förfärligt stort intresse för historia också. Hoppas de parametrarna framkom någorlunda i texten, att det är just 4/5 tack vare konceptet och om vissa villkor uppfylls

Jag gillar också tidsresor väldigt mycket, en välgjord historia om tidsresor som verkligen följer sina egna uppsatta regler och logik är verkligen något att sukta efter. Sen kan man diskutera att många inte vet hur man gör en bra historia om tidsresor... Låter lite som självplågeri att gilla cliffhangers De kan vara acceptabla om vet om dem i förväg. Men är ändå lite som du säger, en viss charm att fundera på hur det skulle kunna ha slutat och vilka äventyr vi hade kunnat få härnäst. Ingen stor charm men lite grann ändå.

Kan förövrigt nämna att när man går in i tidsresebubblan så låter den som en väldigt lång och blöt fis innan den transporterar spelaren dit den ska. Nog det bästa sättet att resa i tiden. Väldigt roande varje gång

Brunside Bridge! Haha, ja kan lätt bli en del. Tror min moderna dator hjälpte ragdoll fysiken lite så sådana saker såg mindre underliga ut. Dock ändå något underliga.
Som historiefantast, förmodligen också pga en smula asperger, så googlade jag fram bilder från slagfälten som togs strax efter striderna var avklarade. Kan inte rekommendera, men de fångade ofta placeringen av rekvisita liken. Men hur AI bestämmer sig för att dö under striderna är en annan sak 😅

Tack för att du tog dig tid att läsa

Själv har jag lite smått mentala begravning av serier vi inte verkar få uppföljare till för att acceptera att storyn är slut. Och får vi uppföljare är jag ofta en grinig ung gubbe som tycker att ”så skulle minsann aldrig min [valfri karaktär eller spelvärld] göra!”
Så jag väntar fortfarande på uppföljare till Dawn of War 2, Mass Effect 3, och Dragon Age Inquisition. 😬
Men ibland uppstår de från de döda, som Titus i Space Marine 2! Vem hade trott att vi skulle få en sådan tung uppföljare som också följer fansen teori om vad som hände? En dags kanske Darkest of Days uppstår, har jag tur lever jag då.