Helgdiskussion – Vilket spel har skrämt dig mest?
Jag har ett par spel från då man inte var så gammal, Phantasmagoria 1 och the 7th guest samt ett till spel jag absolut inte kan komma på namnet på, men var runt samma tid. En vit box som det kom ut ett ansikte ur. Sen hela Myst, dock inte så skrämmande men känslan i spelet gjorde så man var lite på tå.
Thief: The Dark Project samt Thief II med dess trämonster (som en recensent mycker riktigt påpekade att "it is underused"). Lägg till ett ofantlig mängd fan missions (där det i en finns en osynlig monster ute efter hämnd som förföljer en över en riktigt stor bana, man blir kallsvettig av att bara höra den).
Finns en nackdel med att vara Thief veteran. Det mesta är inte skrämmande, man får inte känslan av...ondska.
Thief III Shalebridge Cradle var också toppen.
Hmm det spel som skrämt mig mest måste väl ändå vara första amnesia när man vandrar runt och har det där monstret med ett knivblad som arm, minns att jag letade en spak man skulle sätta fast på en maskin, när man var klar och tänkte promenera ut från rummet så ser man hur äcklet kommer vandrades just utanför.
smäller igen dörren och gömmer mig som en skrämd kattunge i ett hörn i förhoppning om att inte blivit upptäckt, ser hur dörren blir inslagen men vidret klampar inte in i rummet. Väntar ca 10 sekunder innan jag smyger ut för att ta mig dit jag ska, sedan hör jag bara ljudet när man blivit upptäckt och blir jagad.
Skrek som en liten flicka och väckte alla som sov i lägenheten, efter det så avinstallerade jag spelet och kunde knappt sova bra i kanske en veckas tid med konstanta mardrömmar för jag jagade upp mig själv så pass mycket
Singularity hade en enormt billig jumpscare.
När man skulle lyssna på en av de många ljudinspelningarna som fanns över hela spelet så ändrades plötsligt bilden och en närbild på ett monster flashade till, helt utan anledning.
Sen har vi Stalker, fan vad jag hatade labben och bloodsuckers. Inga andra spel har fått mig att skjuta överallt i panik som en bloodsucker. Det blev inte bättre att min gamla dator var så dålig att spelet laggade och gick i 10 fps ibland.
Och sen har vi en viss doktor i Bioshock.
Clive Barkers Undying. Ge oss en re-make med dagens grafik!
Yep!
AvP 2.
Första banan som marine och man skjutit slut på all ammo och är totalt livrädd. Har ännu inte mött en ända fiende.
Gick ju bara spela spelet i 10 minuter åt gången. Hjärtat klarade inte mer.
Silent Hill 1-2 och Resident Evil 3: Nemesis. Jag var inte gammal när dessa kom, runt 10. Jag var pissrädd, varje gång jag spelade.
Singularity hade en enormt billig jumpscare.
När man skulle lyssna på en av de många ljudinspelningarna som fanns över hela spelet så ändrades plötsligt bilden och en närbild på ett monster flashade till, helt utan anledning.
Sen har vi Stalker, fan vad jag hatade labben och bloodsuckers. Inga andra spel har fått mig att skjuta överallt i panik som en bloodsucker. Det blev inte bättre att min gamla dator var så dålig att spelet laggade och gick i 10 fps ibland.
Och sen har vi en viss doktor i Bioshock.
fick lära mig att kniv var riktigt effektivt i stalker mot bloodsuckers
Zelda OoT och MM när de släpptes och man fortfarande var i åldern då man sögs in i spel- och filmvärldar. Forest temple med sin riktigt kusliga musik, shadow temple, brunnen, hela MM men speciellt Ikana Valley.
Även hajen i Banjo-Kazooievärlden Treasure Trove Cove skrämde livet ur mig.. Minns särskilt när man ska balansera ut på en smal klippa för att hämta en Jinjo där jag ständigt ramlade ner. Slängde alltid iväg kontrollen till en kompis medan jag själv satt och blundade helt paralyserad för att jag var så rädd för hajen. xD
När jag tänker efter kommer jag även ihåg demoskivorna man fick med Playstation Magasinet där det, på någon av dem, fanns ett spel som hette Deathtrap Dungeon. Mycket olustigt...
Thief: The Dark Project samt Thief II med dess trämonster (som en recensent mycker riktigt påpekade att "it is underused"). Lägg till ett ofantlig mängd fan missions (där det i en finns en osynlig monster ute efter hämnd som förföljer en över en riktigt stor bana, man blir kallsvettig av att bara höra den).
Finns en nackdel med att vara Thief veteran. Det mesta är inte skrämmande, man får inte känslan av...ondska.
Thief III Shalebridge Cradle var också toppen.
Håller verkligen med dig om att Looking Glass Studios lyckades få fram den där skrämmande ondskan. Mycket läskigare än jumpscares som annars är vanligt.
Amnesia: The Dark Decent är ju det uppenbara. Spelar det tillsammans med tjejen (voice chat) och gråter tillsammans.
Annars skrämde FEAR skiten ur mig när det kom. Även Return to Castle Wolfenstein var riktigt läskigt för en ung tonåring när man kom ner i katakomberna. Lika så vad DOOM ganska läskigt för en stackars 6-åring
"People don't plan to fail, they just fail to plan"
Stalker, fortfarande oslagbar atmosfär, blir också bara ännu bättre nu med moddar, kraftfullare grafikkort och grymmare skärmar.
Dayz (modden), speciellt i början när paranojan sätter sig att allt och alla är ute efter dig, där när som helst och var som helst lurar faran. En av de få spelen man kan lira i timmar och oroa sig över ingenting. Där man allt för ofta lura sig själv och skrämmer upp sig över minsta buske och stubbe som ser ut som gubbar.
System shock 2,inget speciellt ställe egentligen utan konstant genom hela spelet.
Mmm! Förvånad över hur skrämmande spelet fortfarande var även när man lirade i co-op, speciellt om man inte höll samman xS.
Hehe skulle vara kul att se ni på redaktionen lira SS2 tillsammans och se hur lång tid det skulle ta innan allt går åt skogen =D.
Det är så svårt att välja - men nog Silent Hill 4 och därefter något av Project Zero-spelen.
Men Silent Hill 4 är så genomtänkt - du känner dig säker i ditt rum genom första halvan av spelet, t.o.m får tillbaka liv när du är där (protip till noobs som vill spara sina health drinks) och sen tar de plötsligt bort det från dig, slänger en massa Hauntings in i ditt rum och vad som innan var en trevlig återkomst har nu förvandlats till något man helst vill slippa.
Ah, SH4 tror jag vinner i skräckmoment och allmän scaryness
