Snakebird och Castlevania Anniversary Collection är gratis hos Epic
Castlevania – om en eländig liten hög med hemligheter själv får välja.
#Castlevania, #Epic-games-store, #Konami, #nyhetstips
Bara det faktum att underbara Bloodlines är gratis torde göra det värt för vem som helat med minsta lilla intresse i Castlevania att ladda hem samlingen. Att det sedan följer med ytterligare fyra fantastiska spel i serien gör inget sämre.
Har inte spelat ett enda Castlevania-spel. Är det ok att börja med Bloodlines?
Har inte spelat ett enda Castlevania-spel. Är det ok att börja med Bloodlines?
Det är ett klassiskt Castlevania presenterat på ett lite mindre klassiskt vis och torde fungera utmärkt som introduktion till serien. Bloodines (Mega Drive), Castlevania (NES), Dracula's Curse (NES), Vampire's Kiss (SNES), Castlevania: The Adventure ReBirth (Wii) och Dracula X (PC-Engine) hör till den klassiska skaran och vilket man börjar med kunde kvitta. De är alla linjära, eller semi-linjära, actionrökare med stort fokus på en balanserad utmaning. Super Castlevania 4 (SNES) hör väl också hit, men det är mycket mer av ett audiovisuellt spektakel, där häftiga miljöer och scener har större relevans än en välbalanserad utmaning. Precis alla dessa spel är oavsett skitbra.
Simon's Quest (NES) är en Metroidvania-prototyp som har sin charm men samtidigt är rätt trasigt designmässigt. Kul som kuriosa, men det är med Symphony of the Night (Playstation) som Metroidvania-grenen tar fart på allvar. Circle of the Moon, Harmony of Dissonance och Aria of Sorrow till GBA samt Dawn of Sorrow, Portrait of Ruin och Order of Ecclesia till DS är variationer på Symphony of the Night, samtliga med för- och nackdelar. Här rekommenderar jag dock ingen att börja med Symphony of the Night, för det är inte kul att ha det som måttstock när man spelar efterföljarna. De gör sig mycket bättre på sina egna ben än i jämförelse med vad som ses som seriens Magnum Opus.
3D-spelen är något helt annat.
Det är ett klassiskt Castlevania presenterat på ett lite mindre klassiskt vis och torde fungera utmärkt som introduktion till serien. Bloodines (Mega Drive), Castlevania (NES), Dracula's Curse (NES), Vampire's Kiss (SNES), Castlevania: The Adventure ReBirth (Wii) och Dracula X (PC-Engine) hör till den klassiska skaran och vilket man börjar med kunde kvitta. De är alla linjära, eller semi-linjära, actionrökare med stort fokus på en balanserad utmaning. Super Castlevania 4 (SNES) hör väl också hit, men det är mycket mer av ett audiovisuellt spektakel, där häftiga miljöer och scener har större relevans än en välbalanserad utmaning. Precis alla dessa spel är oavsett skitbra.
Simon's Quest (NES) är en Metroidvania-prototyp som har sin charm men samtidigt är rätt trasigt designmässigt. Kul som kuriosa, men det är med Symphony of the Night (Playstation) som Metroidvania-grenen tar fart på allvar. Circle of the Moon, Harmony of Dissonance och Aria of Sorrow till GBA samt Dawn of Sorrow, Portrait of Ruin och Order of Ecclesia till DS är variationer på Symphony of the Night, samtliga med för- och nackdelar. Här rekommenderar jag dock ingen att börja med Symphony of the Night, för det är inte kul att ha det som måttstock när man spelar efterföljarna. De gör sig mycket bättre på sina egna ben än i jämförelse med vad som ses som seriens Magnum Opus.
3D-spelen är något helt annat.
Tackar så mycket! Ja, har hört mycket om Symphony of the night när det talas om Castlevania och många verkar hålla det som bästa spelet i serien.
Ska ge mig ett försök på Bloodlines ikväll
Bloodlines är ett av de bästa spelen i serien så bara det gör det värt att tacka ja till samlingen.
Jösses Kid Dracula.
Hade detta spelet back in the day men det var på Japanska. Ett segment i spelet så måste du delta i frågesport och det ställde ju till problem när det var helt på japanska. Jag av ren envishet och med en stor portion av jävlaranamma memorerade varje textrad hur den såg ut så jag kunde välja rätt svar på alla olika frågor och ta mig vidare. Ett smått magiskt minne right there.
Just an honest man in a leather mask.
Denim demon.
Självmordsbombare för frälsningsarmén.
Jösses Kid Dracula.
Hade detta spelet back in the day men det var på Japanska. Ett segment i spelet så måste du delta i frågesport och det ställde ju till problem när det var helt på japanska. Jag av ren envishet och med en stor portion av jävlaranamma memorerade varje textrad hur den såg ut så jag kunde välja rätt svar på alla olika frågor och ta mig vidare. Ett smått magiskt minne right there.
Du blir ju tvungen att spela om spelet på japanska och se om du fortfarande tar rätt svar!
