Vad är erat drömyrke?

Kan du sälja en Merzbow-bootleg vid sidan av?

Jag träffade en gång en person som var arkeolog till yrket, men vad jag minns så var det inte ett yrke som han rekommenderade. Minns inte exakt varför, kanske att det var halvdåligt betalt.

Men när man närmar sig 50+ och har skrapat ihop lite kapital kanske man kan sadla om och göra något mer för att man känner för det.

Konstnär, men det är väldigt svårt att leva på bara det känns det som så troligen ett arbete där konsten kommer till användning så spelutveckling som concept-artist eller liknande.

Har också alltid gillat att skriva så författare är också ett alternativ.

Grafitti kanske? Då kan du starta en saneringsfirma och skapa dina egna arbetstillfällen.

Vad innebär det yrket då? Att lära sig kavla upp ärmar o knäppa opp skjortknappar så man fläker ut o visar sina kåkfarartatueringar till den stackars allmänheten?

Det bor en Friherre i närheten av där jag bor och hans jobb verkar vara att gå runt med käpp och vara dryg mot folk. Det jobbet skulle jag kunna tänka mig

Mitt nuvarande, 30år på samma arbetsplats

Något kommunalgrått eller korrupt kanske, typ polis eller bankman. Eller nä förresten. Drömyrket är och förblir arbetsbefriad, i de korta livet människan lever ärret bättre att ha roligt och umgås med sina nära och kära.

Just så! Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det.

Jag skulle vilja vara trädgårdsmästare eller förvaltare vid ett buddhistiskt tempel på en avlägsen plats i Japan.

Fin tanke, men då får man jobba ganska hårt vad jag förstått? Kanske kul i någon månad?

Prompt:

Är det tufft att va trädgårdsmästare eller förvaltare vid ett buddhistiskt tempel på en avlägsen plats i Japan.

När jag var barn ville jag bli astronom. Som många i den åldern var jag fascinerad av rymden och stjärnorna. Redan på högstadiet insåg jag att jag var lite för ointresserad av matematik och naturvetenskapliga ämnen för att det skulle räcka, och då blev historiker mitt nya mål. Jag pluggade sedan historia i två år med målet att påbörja en forskarutbildning. Jag insåg under min fjärde termin att jag nog inte ville bli en av de där dammiga figurerna i manchesterkavaj på en historisk institution , trots allt. Nytt mål: pol mag-programmet. Då drabbades familjen av en tragedi och allt sattes på paus i några år. Varför jag sedan började plugga till socionom kan jag inte riktigt sätta fingret på, men så blev det och nu när jag passerat 40 har jag inget drömjobb längre. Jag anser inte att jobb är det viktigaste i livet, även om vi såklart spenderar en hel del tid på våra jobb.

Mest av allt vill jag finna balans i livet. Balans mellan arbete, familjeliv och allt det andra. Jobbets innehåll är inte avgörande, det är känslan av att göra skillnad, ha bra kollegor och framför allt må bra. Inte ha ont i magen, stressa sönder sig själv för några tusenlappar extra. Pengar är viktigt men inte avgörande längre.

Investerare. Eller ja det man säger om nån frågar när man egentligen vunnit 100+ miljoner och lever på avkastningen av sina investeringar (som ligger i diverse fonder och sköter sig själv) men i själva verket hittar på diverse hobbyprojekt som man gör tills man tröttnar och börjar på nästa.

Jag har pluggat trädgård i 3 år och jobbat med det ännu längre och det är absolut ett fysiskt krävande jobb även i Sverige. Många har en väldigt romantisk bild av yrket men det sliter rätt hårt på knäna, ryggen m.m. och det är förvånansvärt mycket arbete som utförs för hand med väldigt gammaldags redskap.
Finns undantag inom storproduktion, såklart men det är inte ovanligt att tex sitta på knä och rensa ogräs 8 timmar om dagen i veckovis eller att plantera träd och buskar med spade och tunga lyft.

Väldigt annorlunda här jämfört med Asien men det finns många trädgårdar på hemmaplan som tar inspiration från framför allt Japan och deras trädgårdshistoria, traditioner och unika stil. Har själv jobbat en del med det så helt långsökt är inte mitt drömjobb.

Så jag tror det hade passat mig fint och jag har heller inga problem med att leva enkelt eller isolerat

Jag tror att mitt nuvarande yrke är ett drömyrke för mig men ett hemskt val för många andra. Tidiga morgnar, tunga lyft och skitiga miljöer, massor av bilåkande och dessutom en hel drös med människor som jag måste interagera med. Tur att jobbet är extremt fritt och rätt välbetalt 😃

Jag kör budbil

Många ensamma kvinnor som väntar lika ivrigt på budbäraren som på paketet. The postman always rings twice, eller hur var det nu?

Önskar jag satsat allt på att komma med i specialförbanden alternativt pilot av något slag.

Fick nöja mig med vanlig ”basse” och ett par utlandsmissioner. Nu har jag familj och ett civilt jobb, men tänker ibland på det.

Man vill ju såklart jobba med nåt man har passion för, men samtidigt får inte lönen vara för låg heller.

Nåt som jag gärna hade gjort hade varit att slåss mot nazister, men det lär ju aldrig hända om man blir arkeolog idag! gissar att han inte nämnde det.

Nej, inte hade han letat efter Den heliga graal heller

Du låter väldigt vis
Jag tror att ibland(ofta?) när man har ställts inför något väldigt jobbigt så klarnar det vad man egentligen prioriterar i livet.

Det var min också som liten och jag förverkligade den drömmen för ett år sedan. Bra jobb med usla arbetstider.

Snut! Helst civilt och hundförare, så man får trycka till en drogbarons Merca in i mitträcket och skicka vovven att bita dem när de är non compliant och sen se deras ögonsten gå på auktion och slantarna till brottsofferfonden.

De hade vart satisfaction de.

Synd bara att det inte riktigt funkar så

Haha ah, precis!

Driva litet lyxigt pensionat för par (inga barn ffs) bara 4-5 rum, superb mat, spa, havsbad, all inclusive. ...eller

Ha ett tobak/spelbutik/kiosk och bara jobba när man vill, orkar jag inte gå upp en onsdag så skiter jag i det kan ha en uppkopplad skärm på insidan av dörren där jag kan ha flexibla öppettider

Har inget drömjobb just nu som jag kan komma på, men när jag var liten ville jag bli busschaufför som far och farfar. Men det är ett otroligt stressigt jobb och inte super bra betalat heller.

Ville även bli uppfinnare, sitter nog kvar en del, för märker även idag på mitt jobb att jag försöker komma på egna lösningar, 3D printar saker som kan användas o göra jobbet enklare.

Det verkar som att många drömmer om ett jobb utan några krav eller något ansvar för någon annan än en själv. Hur har ni det idag? Känner ni att ni har för stort ansvar och för stora krav på er?

Jag har precis den situationen som du beskriver eftersom jag är frilans. Jag har full kontroll över min tid och i förlängningen även min ekonomi. Det finns också en trygghet i att inte ha en chef eller riskera att få sparken. För mig är det typ uteslutet att jag skulle gå över till att vara anställd hos någon, just för att slippa krav från någon annan än mig själv.