"Inget är roligare än folk som tar sig själva på allvar" sa en samtidsobservatör en gång. Vänder man på det får man "Inget är roligare än att ta saker på allvar". Och tar man saker på allvar kan man också motivera att lägga sisådär 5 700 kronor på ett styrdon som gör följande: två saker, i en sorts spel.
Roderpedaler är en sån där grej de flesta datorflygare klarar sig utan, inte minst för att många joysticks har vridbar spak som ger sidoroder. Men med en uppsättning pedaler får man "riktig" roderstyrning, på samma sätt som det fungerar i verkliga flygfarkoster. Nog så viktigt för simulatörer. Man får dessutom två tåpedaler för att analogt och individuellt bromsa och styra landningshjulen, vilket är bökigt att få till vettigt med joystick, tangentbord eller annat styrdon.
"Materialet känns robust nog att klara en vertikal landning med flygplan"
Med Thrustmaster Pendular Rudder, eller TPR, får företagets fenomenala gamla metalljoystick Hotas Warthog till slut en värdig kompanjon. Vilket den behöver, eftersom spaken i realismens namn saknar roder. Dessutom är Thrustmasters enda tidigare roderalternativ, T-Flight, en plastig historia för en femtedel av priset. Detsamma gäller de få andra brett tillgängliga pedalseten, främst CH Pedals Pro och Saitek/Logitech Pro Flight – de gör jobbet, men med en påtaglig touch av plast.
Plastkänsla är något TPR helt saknar. De är solitt byggda av rostfritt stål och aluminium, och precis lika okuvligt rejäla som Warthogens joystick och gasreglage. Materialet känns robust nog att klara en vertikal landning med flygplan. De väger sina modiga sju kilon och ger intryck av att kunna överleva sin ägare med ett par generationer till godo. Och eftersom rörelserna mäts av magnetsensorer som inte slits vid användning ska också elektroniken förhoppningsvis hålla ett bra tag.
Pedalerna sitter på armar som möts i en axel upptill.
De justerbara fjädrarna styr hur mycket kraft som trycker tillbaka pedalerna till mittläget. Flytta ner för mer motstånd, ta bort helt för att låta pedalerna flyta fritt.
Med enklare och billigare alternativ som CH Pro färdas pedalerna i två skenor, där smuts med tiden samlas.
Men intressantast med TPR är utformningen. Billigare roderpedaler brukar lite förenklat sagt bestå av en horisontellt liggande platta med två parallella skenor som pedalerna färdas i. Thrustmaster har istället valt en vertikal pendelmekanism, där pedalerna hänger i armar som möts i en axel någon decimeter upp. Men de fungerar likadant: när ena pedalen trycks framåt åker den andra bakåt. Och båda har bromspedaler längst fram som styrs med tårna.
"Man centrerar dem enklast genom att låta gravitationen göra jobbet"
Det här ger helt slutet system som rundar bekymret med hackiga pedalrörelser när damm och smuts hittat ner i skenorna. Däremot saknar TPR ett mekaniskt markerat mittläge. Istället sköter två justerbara fjädrar på baksidan centreringen. Motståndet kan ändras, eller om man vill tas bort helt genom att avlägsna fjädrarna. Man centrerar dem enklast genom att låta gravitationen göra jobbet: upp med fötterna och slappna av. Ovant i början, men med tiden ger TPR en naturligare balans än "slide"-pedaler som flyttas genom att med benmusklerna hasa fötterna, vilket i mitt tycke inte alls är lika naturligt.
Thrustmasters standardmjukvara Target stöds förstås, med vilken det mesta kan justeras på detaljnivå om man inte nöjer sig med att ställa in saker som deadzone i spelen.
Fotpinnarna sitter ganska högt upp (drygt 10 centimeter), och för att passa olika preferenser och sitthöjder kan pedalernas lutning justeras mellan 35 och 75 grader. Man lossar ett par skruvar, flyttar pedalen till ett nytt läge, drar åt skruvarna och testar. Om missnöjd, repetera. Motståndet ändras på enklast tänkbara vis: handskruva upp ett par skruvar och flytta fjädrarnas fästen – klart. Bottenplattan har förborrade hål för att fästa produkten i en cockpit, men också på heltäckningsmattan i FZ:s spelrum står de som gjutna.
Skruva ur de två skruvarna med medföljande insexnyckel för att flytta pedalen till ett av fem lägen.
Också pedalarmen har fem lägen för att ändra bromspedalernas vinkel.
Behovet av roder varierar stort mellan olika farkoster. Stora tunga trafikflygplan flyger jag utan problem utan pedaler. I andra änden har vi har vi DCS-helikoptrar som Huey och Gazelle, som överhuvudtaget inte går att flyga utan någon form av roder för att tygla de motstridiga krafterna. Där är TPR-pedalernas exakthet fenomenal, de ger markant bättre kontroll än vridroder på joysticks som X-52 och Microsoft gamla Sidewinder. Överlag tycker jag pedaler kommer bäst till sin rätt med just spattiga helikoptrar, eftersom joysticken då får en axel mindre att bekymra sig om. Men TPR är också överlägsen den jämförelsevis rätt taffliga CH Pro, där pedalförflyttningen varken ger samma precision eller naturliga balans. Men så kostar den också en fjärdedel.
Fler rediga roder
MFG Crosswinds (länk)
Roder och tåpedaler i metall med betydligt snällare prislapp än TPR. 320 euro med frakt får ses som vrakpris i sammanhanget.
Slaw (länk)
Småskaligt tillverkade och högkvalitativa roderpedaler med tåbroms. För dig som inte har några problem att skicka en bit över 500 dollar (plus frakt) till ett polskt bankkonto och vänta ett par månader på leverans. Men värt besväret, enligt de som vågat.
VBK-Sim T-Rudder (länk)
Robusta roderpedaler för bara 200 euro. Men de saknar fysiska bromspedaler (går att lösa med pedalerna genom lite inställningspillande).
Rudder Control Module (länk)
Roderpedaler i käckt industrigrå design och en prislapp på nätta 845 dollar. Man vågar tro att pengarna i huvudsak använts för att säkra kvalitén, inte utseendet.
Också små, kraftfulla propellerplan blir mer beskedliga med ett par pedaler. Ta till exempel den notoriskt härjiga DCS-versionen av P-51 Mustang, vars monstermotor får nosen att dra iväg som en packad fluga när man är för het på gasreglaget. TPR-pedalerna gör den inte lätt att komma iväg med, snarare mindre svår. Eller när jag attackerar flygfält i Battle of Stalingrad: pedalerna visar vad de kan när jag med nätta sidledsjusteringar låter IL-2:an regna sitt bly över motståndet på marken.
Det är inget du inte kan göra med enklare pedaler, eller för den delen med ett spakroder. Men TPR gör det skönare och mer exakt. Den smarta konstruktionen och kompetenta tekniken gör användningen mer naturlig och ger tid att koncentrera sig på annat. Icke oviktigt när man försöker sätta ner en nervig LaGG-3:a i sidvind på de vintriga fälten utanför Stalingrad.
Bromspedaler minskar risken för att din P-51:a leker jordfräs vid landning.
"De ger markant bättre kontroll än vridroder på joysticks"
Tåpedalerna kommer till sin rätt med dessa gamla plan från andra världskriget, som gärna vill dyka på nosen om man bromsar oförsiktigt. Det händer ju lätt när bromsen knyts till de digitala tangenternas polariserade värld: antingen full broms eller ingen broms alls. Mjuka tår och rätt vinklade pedaler eliminerar såna bekymmer, och gör det dessutom trivsammare att taxa sig till och från landningsbanan.
TPR vänder sig till de sanna entusiasterna, de som kanske vill uppgradera sig från det plastiga insteget i rodervärlden eller som sneglat på kvalitetsmodeller men avskräckts av krångliga köprutiner. Det här är en produkt för de seriöst bitna, och Thrustmaster kompromissar inte – om folk vill ha ett roder av högsta kvalitet så ska de få det. Priset är smärtsamt högt, det ska man inte sticka under stol med. Men för pengarna får man en innovativ och genuint välbyggd produkt, helt och hållet framtagen för inbitna nördar som inte har några problem med vare sig den beteckningen eller att betala för kvalitet.
Fakta | TPR: Thrustmaster Pendular Rudder |
|---|---|
Vad | Roderpedaler med 3 axlar (1 roder, 2 bromspedaler) |
Material | Metall |
Tåbroms | Två individuella, med justerbar vinkel (35°-75°) |
Cockpit-fäste | Ja (skruvhål i bottenplatta) |
Glidlager | 32 st |
Mått (bredd x djup x höjd) | 55 x 36 x 36 cm |
Vikt | 7 kg |
Sensor | Magnetisk, friktionslös |
Precision | 16-bit, 65 536 värden per axel, 0,005° precision |
Uppgraderingsbar firmware | Ja |
