Dreamcast fyller 25!
Segas sista, och enligt många bästa, konsol lanserades i väst hösten 1999. I Nordamerika fick Dreamcast det legendariska releasedatumet 9.9.99. Vi européer fick vänta till den 14 oktober, och som bonus fick vi fler lanseringsspel att välja bland. Ett kvartssekel har gått.
Jag har inga specifika minnen av själva lanseringen i Sverige. Den var förmodligen ganska tyst. Men jag minns väldigt tydligt när jag gick in på Expert i Östersund och köpte min Dreamcast för 2595 kronor någon månad senare. Det var mycket pengar för en fattig gymnasist, men ett väldigt bra pris för en ny generations spelkonsol. Sonic Adventure imponerade, förstås, men det var Sega Rally 2 jag kom att lägga mest tid på under den första tiden innan tunga titlar som Metropolis Street Racer och Resident Evil Code: Veronica kom.
Lanseringen i Storbritannien var desto vildare, med butiker som döptes om natten till ära, de brittiska boxningsikonerna Nigel Benn och Chris Eubank som ställdes mot varandra i Ready to Rumble Boxing och Dreamcast-lackade lastbilar som orsakade trafikkaos i centrala London.
Denna annonskampanj ansågs missvisande och förbjöds.
Det var en fantastisk liten maskin. Under 2000 skulle Dreamcast nå sin höjdpunkt under sin tragiskt korta livstid med mängder av ruggigt bra spel. Onlinespelen började dessutom komma, och i Sverige kunde vi snart koppla upp oss mot Dreamarena och spela mot andra. Det är svårt att beskriva i dag hur stort detta var för över 20 år sedan. Det var kort sagt jättespännande att ringa upp med konsolens modem och kliva ut i en onlinevärld. Även om det hände att uppkopplingen bröts då och då och man fick försöka igen. Phantasy Star Online, som släpptes 2001, var oerhört mäktigt och kändes som en glimt av framtiden.
Dreamcast var inte för alla, det förstår jag också. Men som Matt Kamen på The Wired konstaterat är det inte minst Dreamcasts ”weirdness” som gör den attraktiv. Här finns verkligen allt konstigt du kan tänka dig, inte minst manifesterat i alla knasiga tillbehör.
När Sega fattade beslutet att lägga ned Dreamcast menade många speljournalister att det skulle gagna alla spelare då Segas varumärken nu skulle släppas till alla format. I realiteten kom Sega emellertid aldrig att bli sig likt igen, och spelbranschen som helhet blev lite fattigare.
Hur minns du Dreamcast? Och vilka är dina favoritspel till konsolen?
Köpte min i slutet av 2000 tillsammans med Shenmue. Och det är det jag minns bäst av den. Och The Nomad Soul. Och Jet Set Radio. Det kändes som nåt helt nytt, hade aldrig sett sån grafik tidigare. Jag tyckte konsolen var cool, men gillade inte riktigt handkontrollen. Minns också att brorsan spelade Shadowman och sen blev en nalle-ikon kvar i displayen på VMU, gick inte att få bort. Den blev nog besatt.
Har så många fina minnen kring Dreamcast, men jag minns också hur smärtsamt kort tiden med den var.
Shenmue 1 och 2 var (är!) fenomenala. Just tvåan satte sig i djupt hos mig. Hongkong är en fantastisk spelstad. Jösses, vad det på riktigt kändes som att vara i en myllrande oändligt stor stad. Jakten på Lan Di i dom där "tornen" och sista skivans skogspromenad. Shenmue 2 är verkligen ett spel jag sätter ganska högt på min all time-lista. Fantastiskt spel. Tvåan översattes ju inte till engelska (på Dreamcast). Tror det handlade om ekonomiska skäl? Lucky oss, säger jag!
Vi lägger till Resident Evil Code: Veronica (som ju i praktiken var Resident Evil 4). Vilken uppenbarelse det blev med ej förrenderade bakgrunder. Dom rörde ju på sig!? Och tvillingarna är riktigt bra Resi-skurkar. Sedan tycker jag mycket om Skies of Arcadia också. Ett jrpg bland molnen. Det där borde Sega se till att remastra eller åtminstone släppa på nytt. Oerhört vackert spel.
En Bamseponny av folket
För mig är det Crazy Taxi hela vägen. Eller kanske inte riktigt hela vägen, har en del kul minnen av andra spel till konsolen; Sonic Adventure, Soul Calibur och Space Channel 5 är de jag tänker på först efter Crazy Taxi. Men Crazy Taxi alltså, jag kunde spela det i timmar efter timmar, det är äkta spelglädje.
Oj oj oj vilken konsol Dreamcast var. Eller ska jag säga är? Jag har köpt flertalet spel till Dreamcast som släppts i närtid, och intresset för konsolen är lika stort nu som för 20 år sen, några år efter att konsolen dömts ut som "död".
Och för att inte nämna alla japanska spel som fått fan-översättningar! Och Atomiswave-spelen till arkad som portats till Dreamcast. Nu, 2024, kan man spela minst dubbelt så många spel på sina europeiska Dreamcast som man kunde när den lades ner.
Och all ny hårdvara! Retrofighters har ju släppt nya kontroller till den vilket är välbehövligt för kontrollen är min enda negativa åsikt om Dreamcast. Och VM2, en nytillverkad VMU med stort inbyggt batteri, bakbelyst skärm och i praktiken oändligt minne.
Och all heder till grabbarna som håller servrarna vid liv, helt sjukt att man än idag kan spela online på som Dreamcast med hjälp av några eldsjälar.
Har så många fina minnen kring Dreamcast, men jag minns också hur smärtsamt kort tiden med den var.
Shenmue 1 och 2 var (är!) fenomenala. Just tvåan satte sig i djupt hos mig. Hongkong är en fantastisk spelstad. Jösses, vad det på riktigt kändes som att vara i en myllrande oändligt stor stad. Jakten på Lan Di i dom där "tornen" och sista skivans skogspromenad. Shenmue 2 är verkligen ett spel jag sätter ganska högt på min all time-lista. Fantastiskt spel. Tvåan översattes ju inte till engelska (på Dreamcast). Tror det handlade om ekonomiska skäl? Lucky oss, säger jag!
Och för en gångs skull fick Europa något som inte Nordamerika fick! Shenmue II med japanska röster var underbart, även om jag hade vant mig vid Corey Marshalls taffliga stämma. Shenmue II kommer alltid vara speciellt för mig eftersom det ledde mig till Kina, det kinesiska språket och kulturen, min fru och sedermera mina barn.
Och för en gångs skull fick Europa något som inte Nordamerika fick! Shenmue II med japanska röster var underbart, även om jag hade vant mig vid Corey Marshalls taffliga stämma. Shenmue II kommer alltid vara speciellt för mig eftersom det ledde mig till Kina, det kinesiska språket och kulturen, min fru och sedermera mina barn.
Jösses. Där snackar vi personligt legacy. ❤️
Nej, men vilket sjukt ambitiöst spel det är. Hongkongs myller, berättelsens mystik, tornklättringen med all sin action, skogspromenaden utan action. Kändes som om Yu Suzuki hade helt fria tyglar.
En Bamseponny av folket
Nej, men vilket sjukt ambitiöst spel det är. Hongkongs myller, berättelsens mystik, tornklättringen med all sin action, skogspromenaden utan action.
Då var det ju helt banbrytande, men än i dag känns Hongkongs gator ganska levande. Har spelat många spel sedan dess där städer känts betydligt mer öde. Områdena i Shenmue I-II kändes verkligen befolkade.
Jag besökte f.ö. Man Mo Temple, måste ha varit runt 2014, vilket var kul. Släpade med morsan och frun hela vägen dit, och de förstod förstås inte alls vad grejen var.
Kändes som om Yu Suzuki hade helt fria tyglar.
Och det var väl också en del av problemet.
Crazy Taxi, Marvel vs Capcom 2, Street Fighter III, Garou: Mark of The Wolves, Last Blade 2, Soul Calibur, Jet Set Radio, Shen Mue 1 & 2, Virtua Tennis m.fl.
Dreamcast är en av mina favoritkonsoler och kanske den period då jag älskade spel som mest. Drömmen om en miniretro-DC lever vidare.
Din vänliga kvartersrecensent.
Shenmue 1 & 2 var fantastiska för sin tid. Älskade Chu Chu Rocket, totalt vansinne i multiplayer! Spelade en hel del annat också, mest fighting, men inget som gjorde något starkare avtryck.
Fick Super Street Fighter II X: Grand Master Challenge (for Matching Service) (vilken omöjlig titel!) av en viss GR-skribent som hajpade upp det... Och ja, det var nog länge den bästa konsolversionen av Street Fighter 2, tror jag?
Kan fortfarande höra ljudet i huvudet från "disc-spinnet" när skivorna läses av när man spelade Shenmue.
Det är fascinerande hur Dreamcast fortfarande kan överraska mig. Nyligen släpptes en översättning av en Dreamcast-exklusiv TV-serie kallad Birdcage of Horrors. Den släpptes 1999 i Japan i 365 stycken enminutersklipp och med hjälp av ett sorts DRM som man laddade ner från internet till sitt minneskort så kunde man låsa upp ett klipp om dagen, så hela serien kunde alltså ses över ett helt år. Helt sjukt knäppt, och oerhört innovativt även om det är lätt att i efterhand se varför den här sortens media inte slog igenom.
En medioker konsol som dock hade sina höjdpunkter i några få riktigt bra spel, inte helt olikt Nintendos Wii U. Bäst var förstås Shenmue 1 & 2.
Shenmue 1 & 2 var fantastiska för sin tid. Älskade Chu Chu Rocket, totalt vansinne i multiplayer! Spelade en hel del annat också, mest fighting, men inget som gjorde något starkare avtryck.
Fick Super Street Fighter II X: Grand Master Challenge (for Matching Service) (vilken omöjlig titel!) av en viss GR-skribent som hajpade upp det... Och ja, det var nog länge den bästa konsolversionen av Street Fighter 2, tror jag?
Kan fortfarande höra ljudet i huvudet från "disc-spinnet" när skivorna läses av när man spelade Shenmue.
Ja, speciellt i spelets monstruösa laddningstider. Jäklar vad skivan snurrade då.
Har så många fina minnen kring Dreamcast, men jag minns också hur smärtsamt kort tiden med den var.
Shenmue 1 och 2 var (är!) fenomenala. Just tvåan satte sig i djupt hos mig. Hongkong är en fantastisk spelstad. Jösses, vad det på riktigt kändes som att vara i en myllrande oändligt stor stad. Jakten på Lan Di i dom där "tornen" och sista skivans skogspromenad. Shenmue 2 är verkligen ett spel jag sätter ganska högt på min all time-lista. Fantastiskt spel. Tvåan översattes ju inte till engelska (på Dreamcast). Tror det handlade om ekonomiska skäl? Lucky oss, säger jag!
Vi lägger till Resident Evil Code: Veronica (som ju i praktiken var Resident Evil 4). Vilken uppenbarelse det blev med ej förrenderade bakgrunder. Dom rörde ju på sig!? Och tvillingarna är riktigt bra Resi-skurkar. Sedan tycker jag mycket om Skies of Arcadia också. Ett jrpg bland molnen. Det där borde Sega se till att remastra eller åtminstone släppa på nytt. Oerhört vackert spel.
Båda Shenmue:s var riktigt fina, men ja håller med om att tvåan var nått speciellt ändå. Det kändes så överväldigande, och gav en riktig känsla av att vara ute på ett äkta backpacker-äventyr ute i ett okänt land. Shenmue 1 var ju lite mindre till omfånget och man hade ju alltid sina bekanta och sitt egna hus att återkomma till, så det hade aldrig den där känslan av stort och fritt äventyr.
Dreamcasten är helt fantastisk. Finns ingen konsol sedan dess som gjort lika stort och mäktigt intryck på mig.
Och för mig som älskar arkadspel var det nog också den sista konsolen vars spelutbud faktiskt speglade mitt intresse i högsta grad. Visserligen förstår jag att fartfyllda shmups, fightingspel och dylikt som man kan klara av på någon timme inte dominerar marknaden, men med Dreamcast fick ändå Sega sluta på toppen av konsolmarknaden. Det känns så oerhört starkt än idag. Power Stone och Rez är än idag fantastiska.
För cirka tio år sedan var jag så besatt av tanken att få spela Segagaga och faktiskt förstå spelet att jag började plugga japanska på Stockholms universitet. Lyckades aldrig ta mig förbi första terminen av diverse privata skäl, men sedan dess har jag spelat igenom det två gånger och känner mig mycket tacksam för att ha fått uppleva det och förstått lite av all text i spelet. Det är nog min favorit till Dreamcast.
Köpte min första ungefär ett år efter lanseringen. Hoppet från PS1 var enormt och minns med värme spel som Sega GT, Soul calibur, Soul reaver och Resident evil CV. Som bonus fick vi också snyggare versioner av RE2 och 3.
Sålde den tyvärr efter 3 år vilket jag ångrade ganska länge. Köpte en bättre begagnad för ett par år sedan och denna säljer jag aldrig. Är dock ingen samlare utan behåller bara spel som är roliga att spela om. Det enda jag har återköpt enbart av nostalgiska skäl är Nomad Soul. Köpte det nytt för 600 och det är det inte värt idag men jag gillar att se på det i hyllan.
Idag är det mest kul att köpa nya indiespel till den. Även fast det finns bättre versioner till andra format så gillar jag att stötta åldringen och samtidigt hoppas (förgäves) att Sega börjar tillverka hårdvara igen.
En medioker konsol som dock hade sina höjdpunkter i några få riktigt bra spel, inte helt olikt Nintendos Wii U. Bäst var förstås Shenmue 1 & 2.
Ja, speciellt i spelets monstruösa laddningstider. Jäklar vad skivan snurrade då.
Båda Shenmue:s var riktigt fina, men ja håller med om att tvåan var nått speciellt ändå. Det kändes så överväldigande, och gav en riktig känsla av att vara ute på ett äkta backpacker-äventyr ute i ett okänt land. Shenmue 1 var ju lite mindre till omfånget och man hade ju alltid sina bekanta och sitt egna hus att återkomma till, så det hade aldrig den där känslan av stort och fritt äventyr.
Dreamcast hade ju fruktansvärt många bra spel, själv skulle jag påstå att den utklassar både Wii och Wii U.
Soul Calibur
Power Stone
Power Stone 2
Marvel VS Capcom 2
Cannon Spike
Crazy Taxi
Resident Evil Code Veronica
Skies of Arcadia
Grandia 2
Phantasy Star Online
Jet set radio
Evolution
En fantastisk konsol, en av de bästa någonsin, med spel som Sonic Adventure, Crazy Taxi, Phantasy Star Online, Shenmue, Power Stone och mycket, mycket mer. Verkligen synd att det blev Segas sista konsol, men Dreamcast lever tack vare sitt riktigt grymma community av fans och indieutvecklare som släpper nya spel.
Dreamcast är ett tydligt exempel på att vi konsumenter inte alltid vet bäst. Enda nackdelen med Dreamcast var imo handkontrollen generellt och framförallt den där jävla sladden som av någon anledning går mot dig. Sen så var det nog så att Sega gjorde ett lite sämre jobb när det kom till att promota maskinen, minns inte riktigt hur marknadsföringen var, men alla som man visade Dreamcast för blev tagna på sängen. Inte bara för kvaliteten på spelen i sig utan för att de inte hade en aning, somliga visste knappt att den existerade. Sen så innebar ju inte det att de köpte en maskin själva, utan många i min bekantskapskrets väntade ändå på en PS2. Trist men det är ju inte första gången en bra produkt säljer mindre än vad man tycker att den förtjänar.
Minns framförallt några titlar:
- Chu-Chu rocket vilket jag än idag tycker är ett av de bästa lokala coop-spelen, att det inte släppts i en remaster (vad jag vet iaf?) är minst sagt förvånande
- Soul Calibur - är inte någon fightingspelsentusiast men det här var gillade jag otroligt mycket, lätt att lära och svårt att bemästra och sen gjorde det ju inte saken sämre att det såg gudomligt ut
- Virtua Tennis 2 - fortfarande bästa tennisspelet någonsin?
Sett till den extremt korta tiden den fick så kom det väldigt många bra spel. 2,5 år med bra stöd gav fler bra spel än exempelvis Saturn. Sedan finns det mesta av det bästa att tillgå även till andra konsoler men gräver man djupare så finns det en hel del hidden gems också. Bland Segas övriga konsoler så håller jag nog ändå både Mega Drive och Master System lite högre, eftersom det var konsoler som levde i 8-10 år.
Sett till den extremt korta tiden den fick så kom det väldigt många bra spel. 2,5 år med bra stöd gav fler bra spel än exempelvis Saturn. Sedan finns det mesta av det bästa att tillgå även till andra konsoler men gräver man djupare så finns det en hel del hidden gems också. Bland Segas övriga konsoler så håller jag nog ändå både Mega Drive och Master System lite högre, eftersom det var konsoler som levde i 8-10 år.
Det var nog den korta livslängden som gjorde att de bästa spelen portades till bl a xbox. Men jag saknar vissa spel. Record of lodoss war och EGG skulle jag gärna se nyutgåvor av.
Ett dreamcast spel som jag gillade mycket och som jag tror gick under radarn för många. Headhunter
Ja, riktigt kul. En lite billig Metal Gear Solid-klon, typ, och jag spelade aldrig ut det. Men soundtracket var ju fantastiskt och det var ballt att bara köra runt på sin båge.