Giants: Citizen Kabuto Tillbakablick

”My name is Akmed, but you can call me Timmy.”

Hur förklarar man klassikern Giants? Ja, det släpptes i december 2000 av den brittiska studion Planet Moon och är på pappret en third-person shooter med strategi element. Men Giants är så mycket mer inte minst pga den fantastiska humorn som jag är villig att säga saknas från nästan alla andra speltitlar jag känner till förutom kanske Portal 2 och Planet Moons andra titel, Armed and Dangerous.

Det finns få spel som fått mig att skratta rakt ut och ljudligt. Giants är ett av dem. Spelets handling är uppdelat i tre delar och utspelas från olika synvinklar men alla utspelar sig på planeten Island (som i engelska för ö)

Varning för Spoilers!!!

Den första delen handlar om ett gäng Meccaryns, tänk er brittiska, cockney space marines, som är på väg till planeten Majorca för lite semester. Tyvärr råkade deras skepp bli uppätet av en gigantisk rymdfisk och efter 2 månader fasta i fiskens tarmar blir de utspottade i en okänd del av rymden. Den enda planeten inom räckhåll och som har en beboelig yta är planeten Island så de sätter av ditåt. Väl på planeten separeras alla Meccs och vi får axla rollen som Baz medans han letar efter sina kamrater Tel, Reg, Gordon och Bennet. Baz och hans Mecc polare har jetpacks och förlitar sig på högteknologiska vapen. Deras relation till varandra är likt ett gäng pub-polare och deras mål är till en början är att försöka ta sig till Planeten Majorca för att fortsätta sin semester men efter ett tag blir de mer engagerade i att rädda dem snälla Smarties från dem elaka Sea Reapers.

Rent spelmässigt så är väl inte Giants speciellt revolutionerande, men det gör alla sina delar bra. Meccaryns känns mest standard utav dem tre spelbara karaktärerna även om det alltid är trevligt med jetpacks. Jag blir påmind om klassikern Outwars i hur Meccaryns spelas. Likt Outwars finns det ett lagom antal roliga vapen att använda för Meccs så som SMGs, rocket launchers, granater etc. spelstandardvapen.

I del två får man kontrollera en Sea Reaper kvinna som heter Delphi. Sea Reaper kvinnor är betydligt mer attraktiva än dem generellt jättekorkade Sea Reaper männen då dessa är alla fotsoldater i Queen Sapphos armé. Queen Sappho är för övrigt Delphis mamma och jätteond, det är Delphis mål att störta hennes mammas styre och rädda alla förtryckta Smarties.
Delphi, till skillnad från Mecaryns, kontrollerar som en klassisk magi användare. Hon rör sig snabbare och förutom sitt svärd och båge har hon ett antal magier till sitt förfogande. Hon kan t.ex klona sig själv för att förvirra sina fiender eller så kan hon sakta ner tiden.

Mr Miyagi Smartie

En Sea Reaper man

I sista delen förvandlas Delphi till ett gigantiskt monster för att kunna besegra ett annat gigantiskt monster vid namn Kabuto. Kabuto skapades för länge sedan av Sea Reapers men rebellerade och vandrar nu runt världen. Den här delen är väl den lite svagare av dem tre men det är alltid kul att kontrollera ett stort monster. Som Kabuto använder man sin storlek som vapen, han har inga vapen eller magier, hans armar och ben räcker gott.

Om det är något som Giants lider av så är det spåren av att det släpptes tidigt 2000. Du kan t.ex inte spara mitt i uppdragen, något som jag minns från den tiden. Du måste också spela alla uppdrag i kronologisk ordning, du kan inte välja att spela med Delphi eller Kabuto först utan du måste börja med Meccaryns. I det fallet är Giants knappast ensamt men det är lite irriterande. Jag minns också Giants som sjukt vackert då det kom och det är fortfarande väldigt fint färgmässigt. Designmässigt däremot är det lite sämre. Banorna är väldigt stora men det finns inte jättemycket i dem. Miljöerna är väldigt vackra med fina stränder och palmer men det är knappast Far Cry i antalet set assets, en handfull palmer för lite för stor bana.

En sak som Meccaryns och Delphi har gemensamt är bas bygge. De kan båda samla upp Smarties och med hjälp av dessa bygga baser i vissa uppdrag. Dina Smarties behöver också mat så du måste se till att jaga Vimps som är Giants version av boskap. Du kan sedan sätta dina Smarties i arbete med att bygga workshops, där du kan köpa vapen, eller perimeter defences som hjälper dig att skydda din bas. Bas bygget är centralt för vissa uppdrag men blir aldrig direkt tråkiga eftersom det varvas med andra, lite friare uppdrag. Kabuto får inget basbygge utan han äter bara upp både Smarties och Vimps för hälsa och förmågan att lägga ägg som leder till små mini Kabutos. Du kan också spätta stackars Smarties på din kropp för att spara till senare.

Som sagt så är det humorn som är det man kommer ihåg mest ifrån Giants. Humorn är väldigt brittisk, det doftar Monty Python då och då, inte minst pga Meccaryns uppenbara ”lads” mentalitet. Sea Reaper soldaterna gestaltas ena stunden som inkompetenta idioter och andra stunden som karikatyrer på SS soldater. Det finns en Mr Miyagi Smartie och en av Meccaryns har en romantisk relation med en Smartie fru vars man glömt bort att hon existerar förens att han blir hungrig och inser att det alltid är hans fru som lagar all mat. Som vanligt när man ska förklara nånting roligt så blir det aldrig bra men jag ber alla ni 5 pers som läser att spela igenom Giants. Skit i att det är en shooter och att det finns fina stränder och att det inte har åldrats perfekt bla bla bla, spela igenom det för den fantastiska charmen och humorn som i min mening inte existerar i så många spel.

Åh Sacrifice får nog bli nästa tillbakablick

Visst är det det spelet när regionerna heter typ Rheinland och Britannia och liknande??