Bioware är inte längre Bioware
Inget fel med återanvändning av assets se Yakuza och spel från FromSoft.
Jag sa inte att det är fel och menade inte att ge sken av det. Jag menade helt enkelt att det är en trade-off mellan nyskapande/bredd och effektivitet.
Själv tycker jag det är ett bra spel 20h spelade hittills.
3,5-4/5 om jag ska va objektiv.
Och då är jag helt med i kråksången om den nostalgiska kritiken.
Älskar KOTOR, DA:O osv
Ogillade Inquisition.
Men trots att det är ett bra spel känns det g*y as fk mellan varven. Och då syftar jag inte alls på woke snacket pronomen, sexuella preferenser el annat larv.
Det är framtoningen, karaktärerna, grafiken, bristen på svordomar. Jag ryser till i avsmak och önskar jag kunde ogilla det mer än jag gör mellan varven. Det känns bokstavligen som vissa av karaktärerna är från Disney-film och inte en mörk mordisk fantasyvärld.
Ja, Bellara, jag pratar om dig.
Men smaken är som baken och det går nog hem hos många unga.
Läste en artikel angående om Dragon Age skulle få samma behandling som Mass Effects Legendary Edition. Men då inte med motivation att det är endast 20-ish människor som fortfarande vet hur motorn till de gamla spelen fungerar. Och även då är det ganska sjukt att det är så många tycker jag.
Jag hade aldrig haft tanken att jobba på samma ställe 20-25 år eller tom. mer. Det finns inget företag i världen som kan erbjuda utveckling, perspektiv och intresse i den mängd som man får om man byter jobb vid 5-års sträcket (för att inte tala om stagnerande lön). Det är helt naturligt att folk lämnar och nya kommer in, med nytt perspektiv och nya utmaningar. Särskilt om det handlar om kreativa projekt.
Vissa kanske gillar att tiden står still och det är väl helt okej men det blir ju risk att "alla spel är lika" som vi hade på den gamla goda tiden när både Call of Duty och Assassins Creed anklagades för att vara samma spel år ut och år in.
Naturligt vet jag inte. Förr var det vanligt med guldklocka. Att byta jobb som vi gör idag är helt ohållbart. Både för individen, företag och samhället. Det kostar enorma resurser att byta jobb om du tittar på de djupa och mjuka värden: social kohesion, socialt kapital osv. Det må göra oss mer produktiva, som det du fokuserar på när du skriver, men vi ser utbrändhet öka lavinartat och mental ohälsa samt problem på arbetsplatser med konflikter, svårigheter att samarbeta osv. Ett företag är som ett maskineri där tid är likställt med olja och just nu är det väldigt dåligt med olja.
Men det är som alltid att alla premierar produktivitet men skiter i stabilitet. Kolla runt i världen. Vad är ett av det största problemet? Stabilitet och jag går så långt att det ovanstående är en stor orsak till det.
Sen finns det problem med det också, men generellt är stabilitet är en av de mest fundamentala funktionerna för en grupp. Militären är ett bra exempel.
Skrev exakt detta i recentionen.
Det är sorgligt men sant men även fullt logiskt. Spel lutar sig inte på vilken studio som släpper spelet utan allt handlar om individerna bakom.
Gamers har varit väldigt lyckosamma genom åren i många fall vi har haft massor.med visionärer som drivit igenom sina spel fantasier ihop med otroliga coders, grafiker, animatörer mm. Tyvärr som alla vet splittras folk senare och sprids för vinden.
Tyvärr tror jag även detta hänger ihop med teamen idag förr kunde det vara 20-50 där 50 pers var ju enormt men idag outsourcas det massor till andra studios många av dagens teams är 100'tals pers och mer tror BG hade nått 1000 inblandade. Detta gör ju med att visionärerna kommer i skymundan, dom kanske lite mer unika grafikers kommer inte heller fram som förr.
Jag har spelat ungefär lika länge som @Wakkaah (något lite längre) och jag har haft väldigt roligt. För mig är det hittills en stabil 4:a.
Som referens kan jag säga att jag är över 40 år och mina fyra mest spelade spel i fallande ordning på Steam är Baldur's Gate 3, Cyberpunk, Marvel Midnight Suns och Elden Ring.
Själv är jag inte så nostalgisk. Jag accepterar att det sker förändringar. Passar det inte är det bara att välja något annat. Det råder ju inte brist på spel.
Kanske ska tillägga att trots att jag inte lagt en spänn på spelet har jag ca 24 timmar spelade så jag drar inte åsikten om det ur röven.
Det var ju kul för dig att du slipper bli besviken, och självklart finns det andra spel, men det är inte min poäng.
Ända sen 80-talet, när Nintendo 8-bit var ny, har jag spelat väldigt mycket spel, och fått en del favoritserier, där bland Dragon Age. Stort fan av världsbygget, karaktärer och lore. Jag älskar västerländska RPG, och DA Origins när det begav sig. Du kan säkert relatera om du själv har en favorit i någon form av media. Därför skär det i själen när man ser fram emot en uppföljare så här länge, bara för att få denna dynga. Hade det vart en helt annan IP än Dragon Age hade jag inte brytt mig, men jag hade jättegärna sett att de hållt sig till originalkonceptet med ett mer moget, riktigt RPG, om de satt Dragon Age namnet på det.
Naturligt vet jag inte. Förr var det vanligt med guldklocka. Att byta jobb som vi gör idag är helt ohållbart. Både för individen, företag och samhället. Det kostar enorma resurser att byta jobb om du tittar på de djupa och mjuka värden: social kohesion, socialt kapital osv. Det må göra oss mer produktiva, som det du fokuserar på när du skriver, men vi ser utbrändhet öka lavinartat och mental ohälsa samt problem på arbetsplatser med konflikter, svårigheter att samarbeta osv. Ett företag är som ett maskineri där tid är likställt med olja och just nu är det väldigt dåligt med olja.
Men det är som alltid att alla premierar produktivitet men skiter i stabilitet. Kolla runt i världen. Vad är ett av det största problemet? Stabilitet och jag går så långt att det ovanstående är en stor orsak till det.
Sen finns det problem med det också, men generellt är stabilitet är en av de mest fundamentala funktionerna för en grupp. Militären är ett bra exempel.
Absolut, det ska inte tas i farten att byta jobb, och många byter ju redan efter 1-2 år (vilket är rekommenderat om lön är prioriteten) men hur ett personligt utvecklingssyfte så är 5 år en bra tid att tanka så mycket erfarenhet som möjligt.
Med det sagt, just utbrändhet i min erfarenhet beror väldigt mycket på företagskulturen, jag har jobbat på både stora och små företag och beroende på ledning och hur de kravsätter produktivitet och återhämtning så kan det slå åt vilket håll som helst. Sen ju större företag desto mer opersonligt blir kraven ovanifrån. Det skulle jag säga är den högst bidragande faktorn till utbrändhet (har varit där själv tyvärr och hade kunnat komma undan om jag valt att byta jobb istället för att kämpa vidare).
Men ja, personalomsättning kan vara en anledning till att de som är kvar blir överbelastade, men om rutinerna är dåliga så händer samma om det handlar om föräldraledighet eller sjukskrivning också. Däremot är vi eniga om att stabilitet är viktigt och med rätt arbetssätt är grunden såpass stabil att vem som helst kan sticka utan att det rubbas, sällsynt men finns.
Därför man får byta fokusområde.
Ingen ide att uppröra sig över gamla studios ger ut skräpspel. Rösta med plånboken, det finns bra utvecklare och spel fortfarande.
Tänker att det är bra att stödja mindre studios som drivs av medlemmar från klassiska studios så att dom en dag kan komma upp i samma nivå som deras gamla studio.
PSN: OAKTHYR
Så är det tyvärr. Med hur arbetsmarknaden också ser ut där folk byter jobb oftare än kalsonger är tiden förbi där man förlitar sig på vad en utvecklare tidigare utvecklat. Oändligt med exempel.
En anledning till att folk reagerar är ju att recensenter faktiskt bygger vidare på det temat som vi sett uttjatat i kommentarsfältet Om vi bortser från käbblet är ju "Return to form" en direkt koppling av att de faktiskt bygger vidare.
Och det finns ju faktiskt en hel del exempel i andra medier där de lyckas eller faktiskt överträffar. Så jag köper inte helt att vi bara ska överge det konceptet. Men vi ska nog hålla det i baktanken i alla fall. Sen är vi bara människor med en reptilhjärna och när vi ser att de använder samma namn tror vi på en uppföljare.
Verkligen! Hoppet är som bekant det sista som överger människan så även om man är skeptisk och kritisk finns alltid en liten, liten del av mig som hoppas. "I Want to Believe", kort sagt.
En Bamseponny av folket
Bioware 1998-2010 var peak.
Skulle varit intressant att se ifall dom kunde ha uppmuntrat den kulturen som existerade på kontoret under den tiden och bibehållt talang bättre. Känns så dumt att ändra hela kulturen bara för att lite folk lämnar, ifall man vet att X leder till guld och gröna skogar varför skyffla om hela skiten, borde väll vara bättre att utbilda nytt folk till hur det går till på Bioware än att låta nytt folk ändra hur Bioware fungerar.
Troligtvis delvis dessa förändringar i kultur som leder till att gammal talang lämnar dessutom.
Kan ha fel förstås, men känslan är att det finns en skarp gräns mellan gamla och nya Bioware (förenklat förvisso, men ändå). Att man borde tillvaratagit arvet på ett bättre sätt men att stora, drivande namn försvann lite under samma tidsperiod.
En Bamseponny av folket
Jag tänker generellt att om en studio har en lång historia och kända IPn så borde ju även de nya som börjar arbeta på dessa IPn ta den historian i beaktning och försöka efterleva det så mycket som möjligt - med QoL och mindre justeringar såklart. Spelets kärna borde vara samma.
Om de tar ett gammalt känt IP och gör något helt nytt är det ju inte samma känsla och spelserie, vilket kommer röra upp känslor hos fansen - som är den primära gruppen som bekostar spelet. Gör då ett helt nytt IP istället, som kan bli uppskattat för sig själv utan att jämföras med spelets tidigare historia.
Om jag köper ett Ratchet and Clank (eller vilken annan uppföljare som helst) har jag ju vissa förväntningar på spelet, även om det inte är samma människor som gör spelet idag som de som gjorde spelen till PS2 bör spelet vara serien trogen i spelmekanik o.s.v.
Gäller inte bara spel utan även filmer och serier. Det finns en del aspekter som gör en Bondfilm till en Bondfilm, tar du bort det så är det ingen Bondfilm - men det kan ändå vara en bra film som då inte får uppskattningen den förtjänar om den hetat något annat än Bond.
Håller med dig. Har inte spelat DA4 men många gillar det. Största invändningarna tycks handla om hur olikt det är de gamla spelen. Varför inte göra ett nytt fantasyspel? En ny serie för ett nytt Bioware.
En Bamseponny av folket
Läste en artikel angående om Dragon Age skulle få samma behandling som Mass Effects Legendary Edition. Men då inte med motivation att det är endast 20-ish människor som fortfarande vet hur motorn till de gamla spelen fungerar. Och även då är det ganska sjukt att det är så många tycker jag.
Jag hade aldrig haft tanken att jobba på samma ställe 20-25 år eller tom. mer. Det finns inget företag i världen som kan erbjuda utveckling, perspektiv och intresse i den mängd som man får om man byter jobb vid 5-års sträcket (för att inte tala om stagnerande lön). Det är helt naturligt att folk lämnar och nya kommer in, med nytt perspektiv och nya utmaningar. Särskilt om det handlar om kreativa projekt.
Vissa kanske gillar att tiden står still och det är väl helt okej men det blir ju risk att "alla spel är lika" som vi hade på den gamla goda tiden när både Call of Duty och Assassins Creed anklagades för att vara samma spel år ut och år in.
Oj, oj. Vi är olika! Mvh, varit på FZ i fjorton år.
Men ja, att det kommer in nytt blod är OCKSÅ viktigt. Om samma gäng gör samma spel år ut och år in blir det inte bra heller. Balans är bra. Jag kanske är mer "team gamla AssCreed", men uppskattar ändå att Origins testade något nytt. Man hade kört fast litegrann.
En Bamseponny av folket
Oj, oj. Vi är olika! Mvh, varit på FZ i fjorton år.
Men ja, att det kommer in nytt blod är OCKSÅ viktigt. Om samma gäng gör samma spel år ut och år in blir det inte bra heller. Balans är bra. Jag kanske är mer "team gamla AssCreed", men uppskattar ändå att Origins testade något nytt. Man hade kört fast litegrann.
Äsch, det är väl dunderschysst om man hittar en arbetsplats som kan erbjuda den stimulansen och tillfredsställelse man är ute efter, det är sällsynt! Huvudsaken är ju att man trivs och inte känner sig stillastående
Du kanske har hittat arbetsplatsens motsvarighet till soulmate då
Ja, som du säger balans är bra men om man blöder folk för snabbt så kan det bli pannkaka av det hela, tex. Mass Effect Andromeda, medan megabra gameplay så var samma känsla och touch inte där på något vis.
Kanske ska tillägga att trots att jag inte lagt en spänn på spelet har jag ca 24 timmar spelade så jag drar inte åsikten om det ur röven.
Det var ju kul för dig att du slipper bli besviken, och självklart finns det andra spel, men det är inte min poäng.
Ända sen 80-talet, när Nintendo 8-bit var ny, har jag spelat väldigt mycket spel, och fått en del favoritserier, där bland Dragon Age. Stort fan av världsbygget, karaktärer och lore. Jag älskar västerländska RPG, och DA Origins när det begav sig. Du kan säkert relatera om du själv har en favorit i någon form av media. Därför skär det i själen när man ser fram emot en uppföljare så här länge, bara för att få denna dynga. Hade det vart en helt annan IP än Dragon Age hade jag inte brytt mig, men jag hade jättegärna sett att de hållt sig till originalkonceptet med ett mer moget, riktigt RPG, om de satt Dragon Age namnet på det.
Tråkigt att du är missnöjd såklart.
Jag har funderat mycket på din fråga om jag har någon motsvarande favorit. Men jag tror faktiskt inte det, varken inom konst, litteratur, musik, film eller spel. Visst kan jag tycka att vissa saker kanske var bättre förr (*host host*... Metallica, Star Wars... *host host*). Men det gör mig inte så mycket. Jag gläds åt det som har varit.
Jag skulle vilja citera George R.R. Martin här:
"Art is not a democracy. People don't get to vote on how it ends."
Tack för ett sansat och eftertänksamt inlägg i debatten. Det känns välbehövligt.
Jag har väldigt roligt med The Veilguard. Mycket roligare än vad jag vågade hoppas på och trodde att jag skulle ha. Jag hoppas att ni som har svårt för det det kan ha lika kul med ett annat spel. Jag ser fram emot vad nya Bioware kan tänkas hitta på härnäst!
Kan ha fel förstås, men känslan är att det finns en skarp gräns mellan gamla och nya Bioware (förenklat förvisso, men ändå). Att man borde tillvaratagit arvet på ett bättre sätt men att stora, drivande namn försvann lite under samma tidsperiod.
Undrar ifall det är en hönan eller ägget fråga, Ändrades kulturen pga att folk lämnade, eller lämnade folk för att kulturen ändrades, man har ju läst mycket om alla våra favorit studios som började som ett gäng folk i liten skara som hade passion och ambition, sen så vart det hit, och allt växte, kultur ändrades och sen så drar dom som var hela anledningen till varför det var så bra.
Då den miljön som dom blomstrade i, ej existerar något mer.
Det som återstår är ett gigantiskt team med folk som inte var närvarande under dom gyllene åren och en ledning som jagar trender som är anti vad som gjorde dom älskade till att börja med.
Det tråkigaste för BioWare är att Dragon Age: Origins blev alldeles för bra.
Verkligen.
Jag är egentligen inget direkt fan av genren har jag konstaterat. Mitt ”misstag” var att jag började med DA:O. Har sedan dess exempelvis försökt mig på både Pillars Of Eternity och Divinity 2. Egentligen bra spel men de föll inte i smaken fullt ut, eller ärligt talat inte ens nära.
Älskade däremot framför allt gameplay i DA:O där follower/stridssystemet gav en så oerhört bra kontroll över händelserna. Det bästa med hela spelet IMO.
Funderar på att ge BG3 en chans men är rädd för att inte heller det kommer nå upp till samma nivå för egen del.
Absolut, det ska inte tas i farten att byta jobb, och många byter ju redan efter 1-2 år (vilket är rekommenderat om lön är prioriteten) men hur ett personligt utvecklingssyfte så är 5 år en bra tid att tanka så mycket erfarenhet som möjligt.
Med det sagt, just utbrändhet i min erfarenhet beror väldigt mycket på företagskulturen, jag har jobbat på både stora och små företag och beroende på ledning och hur de kravsätter produktivitet och återhämtning så kan det slå åt vilket håll som helst. Sen ju större företag desto mer opersonligt blir kraven ovanifrån. Det skulle jag säga är den högst bidragande faktorn till utbrändhet (har varit där själv tyvärr och hade kunnat komma undan om jag valt att byta jobb istället för att kämpa vidare).
Men ja, personalomsättning kan vara en anledning till att de som är kvar blir överbelastade, men om rutinerna är dåliga så händer samma om det handlar om föräldraledighet eller sjukskrivning också. Däremot är vi eniga om att stabilitet är viktigt och med rätt arbetssätt är grunden såpass stabil att vem som helst kan sticka utan att det rubbas, sällsynt men finns.
Och varför är företagsKULTUREN dålig? En kultur måste kultiveras med varsamhet. Tror du det är större chans att den blir bättre med folk som bestämt sig att arbeta där i 15+ år? Eller den som tänkt sig 2-5 år? Tror vi alla kan komma överens om att man bryr sig och engagerar sig mer om att skapa en schysst företagskultur om man ska vara där länge och mer personligt som du är inne på. Anledningen att det sker i stora företag är just omsättning av personal, opersonligt och att ingen bryr sig. Små företag har oftast anställda som jobbar där längre med närmare kontakt med chef.
Jag tror det finns ytterligare ett lager på "Ship of Theseus paradoxen". Det är inte bara att delarna bytts ut med tiden, utan att delarna som ersätts, är av helt andra material. Något som kan antigen förstärka eller försvaga reseten av konstruktionen, men definitivt ändrar på skeppets (företagets) egenskaper.
Dvs bara för att gamla utvecklare försvinner och ersätts så är det inte oundvikligt att saker och ting ändras så drastiskt, så länge nykomlingarna respekterar företagets historia och fogar sig efter vad som har varit, medan de blickar framåt. Det problem vi ser mycket av numera, är nya utvecklare som absolut vill göra "sin egen grej" i gamla företag med sedan länge etablerade IP:n.
Och varför är företagsKULTUREN dålig? En kultur måste kultiveras med varsamhet. Tror du det är större chans att den blir bättre med folk som bestämt sig att arbeta där i 15+ år? Eller den som tänkt sig 2-5 år? Tror vi alla kan komma överens om att man bryr sig och engagerar sig mer om att skapa en schysst företagskultur om man ska vara där länge och mer personligt som du är inne på. Anledningen att det sker i stora företag är just omsättning av personal, opersonligt och att ingen bryr sig. Små företag har oftast anställda som jobbar där längre med närmare kontakt med chef.
Det kan finnas många anledningar till att kulturen är dålig, tex. brist på tydliga mål, kronisk överbelastning, orimliga förväntningar eller brist på utveckling. Även personliga aspekter i teamet man jobbar i, alla kanske inte passar ihop varken personligt eller kompetensmässigt.
Så jag tror inte folk går in med inställningen "nu ska jag jobba här x år" utan folk ger en arbetsplats ett försök. (Med undantag på "innan jag startar högskolan"-jobb). Sen visar det sig.
Alla ska naturligtvis engagera sig att skapa en bra tillvaro för samtliga men det beror ju lite på mandat också. En god ton kan hjälpa kortsiktigt men om man känner att man står still i sitt liv krävs nog en ändring, och om den inte kan komma från där man är nu så behövs ett miljöombyte.
Men ja, i min erfarenhet, mindre företag (<100 anställda) är betydligt bättre än de med tusentals anställda med miljarder mellanchefer som ska säga sitt.
Hela diskussionen kan väl sammanfattas som "beror på". Det är ett komplext ämne med många faktorer som alla väger olika.
Men ja, i min erfarenhet, mindre företag (<100 anställda) är betydligt bättre än de med tusentals anställda med miljarder mellanchefer som ska säga sitt.
Kan bara instämma och jag tycker det är svårt att inte lyfta in Blizzard som ett jämförbart exempel. Allt eftersom studion växer blir det svårare och svårare att fortsätta leverera spel med samma höga nivå. Och en del av problemet är antagligen att grundare och ursprungliga "core-team" försvunnit eller hamnat på positioner utan direkt inflytande över det kreativa.
Ett annat problem är gissningsvis att man ska förvalta budgetar på miljarder, och vem vågar ta ut svängarna då?
De bästa spelen jag spelar nu för tiden är skapade av relativt små studios och jag tycker att Sverige bjuder på många bra exempel.
Det kan finnas många anledningar till att kulturen är dålig, tex. brist på tydliga mål, kronisk överbelastning, orimliga förväntningar eller brist på utveckling. Även personliga aspekter i teamet man jobbar i, alla kanske inte passar ihop varken personligt eller kompetensmässigt.
Så jag tror inte folk går in med inställningen "nu ska jag jobba här x år" utan folk ger en arbetsplats ett försök. (Med undantag på "innan jag startar högskolan"-jobb). Sen visar det sig.
Alla ska naturligtvis engagera sig att skapa en bra tillvaro för samtliga men det beror ju lite på mandat också. En god ton kan hjälpa kortsiktigt men om man känner att man står still i sitt liv krävs nog en ändring, och om den inte kan komma från där man är nu så behövs ett miljöombyte.
Men ja, i min erfarenhet, mindre företag (<100 anställda) är betydligt bättre än de med tusentals anställda med miljarder mellanchefer som ska säga sitt.
Hela diskussionen kan väl sammanfattas som "beror på". Det är ett komplext ämne med många faktorer som alla väger olika.
Och varför är det brist på tydliga mål och kronisk överbelastning samt orimliga förväntningar? För att chefen eller mellanchefen byter jobb var 3e år och det inte är någon kontinuitet eller långsiktighet? Kan det vara så att chefen är en mullvad? En mullvad är en chef som går in för att maximera vinst och skära ned kostnader och sedan dra när anställda blir arga.
"Så jag tror inte folk går in med inställningen "nu ska jag jobba här x år" utan folk ger en arbetsplats ett försök"
Du sa ju själv i inlägget innan att många lämnar jobb för att få högre lön med jämna mellanrum? Majoriteten av folk jag känner tänker just så. Det är inget bra.
Är det enda orsaken som du säger? Nej men en stor del.
Älskade Origins och många av Biowares tidiga spel. Sen för varje spel har de gått från besvikelse till besvikelse.
Såg lite gameplay från Veilguard och det var så långt ifrån den typ av spel som gjorde Biowares tidiga alster så framgångsrika. Verkade väldigt generiskt och ointressant spelmekanik. Sen efter Veilguard lanserades har jag sett vad för typ av politiskt innehåll Veilguard väljer att forcera fram i dialogerna.
Det verkar vara en ny trend bland bolag att man skapar menlöst och kopierat innehåll. De dränker sedan sin produkt med olika typer av "värde signalerande" innehåll. Om produkten sedan floppar kan man skylla på den fördomsfulla publiken och inte lägger skulden på att man återigen har skapat en "klipp och klistra" produkt.
Vi ser denna typ av tankesätt både inom film, serier och spel. En väldigt deprimerande utveckling. Det enda vi som konsumenter kan göra är att påverka ekonomiskt genom att inte köpa deras produkter.
Och varför är det brist på tydliga mål och kronisk överbelastning samt orimliga förväntningar? För att chefen eller mellanchefen byter jobb var 3e år och det inte är någon kontinuitet eller långsiktighet? Kan det vara så att chefen är en mullvad? En mullvad är en chef som går in för att maximera vinst och skära ned kostnader och sedan dra när anställda blir arga.
"Så jag tror inte folk går in med inställningen "nu ska jag jobba här x år" utan folk ger en arbetsplats ett försök"
Du sa ju själv i inlägget innan att många lämnar jobb för att få högre lön med jämna mellanrum? Majoriteten av folk jag känner tänker just så. Det är inget bra.
Är det enda orsaken som du säger? Nej men en stor del.
Behöver inte nödvändigtvis vara den direkta chefens fel, eller ett byte av en sådan. Ibland saknas det bara vision, eller åtminstone en realistisk utförbar vision. En väl uppbyggd organisation där kompetens och erfarenheter delas med övriga är oftast väldigt stark, om en lämnar så "självläker" teamet och om inte får rätt kompetens tas in i ekvationen, antingen genom utbildning eller anställning. Bästa chefen är ju den som inte märks av, som delegerar uppgifter och låter folk ta ansvar, vissa kan hantera det, vissa inte. Finns många situationer där att byta chef gynnar det hela. Sen får man tänka lång sikt och kort sikt, ett personalbyte har ofta störst påverkan kortsiktigt, medan ny kompetens in i teamet ofta gynnar det långsiktiga (förutsatt då att rätt person dyker in, men så är det alltid oavsett).
Sen beroende på företag så är det ju målet att maximera vinsten (särskilt börsnoterade sådana) och då krävs det oftast nedskärningar om visionen inte är tillräckligt stabil så att den visas och inspirerar i hela ledet. Men visst, när det kommer in en sådan chef så är det oftast långsiktiga mål som försöker uppnås på bekostnad av det kortsiktiga. Man får ju ha lite insikt i vilket företag man tänker jobba på, hur det styrs osv.
Ja, för att maximera sitt löneläge så ser det oftast ut som att man behöver byta jobb. Men det är sällan attityden man går in med, åtminstone inte i min erfarenhet med de jag jobbat med (givetvis går inte folk in med att de ska jobba på samma ställe i 20 år heller), Att folk lämnar för att få högre lön är inte nödvändigtvis dåligt, det som är dåligt är att man ibland måste göra det för att nå sitt marknadsvärde. Då hamnar vi tillbaka in på företagskulturen, det ska inte vara mitt ansvar som anställd att bli underkompenserad bara för att teamet ska hålla ihop. Det är något att vara uppmärksam på och såklart är det inte svart på vitt.
Det finns naturligtvis inte en modell som passar överallt, vissa människor är mer ambitiösa än andra och vissa vill göra sina 8 timmar och gå hem, vissa vill ha tydliga arbetsuppgifter etc etc. Och graden av påverkan om X människa lämnar är otroligt variabel.
Skulle vilja påstå att om en studio utvecklas så mycket att kunderna inte köper produkten så har studion utvecklas för fort eller i fel riktning.
Jag ställer mig samma fråga om och om igen med dagens släpp.... va de någon som frågade spelarna vad de ville ha eller inte ha?
Spel görs inte av spelare längre, de görs av bolag...
