Sorg
Kvällen har blivit natt och jag surfar runt på svenska spelsajter och bloggar, läser om döden och funderar på efterlivet. Det gör ont, väldigt ont, för jag älskade verkligen Super Play. Tidningen som den är nu och som den kommer vandra ner i graven inom en snar framtid som är tidningen jag själv skulle vilja läsa. Framför allt Gränslöst-sektionen saknar motstycke inom svensk speljournalistik, och det är mycket tack vare eldsjälarna bakom, Tommy Preger och Johan Henriksson. Artiklarna har bara blivit bättre och bättre och själv tyckte jag mig precis, äntligen fått hum om det här med att skriva recensioner.
Den lille parveln inom mig som läst tidningen sedan han mycket riktigt var en liten parvel har också ont. Så mycket historia, så mycket glädje, som helt plötsligt ska summeras ihop, istället för att fortsätta ge.
Som norrlänningarna säger: det är inte lätt när det är svårt.
Så är det.
Så är det.
Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant. Sitter dessutom och lyssnar på Starsailors låt "Tell me it's not over", och...man kan ju alltid hoppas att det inte är helt över än.
Tack Jonas, för dina underbara texter i Sveriges bästa tidning! Och snälla, sluta ALDRIG att blogga =D
Will there ever be a boy born who can swim faster then a shark?