Vad är ett "open world" spel?

För mig är det ett spel där man har en värld som är fri att utforska. En icke linjär värld där man kan återgå till tidigare besökta delar om och om igen. Det kan vara online eller ett SP spel. Denna del har ju tidigare varit rätt dominerad av mmos, men på mer modern tid så har en drös med SP kommit (gta, rdr och witcher tex)./

Edit: Såhär står det på wiki.

Öppen värld (engelska: open world) är en typ av bandesign i datorspel där spelaren fritt kan ströva omkring i en virtuell värld och ges en betydande frihet i att välja hur denne skall nå sina mål.[1] Datorspel som innehåller en sådan bandesign kallas ofta för "free roam" (”ströva fritt”).
Begreppet används ibland synonymt med "sandlåda" och "free-roaming";[2][3] men, uttrycken "open world" och "free-roaming" beskriver själva spelmiljön och syftar mer till frånvaron av konstgjorda barriärer,[4] i motsats till de osynliga väggar och startscener som är vanliga i linjära datorspel. Termen "sandlåda" syftar mer till spelets mekanik och hur spelaren, så som i en sandlåda, underhålls av sin egen skicklighet att spela kreativt och att det inte finns någon ”rätt väg”[5] att spela spelet.
Trots namnet innehåller många spel av typen öppen värld restriktioner vid några punkter i spelets miljö, antingen på grund av bestämda gränser i spelets design eller tillfälliga spelbegränsningar (såsom stängda områden) som påtvingas genom spelets linjäritet.

Källa: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/%C3%96ppen_v%C3%A4rld

Öppen värld och sandlåda ser jag som samma sak. Ett spel som inte är indelat i olika banor/zoner med laddningstider, utan en enda gigantisk spelvärld utan laddningstider där man är fri att utforska som man vill. Undantaget är om inomhus är sina egna zoner, som i spelen från Bethesda, men det är fortfarande bara en enda stor spelvärld så länge man är utomhus.

Vissa spel som NieR: Automata är bra på att dölja sina olika banor, vid första anblicken kanske det verkar som en enda stor spelvärld, men banorna är ihopsatta med korridorer (kloaker och andra trånga passager där nästa bana kan laddas i bakgrunden).

Med den definitionen så är ju varken Skyrim eller Fallout 3 och 4 ett open world spel då dom laddar en ny bana när du går in i en byggnad eller grotta.
Allt där du har en stor öppen spelvärld där du kan välja vars du vill fara är ett open world spel i min mening, det är i sig ingen spel genre så i stort sett alla genrer kan vara open world spel.

Min högst personliga uppfattning av open world är att världen spelas på en skiva i stället för ett streck.

Själv ser jag inte det som samma sak, även om en överdrivet stor mängd skit faller in i kategorin sandbox+open world i dessa dagar.

Spel som Zelda 3, Might and Magic, Sacred, är exempel på open world som jag gillar, även Shadowrun på snes är ju typ ett open worldspel. Det finns flera sådana här, inget av dessa är direkt sanbox.

"Open World" är för mig en värld, där laddningstiderna är få (gå in i sitt hus eller liknande) eller inga. Du ska kunna utforska delar av världen där du varit tidigare i ett senare skede av spelet, allt du gör i spelet ska heller inte vara drivet av handlingen utan du ska kunna utforska på egen hand.

Jag gillar beskrivningen här:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Open_world

MGS 1-4 = Linjära spel
MGS 5 = Open world

Fallout 3/4/NV, Skyrim osv är definitionen av open world för min del. Det måste vara helt öppet, inte flera olika större områden. Har på senare tid ibland sett att spel marknadsförs som open world men det är inte "äkta" open world utan är uppdelat i sektioner. Inte samma sak och samma känsla.

För mig är öppen värld inte bara en öppen spelvärld, utan en med "open ended" gameplay.

För mig så är det t.ex. Oblivion där du ska rädda Kwatch från attackerande Daedra. Men istället för att göra det som spelet VILL att jag ska göra, så brukar jag springa in i skogen och plocka blommor för att levla upp min alchemy.

Jag tänker inte som wiki länken. Utan sandlåda.
Sitter jag i en sandlåda kan jag göra både berg och dalar, avgränsningar mm, men är fortfarande begränsad av de ytre kanterna av sandlådan. Spelets historia kan fortfarande vara linjär men min möjlighet att ta mig en titt runt omkring är inte lika begränsad som om spelet totalt låste in mig i olika scenarion. 2d eller 3d.
Tänka Super Mario Bros 1 där man inte kan gå bakåt på kartan. Bara framåt eller till ett annat område. Rör, är ett av deras sätt att gå framåt/annat område.
Ett av de sämsta exemplen på sandlåde spel / open world om ni frågar mig är Far Cry 2.
En öppen fyrkantig värld där man kan åka överallt.
Upp, ner, vänster, höger. Men det är samma sak man gör hela tiden. Så man kan åker från ena kanten i sandlådan till den andra fram och tillbaka. En öppen värld, men skulle inte sammankoppla det med något av storyn att göra. Buse 1 är på A1 du är på H1, Ta bilen hur vill till H1 prata med busen på H1, Han sa att kompisen din på A1 var dum, åk till A1, Kompisen säger att han på H1 är dum, döda honom. Fram och tillbaka ibland blir det A8 eller E4 sedan tillbaks till Vad man nu var. Det är open world då du kan springa fritt. Men mer linjärt än schack.

Sedan finns det spel man kan diskutera om de är open world. Finns en massa där det ska se ut som man har ett val fast man inte har det.

Ett spel där du har en stor karta som är fullplottrat med massa frågetecken och annat skit.

För egen del är open world spel en typ av spel där tanken är att upplevelsen ska vara mindre begränsad och mer öppen än linjära spelupplevelser.
Spelaren kan välja att ta sig an spelet på sitt eget sätt snarare än att tvingas till en väldigt linjär spelstil.

Själv är jag än så länge inget stort fan av open world.
Tanken är god men jag tycker begränsningarna blir än mer uppenbara när det säljs in som att man kan göra vad man vill.
Minns tillbaka till GTAspelen där jag först blev imponerad av att man kunde gå in i många olika byggnader och att världen kändes så levande med npcer överallt och trafik som lever sitt eget liv.
Men det är ju bara en fasad som bryts ned snabbt när man börjar kolla närmre.
När man lär spelaren att det går att gå in i många byggnader så känns det för egen del som att illusionen bryts helt när majoriteten av byggnaderna inte är möjliga att gå in i.

Ett annat stort problem jag har med open world är att jag alltid fastnar i side quest-träsket.
Jag vill ju göra allt och se allt och main quests är ju inget man behöver skynda sig med.
Synd bara att det alltid känns som att kvaliteten på main quests är bättre än side quests.
Så jag tröttnar ofta på open world-spel innan jag ens kommit långt in i main quests.

Jag tror att en vacker dag kommer open world att bli bättre för mig än linjära spel men jag tror även att den dagen är väldigt långt borta och att det inte kommer ske förrän artificiell intelligens är så pass utvecklad att den mer eller mindre kan skapa en övertygande spelvärld där det knappt går att syna begränsningarna.

Open World spel är där man kan slå folk på käften och springa där ifrån och komma undan med det 😁

Finns det något "open world" som inte är som du beskriver? No man's sky är väl närmast då det är ganska stort men är väl ändå samma sak.

Open world är för mig ett spel förknippat med känslor som "Vad ska jag göra nu?", "Har jag missat nått?", "Borde jag vara här just nu?", och något jag helst undviker. Ren och skär ångest, usch...

Ja, San Andreas är ett bra exempel. Där kan jag åka runt i storstan, eller ut på landet. Lyssna på Hank Williams eller Ozzy. Ta en simtur bland sköldpaddor, köpa fula kläder, äta pizza tills jag spyr, träna upp mig till en biff.

Frågan var väl vad man anser vara open world? Jag gav min förklaring.