Sämsta spelet du spelat igenom?
När jag initialt såg tråden tänkte jag direkt på två spel, Assassin’s Creed: Origins och Outer Worlds.
Visst har man kört spel som är sämre men där gick man in med vetskapen att kvalitén var bristande så det kändes alltså inte så förfärligt dåliga för man hade koll redan. Men dem två spelen hypade upp sig själva och hypades av pressen men sen var de ganska usla i slutändan.
Haze, som kom 2008. Hade målats upp som en Halo-dödare. Kort och intetsägande kampanj, grafik som kändes daterad och många buggar. Ändå spelade jag igenom det trots att jag snudd på hatade det. Tror det var lite mindre slit och släng på spel jämfört med idag, för nu finns det minst fem spel som väntar i backloggen om man tröttnar på ett dåligt spel.
Too human. Hypat som fan men glömde bort storyn och allt efter en dag typ. Det för mig är dom sämsta spelen, dom så är så medioker att man kommer inte ens ihåg dem, även fast man spelat ut dem. Vissa spel är så dålig att de blir roliga, typ 50 cent: blood on the sand, deadly premonition, eller typ alla spel som regisserats av hideo kojima (aa, hans manus är bajs, men själva gameplay delen är ganska bra),
men allt dravel som är mediokert som man inte ens kommer ihåg vad man spelat, där har vi de sämsta av de sämsta i mitt tycke.
valfritt witcherspel (för hormonstinna tonåringar) & deadspace serien som e för konsol anpassat & omöjligt att spela med tg & mus + alla diablospel för mycke h&s för lite rpg + alla övriga spel som är konsollanpassade.
Så du har spelat färdigt spelserien Witcher, Dead Space och Diablo trots att du inte gillat något av dom? Samt alla konsollanpassade spel?
Du måste ha mycket fritid och en förkärlek för att vara uttråkad.
Om man kan säga att man spelat igenom hela Fallout 4 om man klarat main campaign och har sammanlagt över 270h så får jag nog säga F4.
Dock inte ett värdelöst spel, hade så klart kul under tiden, men det gav heller inga bestående känslor eller minnen som till exempel Fallout NV.
Edit: jag tillhör snarare skaran som sällan ens spelar färdigt spel jag tycker är riktigt bra. Tröttnar oftast och börjar lira något annat.
Första spelet som kommer i åtanke var när jag var tonåring och min syster hade problem med att klara av Barbie Horse Adventures: Mystery Ride och behövde hjälp. Vilket slutade med att jag spelade igenom spelet på egen hand.
Men det är nog inte det bästa svaret då jag genuint tycker mig komma ihåg det var rätt så okej, men att jag gillade att klaga på det för jag var för "cool".
Haha, har spelat det jag också! Dottern älskade det som liten, men klarade inte riktigt av kontrollerna i alla situationer. Så det blev jag som fick sitta och spela medan hon hejade på.
Vill ändå påstå att det hade lite charm. Men vissa segment var verkligen skittråkiga 😆
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Har jag inte, får kanske ge det en chans!
Jag var sjukt besviken på release också. Efter tusentals timmar i Rome: Total War, var jag taggad till tusen. Var i princip ospelbart så jag la det på hyllan ett år. Av en slump såg jag att de kom med en stor update, Emperor Edition eller nåt liknande. Det var ett helt annat spel och sen blev det, kanske inte tusen, men flera hundra timmar iaf. Och moddar i Total War är oftast ett måste.
CPU: Intel 12600K GPU: ASUS RTX 3080 TUF OC RAM: G.Skill 16GB DDR4 CL14 @ 3200Mhz
Moderkort: TUF GAMING Z690-PLUS WIFI D4 Kylning: Noctua NH-U12A chromax.black Chassi: Fractal Design Meshify 2 - Light Tint PSU: ASUS ROG Strix 1000W 80+ Gold SSD1: Samsung 990 Pro 1TB SSD2: Samsung 980 Pro 500GB SSD3: Samsung 850 Pro 1TB Skärm: AOC Agon AG271QG 165Hz IPS G-Sync Cooled by Noctua
Jag blir väl skjuten nu, men jag vill minnas att rise of the triad var jäkligt segt å spela igenom. Det var ju coolt i början med vissa nyskapande designval och mycket gore, men det var enligt mig väldigt same same genom hela spelet.
Ja detta spel är sannerligen bara ett enda stort ihopkok av allt som FPS-genren hade att erbjuda fram tills dess. Det är verkligen SKRÄP på hög nivå men något man såklart spelade igenom när det begav sig.
Jag skulle dock vilja lyfta fram en genre som tack och lov inte finns längre. FMV-spelen. Kanske ett av de mest ökända på sin tid var Phantasmagoria (Från självaste Sierra) som skeppades på 6 eller 7 CD-skivor och som i efterhand var fruktansvärt dåligt. Sierra släppte även Police Quest: SWAT som var ungefär lika dåligt. Inte nog med att tekniken inte var där än (om den någonsin var det?) utan insatserna och kvaliten på produktionen fick en DIREKT att tänka på...p*rr eller daytime-såpor typ Glamour. Hade man då betalat med sina surt förvärvade pengar så spelade man snällt igenom spelen.
Ett annat riktigt magplask var ju Starwars: Rebel Assault 1 & 2 men eftersom det var Starwars så satt man där och svor framför datorn på USLA kontroller.
"Rogue Warrior", voice talent: Mikey Rourke:
Diablo 4.
Sämsta kanske det inte är rent objektivt, men ofta brukar jag sluta spela när jag tycker ett spel verkligen inte är värt det.
Jag slutade inte spela Diablo 4 tyvärr. Körde igenom hela spelet och fortsatte grinda ett tag till efteråt och jag försökte och ville verkligen gilla det men det enda jag gör är att ångra köpet.
Första jag kommer på: Transformers - The Game till Xbox 360.
Funnet i en reaback på ICA och avhandlades i en svunnen tid när man jagade achievements. Usch
Var det det spelet som gjorde att vi inte fick den riktiga sista delen till War of Cybertron-serien? De bestämde sig att korsa med filmerna och allt blev skit...
"Writer and Fighter"
Kollade min Backloggery och mina Steam-recensioner, och de sämsta som jag helt spelat igenom skulle jag säga är Lifeless Planet, Monochroma, Batman: Arhham Origins Blackgate och Adr1ft. Sen kontroversiellt kanske, men ett spel jag älskade vid lanseringen men tyvärr inte spelade färdigt då, och sen verkligen kom att ogilla när jag väl spelade igenom det helt och hållet många år senare är Deus Ex Human Revolution.
Ja detta spel är sannerligen bara ett enda stort ihopkok av allt som FPS-genren hade att erbjuda fram tills dess. Det är verkligen SKRÄP på hög nivå men något man såklart spelade igenom när det begav sig.
Jag skulle dock vilja lyfta fram en genre som tack och lov inte finns längre. FMV-spelen. Kanske ett av de mest ökända på sin tid var Phantasmagoria (Från självaste Sierra) som skeppades på 6 eller 7 CD-skivor och som i efterhand var fruktansvärt dåligt. Sierra släppte även Police Quest: SWAT som var ungefär lika dåligt. Inte nog med att tekniken inte var där än (om den någonsin var det?) utan insatserna och kvaliten på produktionen fick en DIREKT att tänka på...p*rr eller daytime-såpor typ Glamour. Hade man då betalat med sina surt förvärvade pengar så spelade man snällt igenom spelen.
Ett annat riktigt magplask var ju Starwars: Rebel Assault 1 & 2 men eftersom det var Starwars så satt man där och svor framför datorn på USLA kontroller.
Nu tycker jag Phantasmagoria fortfarande är helt ok äventyrsspel.
Däremot är det intressant hur PQ: SWAT gick från FMV till att sen bli en riktigt bra taktisk skjutare som get inspiration till idag och Ready or Not.
Rebel Assault är riktigt dåliga dock och med det kan jag nämna spelet Creature Shock som också var FMV och riktigt dåligt.
"Writer and Fighter"
Jag tyckte Call of Juarez: The Cartel var ganska uselt.
Techland lyckades bra med de två första Call of Juarez i västernmiljö, men när de skulle flytta till nutiden fastnade de i någon sorts östeuropeisk fördomsfull machoattityd som präglade allt. Det kändes nästan pinsamt att spela, med väldigt generiska och ointressanta nivåer. Jag gav det ändå chansen, men nä, det lyfte aldrig. Som tur var återhämtade de sig till Call of Juarez: Gunslinger, som var riktigt roligt.
Nu senast, Silent Hill 2 Remaken...
Så fruktansvärt utdraget och förslående tråkigt.
Combaten blev ointressant redan efter en timme då den är varken polerad eller djup.
Trots att det inte är något "actionspel", så hade man ändå haft ijäl över 400st fiender när eftertexterna rullade.
Den nya regin och skådespelet är hysteriskt nedttonat och saknar karaktär.
Annars måste nog RDR2 vara det mest fruktansvärda jag lidit mig igenom.
Extremt förutsägbart och repetitivt så att man blev vansinnig.
Jag älskade Tenchu-spelen som ungdom och klarade ut PS2-spelen till fullo. Men för något år sedan testade jag första banan av Wrath of Heaven och jag kunde inte fatta någonstans hur jag hittade tålamod spela alls när kontrollerna är din i särklass svåraste fiende genom hela spelet.
Tenchu-spelen är förvisso estetiskt tilltalande med bra känsla i övriga aspekter. Så är egentligen är de ”riktigt bra spel” i min bok. Det är mest min återblick och upplevelse av världshistoriens hemskaste kontroller som får mig att vilja lyfta spelet.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]