Spelar du klart dina spel?
Jag har en hemsk ovana som har följt med mig hela livet. Den innebär att påbörja ett spel, gilla det skarpt för att sedan sluta spela när man har kommit långt/nått slutet. Det kan vara så illa att det enda som återstår är slutbossen.
Exempelvis Horizon, FF7, FF9, FFX (spelade om förra veckan, stängde av på sista bossen), Dragon Quest, med flera.
Håller aktivt på att träna bort detta och har bland annat äntligen spelat klart Witcher 3, på fjärde omspelningen, och ska ta upp Horizon snart igen.
Hur ser det ut för er? Spelar ni klart alla spel ni påbörjar? Om inte, varför? Behåller ni spelen eller säljer ni dem? Stör det er att ha det oklarat?
Ännu en dag i paradiset.
En stor andel av de spel jag har påbörjat är ej avslutade, det är mer "jag SKA göra det NÅGON DAG"... sen blir det inte av, för något annat spel av intresse kommer emellan. På sistone - d.v.s. sista sex månaderna - har detta blivit aningen bättre, där jag har gjort mitt yttersta för att hålla mig till ett eller två spel (möjligen ett multiplayerspel därtill, ifall de båda är single player). på så vis har jag faktiskt fått klarat av en del spel under de tre första månaderna detta året.
Har exempelvis målet att spela färdigt hela Yakuza-serien, så därför håller jag mig just nu till Yakuza 4.
De spel jag verkligen kommer igång med brukar jag köra klart – jag brukar känna rätt omgående huruvida det är ett spel som jag faktisk kommer tycka är kul i det långa loppet, så klickar det inte inom ett par timmar så slutar jag. Backloggen är trots allt ganska stor, så jag känner inte att jag behöver lägga tid på spel som jag inte njuter av fullt ut.
Vissa spel som jag faktiskt gillar kör jag dock heller inte klart, av den enkla anledningen att jag ägnar mig åt alldeles för mycket sidoinnehåll och blir "utbränd". Detta händer ofta i spel som följer "Ubisoft"-formeln, som Middle-earth: Shadow of War. Brukar försöka ha det i åtanke och inte göra alltför många sidouppdrag under spelets första halva, men det skaver att man riskerar att gå miste om grymma belöningar.
Nja, men jag har verkligen märkt att man som äldre vill gärna att det ska gå ganska fort att slå en boss, speciellt när man håller på och bockar av spel i backloggen. Men varje gång har det alltid blivit "Du tror du är bättre än jag? Nu jävlar!" och förr eller senare är bossen golvad
Största skillnaden nu mot förr är dock att jag spelar bara klart spelen jag tycker är riktigt bra. "Helt okej" spel spelar jag inte klart.
I'm like you, I have no name.
Går nästan alltid in med inställningen nu jäklar ska jag fixa mig platiumtrophyn innan jag går vidare till något annat spel. Resultatet 0st platiumtrofeer och säkert ett hundratal halvspelade spel i backloggen😒 Det mesta jag köper är digitalt så jag behåller dom med inställningen att jag kommer komma tillbaka en vacker dag. Är bara 32 så har förhoppningsvis många år kvar att hinna med dom 😁 Men visst stör det mig lite att ha dom oklara men har lärt mig leva med det ☺️😛
The outer worlds är det senaste spelet som jag inte har spelat ut.
Och hur jag tänker kring den biten är.
Köper jag ett spel. Beroende på vad den kostar.
Och beroende på timmarna som jag lägger ner.
Beroende på det kan jag avgöra om det var värt valutan jag la ner.
Ett exempel. Lägger jag 400:- på ett spel.
Och jag spelar spelet minst i 5 timmar.
Då var det väl värt den summan jag la ner.
Så måste inte avklara alla spel.
Går nästan alltid in med inställningen nu jäklar ska jag fixa mig platiumtrophyn innan jag går vidare till något annat spel. Resultatet 0st platiumtrofeer och säkert ett hundratal halvspelade spel i backloggen😒 Det mesta jag köper är digitalt så jag behåller dom med inställningen att jag kommer komma tillbaka en vacker dag. Är bara 32 så har förhoppningsvis många år kvar att hinna med dom 😁 Men visst stör det mig lite att ha dom oklara men har lärt mig leva med det ☺️😛
Känner igen mig extremt i första meningen. Har dock lyckats med konststycket att faktiskt skrapa ihop två Platinum troféer (God of war och Infamous Second Son DLC).
Jag är 34 och börjar känna att tiden rinner iväg, haha.
Försöker att sluta med att måla upp grandiosa resultat av mitt spelande för att istället vara slappna av och njuta. Svårt, men jag lär mig.
Ännu en dag i paradiset.
The outer worlds är det senaste spelet som jag inte har spelat ut.
Och hur jag tänker kring den biten är.
Köper jag ett spel. Beroende på vad den kostar.
Och beroende på timmarna som jag lägger ner.
Beroende på det kan jag avgöra om det var värt valutan jag la ner.
Ett exempel. Lägger jag 400:- på ett spel.
Och jag spelar spelet minst i 5 timmar.
Då var det väl värt den summan jag la ner.
Så måste inte avklara alla spel.
Köper ditt sätt att tänka, får man valuta för pengarna så är det egentligen inget problem.
Utöver att det bränner i själen när man tänker på det då. 😈😎
Ännu en dag i paradiset.
De spel jag verkligen kommer igång med brukar jag köra klart – jag brukar känna rätt omgående huruvida det är ett spel som jag faktisk kommer tycka är kul i det långa loppet, så klickar det inte inom ett par timmar så slutar jag. Backloggen är trots allt ganska stor, så jag känner inte att jag behöver lägga tid på spel som jag inte njuter av fullt ut.
Vissa spel som jag faktiskt gillar kör jag dock heller inte klart, av den enkla anledningen att jag ägnar mig åt alldeles för mycket sidoinnehåll och blir "utbränd". Detta händer ofta i spel som följer "Ubisoft"-formeln, som Middle-earth: Shadow of War. Brukar försöka ha det i åtanke och inte göra alltför många sidouppdrag under spelets första halva, men det skaver att man riskerar att gå miste om grymma belöningar.
Om det inte klickar, släpper du spelet helt då? Eller ligger det kvar och maler i dina tankar?
Shadow of war är ett bra exempel, har gjort precis samma där. Spelat massor och gjort det mesta, förutom att faktiskt spela klart endgame. Led i ett par veckor då det kändes fel iom att jag hade sagt till mig själv att jag skulle ta Platinum, haha.
Ännu en dag i paradiset.
Det viktiga är att spelet inte blir repetitivt/långrandigt, grindigt eller svårt på ett dåligt sätt så man måste köra reload massor av gånger.
Klarar det att undvika dessa fallgropar så lirar jag ofta klart tror jag. Tyvärr blir många spel repetitiva och då faller intresset. Oftast efter runt halva spelet.
Spelar klart i princip alla spel jag startar. Jag är alldeles för nyfiken av mig för att inte få se slutet och försöker att välja spel med omsorg. Om det är något irriterande i vägen som en svår boss eller ett klurigt pussel brukar jag kolla upp tips eller i vissa fall en walkthrough.
Det viktiga är att spelet inte blir repetitivt/långrandigt, grindigt eller svårt på ett dåligt sätt så man måste köra reload massor av gånger.
Klarar det att undvika dessa fallgropar så lirar jag ofta klart tror jag. Tyvärr blir många spel repetitiva och då faller intresset. Oftast efter runt halva spelet.
Bra poäng. När jag läser så slår det mig att spel som Super Meat Boy och Celeste är spel jag spelar klart. Detta då man börjar om inom 1 sekund efter att ha dött.
Ännu en dag i paradiset.
Skulle vara kul med samma frågeställning på slutet av 80-talet och NES. Då skulle mitt svara vara, inget för det är fördjävla svårt och jag orkar inte spela om spelet för att jag dog i den andra halvan av spelet.
För mig var det tvärtom då. Hade råd med så få spel så det blev tvunget att spela och klara de man hade, ofta fler än en gång.
Om det inte klickar, släpper du spelet helt då? Eller ligger det kvar och maler i dina tankar?
Shadow of war är ett bra exempel, har gjort precis samma där. Spelat massor och gjort det mesta, förutom att faktiskt spela klart endgame. Led i ett par veckor då det kändes fel iom att jag hade sagt till mig själv att jag skulle ta Platinum, haha.
Oftast kan jag släppa det helt och hållet. Är det ett riktigt efterlängtat spel så brukar jag lira ett par timmar till bara för att vara helt säker på att jag inte tycker att det är tillräckligt kul. Så länge jag har något annat spel att gå vidare till brukar jag inte direkt grubbla på "vad som kunde ha varit"
Jag har slutat att tänka att det är viktigt att köra klart.
Varför spelar man? Jo för att ha roligt. När man sätter mål att köra klart så händer det allt för ofta att man gör något som man faktiskt inte tycker är speciellt kul. Varför ska man då fortsätta?
Jag skulle aldrig någonsin spela klart ett spel som jag har lessnat på om det finns något annat, roligare, att välja på. Givetvis kan jag ge ett spel lite extra tid för att kanske ta sig igenom en lite sämre del av spelet men känner absolut inte något behov av att köra klart spelet om det inte är i min smak eller om man lessnat.
Väldigt sällan. Jag spelar mest spel där man kan levla och som inte är särskilt linjära och det innebär nästan alltid att man blir så kraftfull efter typ 2/3 av spelet att resten känns onödigt, och jag blir i stället sugen på att starta en ny gubbe för att återuppleva uppbyggnadsfasen. Dessutom brukar ban-/världsdesignen vara bättre och trevligare i spels börjnar.
Har blivit bättre på det nu, den stora boven tidigare var ju att man körde för många spel samtidigt och kom av sig på alla.. Men som några skrivit, är det ett spel som man verkligen känner sig färdig med så kan jag avsluta tidigare.
🖥️ Sony Bravia KDL49-WD753| 🎮 PS4 Slim 1TB CUH-2216b| 🔊 Sony HT-CT180 Soundbar
Jag spelar klart spel som jag anser värda att spela klart. Min fritid är alldeles för värdefull för att jag ska tvinga mig igenom mediokra upplevelser när jag istället kan avnjuta titlar som God of War, Sekiro och liknande.
Sen har jag en tendens att köpa spel på rea som sedan får ligga väldigt länge innan jag börjar med dem, men det är en annan femma.
H-How can she slap, kupo!?
En dålig vana som jag har är att när det finns mycket side quests så vill jag göra ALLA.
Det som händer är att man till slut börjar tröttna på spelet innan det är klart.
Mitt senaste exempel på detta är Borderlands 3.
Det höll nästa på att bli samma sak med Death Stranding, men storyn var så intressant att jag till slut struntade i att få fullt antal stjärnor på alla ställen och istället bara körde main story i slutet.
Jag byggde dock klart hela motorvägen, vilket jag kände mig stolt över.
Tyvärr blir det sällan så, ofta blir det att jag känner mig lite mätt på spelet och lägger det på paus varpå jag sällan återupptar spelandet igen, även om jag tyckte att spelet var fantastiskt fram tills dess.
..:: trickeh2k ::..
Windows 11 Pro - Ryzen 7 7800X3D - ASUS TUF B650-PLUS - Kingston FURY Beast DDR5 64GB CL36 - MSI MAG A850GL - MSI RTX 4080 VENTUS 3X OC - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, Kingston KC3000 2TB - Steelseries Arctic 5 - Cooler Master Masterbox TD500 Mesh V2
Jag tröttnar otroligt snabbt på spel. Det är en curse.
För mig måste spelet se jävligt bra ut och kännas bra för att jag ska orka köra klart dom.
Red Dead 1 och 2 var inga problem. GTA5 var inga problem på den tiden. Doom och Doom Eternal var inga problem. Nya CoD-kampanjen var definitivt inga problem då den var typ 3h lång eller nåt, hade mycket ögongodis och kändes riktigt bra.
Däremot typ Terraria, Stardew, Starbound och såna spel tröttnar jag på att stirra på efter 3h.
På PC är det väldigt varierat om jag kör klart (måste verkligen gilla spelet och att de är sådant jag älskar, tex sci-fic horror osv), men kör ändå mest MP där. Sedan jag började köra konsoll väldigt mycket i början ps4-generationen så har jag klarat betydligt mer spel, kan bero på att jag jagar platinums och är en completionist. Upplever att jag får ut mycket mer av spelen, så jag försöker klara av spel innan jag köper nya också
Är nog bara FF6 jag inte spelat klart som jag börjat med. Kört om spelet 2gånger och kommit fram till slutet där man delar upp sina gubbar i 3 olika grupper som tar en egen väg till slutbossen. Jag brukar tröttna då därför att jag inte har samlat ihop så att jag har 3 starka grupper, har bara 1 bra grupp...