Artiklar av xplejjn

Ärligt talat, har vi inte fått nog av andra världskriget snart? Efter otaliga FPS- och RTS-varianter på detta tema är det inte utan viss skepsis som man tar emot nästa spel som utspelar sig i och runt Tyskland på 1940-talet. Jag hade förvisso läst en hel del väldigt positiva förhandstittar på Company of Heroes, men en gnutta tvekan låg envist kvar i bakhuvudet och lurade.

Piratkopiering har under 2006 skapat många rubriker. Vi har läst om tillslaget mot Pirate Bay, nya lagförslag och sett Piratpartiet växa sig större och större. Men vilka är det som piratkopierar? Vilka kopieringsskydd finns det idag? Och vad tycker spelutvecklarna egentligen?

Efter den något oväntade responsen jag fick på min senaste krönika upptäckte jag ganska många saker. Det första är att jag är allt annat än ensam om mitt så kallade ”problem”. Det andra var att alla har olika förslag på hur man kan lösa en sådan situation.

Jag har spelat datorspel nästan så länge jag kan minnas. Det är med glädje jag minns timmarna jag som ung spenderade framför Police Quest, Wacky Wheels och andra klassiker.
Men det var många år sedan. Fram tills för bara något år sen var jag fortfarande mycket aktiv när det gällde spel. Jag läste alla förhandstittar, köpte datorspelstidningar, tankade alla demos – ja ni vet, jag levde gamerlivet. Men nu har något hänt. Någonting fruktansvärt. Intresset är nästan borta.

Football Manager-serien (tidigare Championship Manager-spelen som numera ägs av Eidos) har länge regerat ensam som kung över andra managerspel men i år har EA Sports satt satt hårt mot hårt med sin senaste upplaga av Fifa Manager. Resultatet blir en grisig strid där vapnen utgörs av taktik, statistik, utseende och ren och skär känsla.

Med hösten kommer, förutom regn och rusk, vanligtvis en hel drös med nya hårdvaruprodukter från de största företagen. Microsoft och Logitech slåss som vanligt om mus- och tangentbordsmarknaden och i år är det trådlöst och laser som är på modet. Hur står sig då MX3000 mot sina syskon och konkurrenter?

Man upphör sällan att förvånas över teknikutvecklarnas mer och mer ambitiösa uppfinningar och finesser. Idag inser varenda gamer med ett litet uns självrespekt att det inte längre räcker med en klassisk mus med kula och sladd. Det ska vara optiska möss utan sladd och helst med fler knappar och funktioner än vad man egentligen vet man ska göra av.

Burnout 3: Takedown var en av förra årets riktiga succeér på konsollsidan och jag var själv ett stort fan av spelet. Den härliga fartkänslan, de många olika spellägena, schysst musik och bra grafik gjorde att spelet fick många höga betyg världen runt. Spel som säljer bra är oftast inte sena med att få tillökning i form av en expansion eller en ren uppföljare och efter Burnout 3: Takedown var det väl få som tvivlade på att Criterion Studios och Electronic Arts skulle knåpa ihop en efterföljare ganska snart. Nu har alltså Burnout: Revenge landat i våra spelbutiker och frågan är, precis som vanligt, om det är värt vår tid och våra pengar.

Jag vet inte varför, men jag har alltid varit skeptisk mot spel baserade på filmer, speciellt de som dessutom släpps till alla konsoller och PC samtidigt. Har man verkligen lagt ner tid, pengar och framförallt kärlek på det här spelet eller är det ännu ett i raden av ihopslafsade spel som rörs ihop av licensägare och pengagiriga utvecklare? Det var inte utan både tvekan och spänning jag slängde in Fantastic 4-skivan i datorn.