Arnroths krönika – Redan 1994 var spelen bättre förr
Det perfekta spelet släpptes för 20 år sen. Helt i linje med att det var då – inte nu – spel var som bäst. Även om alla tyckte exakt samma sak då.
#nintendo, #bergsala, #super-play, #egmont, #fz, #donkey-kong-country, #ea, #dice, #fifa-international-soccer, #battlefield-1942, #battlefield-3, #civilzation-iii, #civilization-v, #grim-fandango, #final-fantasy-ii, #square, #sony, #final-fantasy-iii
super power med FF3 i 1995.. vilket jävla numer det var!!!!
Läste om så mycket spel som aldrig kunde ha råd med eller kunde få tag i.
Bra krönika som vanligt!
Edit. Du länkar tll fel FF. Då det var FF6 i japan och FF3 i USA.. till sverige kom det inte förrän det det återutgavs efter 7an och då var namnet FF6 och till PS1.
super power med FF3 i 1995.. vilket jävla numer det var!!!!
Läste om så mycket spel som aldrig kunde ha råd med eller kunde få tag i.
Bra krönika som vanligt!
Edit. Du länkar tll fel FF. Då det var FF6 i japan och FF3 i USA.. till sverige kom det inte förrän det det återutgavs efter 7an och då var namnet FF6 och till PS1.
Tack.
Sorry, nu har visserligen inte jag fixat just den länken, men om man nån gång kan tillåtas misstag är det möjligen runt FF-spelen och vad de heter och vilka de är. Faktum är att Mats Lundgren klagade på just det redan 1994 i en artikel i Super power
Jag blir faktiskt lite trött på den stora Nintendo-fixeringen i Sverige. Svensk spelmedia fanns redan med Datormagazin som kom flera år innan Super Power, men ni speljournalister verkar stöpta i samma Nintendo- och Sega-form. Jag hade trott annorlunda om dig med tanke på din ålder Thomas, men när ni pratar om Bjarneby m.m. som pionjärer negligerar ni personer som Reuterswärd, FZ-bekantingen Fröjdh och Kaufeldt. Trist.
Jag blir faktiskt lite trött på den stora Nintendo-fixeringen i Sverige. Svensk spelmedia fanns redan med Datormagazin som kom flera år innan Super Power, men ni speljournalister verkar stöpta i samma Nintendo- och Sega-form. Jag hade trott annorlunda om dig med tanke på din ålder Thomas, men när ni pratar om Bjarneby m.m. som pionjärer negligerar ni personer som Reuterswärd, FZ-bekantingen Fröjdh och Kaufeldt. Trist.
Nja, jag är ingen Nintendofanboy. Har aldrig varit, vilket jag skrivit om flera gånger här. Jag skriver inte alls att Super power var första och enda spelmedia. Du läser in nåt som inte står där. Har däremot svårt att se nån tidning eller skribent för den delen som haft samma spelmediala inflytande i Sverige som Superpower/Bjarneby under de där årenpå 90-talet. Det är väl inte att hylla, mer bara att konstatera tycker jag.
Och om du läser ännu lite mer noga så ser du att jag var på KB av annat syfte, att läsa annonser i just Super Power. Därav handlade denna artikel om just Super power.
Men det framgår ju som sagt om man läser vad som står
Dessutom var det så att Nintendo totalt dominerade den svenska spelmarknaden från sent 80-tal till en bit in på 90-talet. De hade säkert 80-90 procent av marknaden. Det är ju inte detsamma som att det inte fanns andra plattformar och spel, men det var så det såg ut. Jag var 22 när 8 bitars kom, 28 när SNES dök upp. De passerade mej helt obemärkt, jag var för gammal, mitt i massa annat. Jag växte upp i arkadhallarna på 70-talet och mycket tidigt 80-tal. Vi hade inte en susning om att Donkey kong kom från Nintendo. Kunde inte ha brytt oss mindre, det enda som spelade roll var hur lönge enkronorna skulle räcka.
Dessutom var det så att Nintendo totalt dominerade den svenska spelmarknaden från sent 80-tal till en bit in på 90-talet. De hade säkert 80-90 procent av marknaden. Det är ju inte detsamma som att det inte fanns andra plattformar och spel, men det var så det såg ut. Jag var 22 när 8 bitars kom, 28 när SNES dök upp. De passerade mej helt obemärkt, jag var för gammal, mitt i massa annat. Jag växte upp i arkadhallarna på 70-talet och mycket tidigt 80-tal. Vi hade inte en susning om att Donkey kong kom från Nintendo. Kunde inte ha brytt oss mindre, det enda som spelade roll var hur lönge enkronorna skulle räcka.
Det är inte meningen att du ska få bära huvudansvaret för att jag tycker att det är ett enkelspår som råder när ni journalister pratar spelhistoria Men jag hade för omväxlingens skull gärna sett att du dragit fram just Datormagazin, High Score eller annan tidning från bibliotekets arkiv, du hade funnit de (spel)annonser du var ute även i dem. Jag lovar.
Dessutom var det så att Nintendo totalt dominerade den svenska spelmarknaden från sent 80-tal till en bit in på 90-talet. De hade säkert 80-90 procent av marknaden. Det är ju inte detsamma som att det inte fanns andra plattformar och spel, men det var så det såg ut. Jag var 22 när 8 bitars kom, 28 när SNES dök upp. De passerade mej helt obemärkt, jag var för gammal, mitt i massa annat. Jag växte upp i arkadhallarna på 70-talet och mycket tidigt 80-tal. Vi hade inte en susning om att Donkey kong kom från Nintendo. Kunde inte ha brytt oss mindre, det enda som spelade roll var hur lönge enkronorna skulle räcka.
Det är inte meningen att du ska få bära huvudansvaret för att jag tycker att det är ett enkelspår som råder när ni journalister pratar spelhistoria Men jag hade för omväxlingens skull gärna sett att du dragit fram just Datormagazin, High Score eller annan tidning från bibliotekets arkiv, du hade funnit de (spel)annonser du var ute även i dem. Jag lovar.
Haha, näe faktiskt inte De fanns bara där under de åren. Senare på 90-talet dök de upp i nästan alla speltidningar dock. Det är så med vissa uppdrag, de kan vara ytterst specifika. Men delar din trötthet för viss Nintendovurm som gränsar till dyrkan. Skulle jag däremot researcha svensk spelmedia så skulle det så klart inte varit nog med Super power, där är vi överens
Jag delar inte bilden av att det dröjde till mitten av 90-talet innan Nintendos kraftiga övertag bröts. Sega Mega Drive kom redan 1988, exakt när den släpptes i Sverige vet jag ej. 1990 eller 1991 kanske? Sega var väldigt stora i USA och Europa, exakt hur det var i Sverige har jag ingen aning om, men om man ska gå efter hur det var i skolan så var det ganska jämnt mellan SNES och Megan. Däremot hade nästan alla, även de med måttligt spelintresse, en NES, som ju dessutom var billigare.
Sedan fanns ju även hemdatorer, som Amiga, PC och Mac. Men datorer var väldigt dyra på den tiden jämfört med konsoler, idag kostar ju en billig dator ungefär som en ny spelkonsol.
En annan sak jag vill påpeka är att Super Power-redaktionen redan på den tiden nog visste att man inte kan jämföra spel som släpps nu med de som kom förr. Således var det underförstått att spelen inte var perfekta utan endast bättre än något som släppts än så länge. Och att jämföra spel som släpps nu med vad man tror kommer framöver blir ju märkligt. De brukade påpeka i betygsnyckeln/betygsintroduktionen att man inte kunde jämföra betyget på ett spel som släppts några år tidigare med ett som släpps idag (i samtiden) eftersom ribban hela tiden höjs.
På den tiden gick utvecklingen mycket fortare, särskilt tekniskt sett, så spel förbättrades i mycket snabbare takt. Detta är ju inte heller något nytt, redan i början av 2000-talet började retrotrenden ta fart och man började prata om att utvecklingen stannat av och att det kom för mycket uppföljare. 3D var det naturliga nästa steget efter 2D och många spelkoncept som finputsats till 16-bitarna började kanske kännas lite tjatiga och "gjorda" vilket gjorde att Bjarneby visst hade ett visst fog för att det var bättre förr när han skrev det. Men med 3D-revolutionen kom en andra våg av innovation och massor av nya idéer och kreativitet. I början räckte endast den tekniska utvecklingen långt, sedan stannade den av något och innovativa spelkoncept och tillbehör fick stå för nyheterna. Som en sådan sak att man kunde styra ett föremål med en spak och Spike med den andra i Ape Escape (1999), att man kunde leka DJ i Konamis Beatmania (2001?), att man kunde spela med hela kroppen i Sonys EyeToy (2003?) eller att man kunde idrotta med den där fjärren i Wii Sports (2006). Eller trenderna med stealth och Open World som spel som Metal Gear Solid, Splinter Cell, Grand Theft Auto och Assassin´s Creed varit ambassadörer för.
2004 (tror jag det var), i samband med att uppföljaren till Ico, som heter Shadow of the Colossus, släpptes (redigerar lite, fel av mig, det släpptes 2006 men de skrev om det redan 2004), skrev Bjarneby en ledare i Super PLAY (innan det blev dags att starta egen tidning för honom) om just avstannandet i utveckling, såväl teknisk sådan som innovationer. Han skrev om att man inte kunde återuppfinna hjulet hur många gånger som helst, att framtiden snarare kunde handla om att, likt Ico och Shadow of the Colossus, engagera spelaren mer och mer på ett emotionellt plan, snarare än genom banbrytande idéer och nyskapande spelmekanik. Och nog är väl det något som vi har sett mycket mer av de senaste tio åren? Även om man för den sakens skull inte bör förta något från 80-talets pionjärer vad gäller berättande i spel. (såg Game Awards precis, där Ken och Roberta Williams fick pris för alla gamla äventyrsspel från Sierra, och ett nytt King´s Quest avslöjades...)
Kanske har spelare tröttnat på innovationer i spel, kanske går det inte att göra så mycket mer eller annorlunda (utan att börja experimentera med läskiga saker som VR-hjälmar och tankestyrning). Men det är lite trist att nya hyperavancerade Kinect 2.0 inte fick ett varmare mottagande, för jag tror att den skulle kunna ta rörelsebaserat spel till en ny nivå. Om några av spelvärldens mest välrenommerade och begåvade studios verkligen försökte. Kinect skulle ju kanske kunna vara så mycket mer än leksamma spel som Kinect Adventures och Star Wars Kinect.
Eller så var rörelsebaserade spel en fluga som varade några år. En gimmick som vi tröttnat på. Det känns nästan så. Inte ens Nintendo satsar särskilt mycket på det längre, och det var ju de som fick det att slå igenom till att börja med.
Men vet ni vad? Om spel har nått en medelålder och inte kommer att utvecklas lika snabbt eller drastiskt längre så kan jag stå ut med det. Vi har redan en så bred, mångsidig och underhållande marknad av spel att det inte gör så mycket att det ofta känns som att man redan har spelat väldigt mycket förut. Och även om det mest är små steg framåt, snarare än enorma kliv, så går utvecklingen fortfarande framåt. Ett nytt roligt spel räcker gott, även om det inte är något revolutionerande, på samma sätt som att en ny bok, film eller skiva inte behöver återuppfinna hjulet för att roa, beröra eller engagera.
född 86 bästa åldern ever...fick se speln utvecklas saker komma spel som svepte marknaden som inget kan nu..
stolt generation nintendo
föresten va fan har KB möjligen alla nintendo magasinet och sånt med? vem får låna vem får läsa??? jag ska raka vägen till stockholm om jag kan läsa dom i så fall
New life, New hope
Jag blev medlem i Nintendoklubben sen nummer 2. Hittade för ett tag sedan alla mina Nintendo-tidningar som jag nu kommer slänga. Det var lite nostalgi att bläddra igenom dem.
"Up Up, Ned Ned, vänster höger vänster höger, B A, Start"
SKOJAR DU! sälj dom te mig i stället för en symbolisk summa!
New life, New hope
1994: "Hjälp! Spelen har blivit för komplicerade! Make them dumber!"
2014: "Hjälp! Spelen har blivit för dumma! Make them smarter!"
Jag har svårt att bli lika imponerad av kontemporära spel som när jag upptäckte 'System Shock' och 'Metaltech: Earthsiege'. PC-marknaden var platsen där framtidens speldesign förutspåddes. 1994: så länge sen, men ändå inte..
Gamla kära datorer som skräpar runt i huset: Gateway 2000 P5-90, Dell Optiplex GXPro, Compaq Deskpro 386, Compaq Deskpro EP 6400, Dell Dimension XPS B1000r, Fujitsu Siemens Scaleo 600 (Athlon XP 3000+) etc.
Jag behöver inte åka till KB, eftersom jag har alla Super Power från starten som jag skaffade när de kom ut dels genom lösnummer och senare genom prenumeration.
Jo, i många avseenden var spelindustrin rent objektivt bättre förr, i synnerhet innan den 3D-revolution kom som Bjarneby talar om i sin ledare och som tvingade många att lägga stora resurser på grafik istället för innehåll vilket vi ser sviter av än idag. Det betyder inte att den var bättre just i Sverige, då många av guldklimparna aldrig kom hit för att de var lite för vuxna för det konservativa paradigm som rådde här och dikterade att spel var för barn och möjligtvis tonåringar.
Det som är bra idag är främst den spridning som indiespel och moddar får, men själva spelindustrin håller betydligt sämre kvalitet, i synnerhet vad gäller "AAA-titlar" där man presterar extremt dåligt ställt i perspektiv till de extremt stora resurser man har och som spelhus på 80- och 90-talen inte kunde drömma om. Som tur är så uppväger kvantiteten av vad som släpps till viss del detta.
1994: "Hjälp! Spelen har blivit för komplicerade! Make them dumber!"
2014: "Hjälp! Spelen har blivit för dumma! Make them smarter!"
Jag har svårt att bli lika imponerad av kontemporära spel som när jag upptäckte 'System Shock' och 'Metaltech: Earthsiege'. PC-marknaden var platsen där framtidens speldesign förutspåddes. 1994: så länge sen, men ändå inte..
Men vad beror det verkligen på, att spelvärlden blivit mindre imponerande eller att du har blivit äldre? Jag är ganska säker på att de flesta över 20 kan vittna om samma mönster.
född 86 bästa åldern ever...fick se speln utvecklas saker komma spel som svepte marknaden som inget kan nu..
stolt generation nintendo
föresten va fan har KB möjligen alla nintendo magasinet och sånt med? vem får låna vem får läsa??? jag ska raka vägen till stockholm om jag kan läsa dom i så fall
Jadå, man bokar dem på kb:s hemsida, sen tar det två dagar till de finns framme. Du reggar ett lånekort där också, sen får du ett riktigt när du kommer dit. Väldigt lätt, sök bara på tidskrifter när du ska beställa.
Jag blev medlem i Nintendoklubben sen nummer 2. Hittade för ett tag sedan alla mina Nintendo-tidningar som jag nu kommer slänga. Det var lite nostalgi att bläddra igenom dem.
"Up Up, Ned Ned, vänster höger vänster höger, B A, Start"
INTE SLÄNGA!!!!!!!!! Skicka dom till mej
Minns så väl artiklarna och recensionerna av Bjarneby, eftersom han ville ha in alla de där spelen man själv ville spela såsom FF-serien. Man satt och led. Jag minns hur glad jag blev då Secret of Mana släpptes; det var inte FF men det var ju det enda som fanns förutom möjligen Lagoon, i Europa...
Det är för övrigt stor humor att läsa igenom gamla speltidningar osv. Inte för att det gjordes ett dåligt jobb, men just att det var så annorlunda. Har iaf liknande nostalgiska minnen, tack för artikeln.
enligt mig var spelen mycket bättre förr på alla fronter förutom möjligtvis grafiken.
och svåra, huga vad svåra vissa spel var, ninja gaiden, ghost n goblins, castlevania och en massa mer, spel som knappt låg på 2-5 meg kunde man spendera en livstid på att försöka klara ut, idag ligger spelen på uppåt 30gig och de klarar man ut på en helg typ.
har ingenting med att man har blivit äldre att göra då jag tycker att det var bättre förr, har ett lika stort intresse för spel idag som då, det som får mig att tycka så är att dagens spel (säger inte alla) helt saknar motstånd, saknar charm samt att jag stör mig på hur utvecklingen har gått från 90% story/spelglädje - 10% grafik till 90%grafik - 10% story/spelglädje.
Det är inte spelen som ändras... Utan bara vi som blir äldre, varje ny generation föder ny nostalgi som går runt, runt, runt i kretsloppet "det var bättre förr" det har bevisats i alla medier tidigare och nu kan även spel sälla sig till TV, film och böcker.
Till Arnroth: Att ta upp Gamer Gate mitt i artikeln, känns dock (i mitt tycke) väldigt onödigt, de hade en poäng i början: att ingen i media vågade kritisera de fel som en viss Sarkeesian hade och att vissa som kallade sig journalister bröt mot de etiska regler en journalist bör hålla sig till, men idag så består den gruppen till största delen av legitima kvinnohatare och en del narcissistiska YouTube:are som bara vill bränna ner allt gammalt, så dom kan få en större egen publik. Så den biten skulle du gärna kunna saxa (igen: min åsikt)
Tack annars för en välskriven artikel.
OnT: Jag gillar att spela gamla spel, särskilt sådana som jag missat (har nyligen köpt en PS3, och en hög spel som jag missat, och flera av dom spelen håller inte måttet längre, när det kommer till spelbarhet, så det är inte bara grafiken som har förbättrats. (T.o.m på några år)
1994: "Hjälp! Spelen har blivit för komplicerade! Make them dumber!"
2014: "Hjälp! Spelen har blivit för dumma! Make them smarter!"
Jag har svårt att bli lika imponerad av kontemporära spel som när jag upptäckte 'System Shock' och 'Metaltech: Earthsiege'. PC-marknaden var platsen där framtidens speldesign förutspåddes. 1994: så länge sen, men ändå inte..
Men vad beror det verkligen på, att spelvärlden blivit mindre imponerande eller att du har blivit äldre? Jag är ganska säker på att de flesta över 20 kan vittna om samma mönster.
Kan bero på att nutida släpp har svårt att expandera meningsfullt på spelmekaniker som sattes i sten för över 20 år sedan. Är man observant kring sitt eget favoritmediums historiska utveckling riskerar man inte fastna i ett mönster vid första (eller andra, eller tredje...) taget
Gamla kära datorer som skräpar runt i huset: Gateway 2000 P5-90, Dell Optiplex GXPro, Compaq Deskpro 386, Compaq Deskpro EP 6400, Dell Dimension XPS B1000r, Fujitsu Siemens Scaleo 600 (Athlon XP 3000+) etc.
Trevlig artikel, Arnroth! Tack!
Någon som minns tidningen high-score? Ibland önskar jag att tiden gick att spola tillbaka...
Jodå, den minns jag.
Tidningen som när jag började läsa den var en seriös datorspelstidning, men som sen förvandlades till nån sorts Slitz-wannabe tidning.
Blev milt sagt något förvånad när första numret med nya inriktningen kom hem i brevlådan och min mor undrade vad DET var för tidning...
also: bilden på Final Fantasy tror jag föreställer Final Fantasy 1 eller den "japanska" tvåan. Iaf är det från något av NES-spelen. Så mycket kan jag säga. Det Final Fantasy 2 som Super Play skrev om var det som i Japan hette Final Fantasy 4. Så ni får kanske byta den bilden (protip: googla på Final Fantasy 4 SNES så slipper ni bilder från remaksen)