X-Wing Alliance Tillbakablick

Jag var 11 bast när X-Wing Alliance kom ut och det var fantastiskt. Skitsvårt men fantastiskt. Det var nog första spelet som jag behövde en walkthrough för att klara. Det är ett av mina bästa/värsta spelminnen, man ska försvara en av sina vänner som ska ut i rymddräkt för att hacka eller reparera en satellit samtidigt som den blir attackerad av massa fiender. För att skydda din vän måste du ha koll på hur man ger order till dina turrets eller så måste du vara grym nog att skjuta ner alla fiender utan hjälp från din co-pilot. Jag var inte så duktig och jag hade ingen aning om hur man gav order till sin co-pilot så det blev många frustrerande game overs. Det gjorde nästan så att jag gav upp på spelet men då som en gåva från ovan kom senaste PC-Gamer med en walkthrough på svenska som beskrev i princip varje uppdrag. All praise the magazine. Jag klarade uppdraget och fastnade aldrig igen. Lycka.

En ny variant av från Corellia YT serien, YT2000, sooo beautiful

Redan innan X-Wing Alliance hade jag en kärlek för flygsimulatorer. Absolut inte Microsoft Flight Simulator som var en stor besvikelse eftersom det inte fanns någon action. I alla fall inte om du valde att flyga som en normal människa och inte försökte göra loops med en jumbojet. Jag hade lite tidigare fått testa X-Wing CD som alltså är förlagan för Alliance. Jag hade inte testat TIE-Fighter utan det dröjde 15 år innan jag fick uppleva det Nobelprisvinnande spelet som för evigt kommer hålla pokalen som bästa space/flight sim combat spel. Men X-wing Alliance är en klar tvåa. Det är en mycket mera strömlinjeformad upplevelse och har en tydlig story som går över hela kampanjen med en handfull cinematics dessutom. Det är också enklare än både X-Wing och TIE-Fighter vilket var perfekt för en 11-åring som under den tiden var jävligt dålig på att spela spel, fusksidor låg som bokmärken skrivna på post-it lappar runt datorskärmen. Men X-Wing hade sina egna ”fusk” så att säga, man kan justera realismen on the fly. Man kan ha oändligt men ammunition, man kan var odödligt osv. för att skräddarsy svårigheten.

Handlingen kretsar kring Azzameen familjen som driver ett fraktföretag, du spelar som den yngste i familjen, Ace. Handlingen följer Ace från lägst i rang i familjen där han får hjälpa till i familjeföretaget tills att han oundvikligen sluter följe med rebellerna och till sist tar del av slaget mot Dödstjärnan Mk.II. Mellan uppdrag kan man beundra troféer från tidigare uppdrag och läsa mail från NPCer man mött under spelets gång som faktiskt är rätt givande. Man kan också hoppa in i ingame simulatorn för att träna eller köra skirmish uppdrag där du själv bestämmer antalet och vilken typ av fiende du får möta.

Din familjs högkvarter

X-Wing Alliance var nog första spelet jag spelade där joysticken fick lysa. Det finns ett bra antal funktioner i spelet som man kan tillägna en knapp. Hur man vinklar sina skjöldar och vart man vill fokusera energi. Man kan tex ge sina vapen energi men då får motorn och skjöldarna mindre energi. Det här systemet var inget nytt och samma funktion fanns i X-Wing och TIE-Fighter men det är ett system som än idag är jävligt bra och ger en friheten att tackla varje uppdrag med en egen approach. Ska jag pumpa vapnen med anabola och skjuta allt vad jag orkar eller vill jag zooma runt och flyga cirklar runt dem som jagar mig. Du bestämmer. Dock så är många uppdrag väldigt tydliga med vad som behövs för tillfället och det finns oftast en tydlig och lättast väg att gå, i alla fall tydlig för en som inte är 11 år och helt OK på engelska. Jag är oftast imponerad av mig själv att jag ändå förstod vad som sas i spelen jag spelade som liten. Jag minns tydlig att jag inte förstod alla ord, typ miscellaneous, men att man ändå fick ett hum om vad som skulle göras på något sätt.

Rätt så överväldigande för en liten Backstab

Det finns en uppsjö av olika skepp att flyga i Alliance både att flyga och som du kan möta ute i rymden. Dem du kan flyga är ganska många ändå men det finns otroligt många fler som endast är AI kontrollerade. Det här gör att varje uppdrag kan fyllas med en varierande mängd och typ av farkoster, allt från den gamla hederliga YT-1300 till den betydligt större och mäktigare Imperial I-Class. Det var väldigt häftigt att flyga nära dem stora jättarna till slagskepp och beundra de otrolig lågupplösta texturerna som ändå lyckades imponera. En speciellt häftig effekt var att om man flög nära motorerna så skakade allt och det lät som man förväntade sig att stora fuck-off rymd-motorer skulle låta.

Mmmmmmm, high-res.

Musiken är rippad rakt från original filmerna och det är både bra och dåligt. Det är ju svinbra musik men det är ju lite billigt tycker jag även om det är en sjukt liten kritik för det är sjukt inlevelsefullt att åka runt i en YT-1300 med den musiken i öronen samtidigt som du skjuter ner TIE-Fighters. Jag gillar dialogen mellan NPCs och din robot sidekick är rolig men jag har aldrig gillat att protagonisten är tyst. Det är speciellt konstigt när du är den som kontrollerar ditt skepp men du säger inte ett ord till din andre pilot utan bara gestikulerar att skjuta ner bombare eller fokusera skjöldarna bakåt eller att du är den ende som inte bidrar ett knysst till konversationerna som angår dig som alla andra är med i förutom du. Nu när jag tänker efter finns det lite musik som inte är från filmerna och det är musiken som spelas i din hytt, den är faktisk riktigt, riktigt bra.

Ditt helt egna lilla krypinn, minus din robot-storebrorsa.

X-Wing Alliance satte spår i min gamersjäl som fortfarande gör sig påminda ibland. Det var första Star Wars spelet som jag kände att jag faktiskt var med i det universumet. Man var delaktig. Universumet kändes också levande med många skepp i rörelse, många som bara gjorde sin egen grej och var på väg mot någon helt annan destination än var du var, transporter, bogserskepp, tull-inspektörer militärskepp. Kanske skulle någon leverera en hjord med Nerfs eller en last med Spice vem vet? Jo, det kunde du ta reda på om du tog dig tillräckligt nära och skannade någons lastrum! Banbrytande.