The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom

Ett kungarike så storslaget att man blir tårögd.

Tears of the Kingdom från 2023 inleder efter en serie cutscenes med att Link vaknar på ett flygande ö-landskap högt upp i himlen. Zelda är försvunnen och det är ditt uppdrag att hitta henne men först måste du ta dig ner till marken. Under spelets första timmar på dessa öar så låser man upp några av de förmågor som man behöver för att kunna lösa spelets alla pussel.

När man till slut första gången kastar sig mot fastlandet nedanför så får man omedelbart en känsla för världens storslagenhet. Den är varierad och vacker, fylld med allt från gröna grässlätter till snötäckta berg och tropiska palmstränder.

Berättelsen i spelet är enkel: Zelda är borta och Ganon är ansvarig, och ditt mål är att hitta henne. Spelets icke-linjära struktur ger stor frihet att utforska världen i egen takt, vilket gör varje genomspelning unik. Men just det parallella berättandet gör också att man snabbt förstår storyn, vilket leder till få överraskningar. Att bli chockad av berättelsen är kanske inget man förväntar sig från ett Zelda-spel, men för den som vill ha en mer komplex story kan det vara en nackdel. Trots det ger berättelsen en tydlig riktning i en annars öppen värld.

Spelet erbjuder en enorm värld där friheten att utforska är i centrum. Även om det går att flyga eller använda olika genvägar för att enkelt ta sig dit man vill, har jag ofta valt att promenera för att verkligen ta in upplevelsen. Världen är full av små detaljer och platser att upptäcka, och det känns som att spelet belönar den som tar sig tid att utforska. Snabbresor finns som alternativ när man redan besökt ett område, men för mig har det varit mer givande att upptäcka världen till fots.

Varje område har sin egen unika atmosfär och biom att utforska. Höga snötäckta berg och öknar utmärker sig som särskilt utmanande områden, där man både måste hantera hetta och kyla. Det introducerar behovet av att anpassa sig till klimatet, antingen genom mat eller kläder.

Spelet har flera system som utvecklas under spelets gång. Matlagning låter dig använda ingredienser för att skapa rätter och elixir som exempelvis skyddar mot kyla, förstärker dina attacker eller återställer hälsa. Vapensystemet är varierat, med många vapen och bågar som kan förstärkas med material från världen.

Rustningar är viktiga för att hantera olika klimat, och tidigt får man kläder som skyddar mot både hetta och kyla, vilket tyvärr gör matlagningssystemet mindre nödvändigt. Zonai-systemet, som först känns överflödigt, blir senare mer användbart för att bygga fordon och verktyg för att ta sig runt eller lösa pussel.
Dessutom kan man förbättra sin karaktär genom att öka hälsa, uthållighet och plats i ryggsäcken, vilket skapar en känsla av ständig progression. Över 40 timmar in i spelet så introduceras fortfarande nya system.

Spelet erbjuder en uppsjö av aktiviteter utöver berättelsen. Det finns mängder av sidouppdrag där du kan hjälpa Hyrules invånare, lösa mysterier, rädda byar från pirater, jobba som reporter eller besegra fiender. Att hitta skatter och samla resurser i underjorden är bara några av de många aktiviteter som finns att göra. Det finns alltid något nytt att upptäcka eller en ny utmaning att ta sig an, vilket gör att världen känns levande och full av möjligheter men få måsten.

För att ta sig vidare i berättelsen måste man erövra spelets olika tempel. Även om varje tempel är unikt i sin visuella design, följer de i princip samma formel: hitta och aktivera fyra till fem mojänger och därefter slåss mot en boss. Berättelsen som avslutas i varje tempel är också ganska repetitiv, och efter att ha klarat flera tempel känns det som en något uttjatad struktur. Det är lite av en besvikelse, särskilt när resten av världen känns så full av överraskningar och variation. I varje tempel så låser man upp en "sage" vilket är en NPC som kan slåss vid din sida om du så önskar. Spelet har ingen svårighetsgrad men genom att avstå från att ta hjälp från de sages du har låst upp så kan du göra det lite svårare.

Världen i Tears of the Kingdom är helt fantastisk. Trots att grafiken inte är den mest tekniskt avancerade, är stilen otroligt välkomponerad och varje plats är en visuell njutning. Spelets dynamiska vädersystem och dag- och nattcykel bidrar till en levande värld, där himlen kan skifta från grått regn till en eldig solnedgång som lyser upp landskapet. Ljuset spelar vackert mot marken och förstärker intrycken av de olika biomerna.

Även efter många speltimmar fortsätter miljöerna att imponera, och det finns få platser som inte är värda att skärmdumpa och spika upp på väggen hemma. Världen känns ständigt levande och fylld med nya äventyr, och trots spelets brister, som den tråkiga storyn eller de repetitiva templen, är det den fantastiska spelvärlden som får mig att hela tiden vilja återvända. Den är inte bara vacker att se på, utan också spännande att utforska, med en ständig känsla av att det alltid finns mer att upptäcka.

• Plattformar: Nintendo Switch

• Release: 2023-05-12

Blev omkring 100 timmar men det känns som att jag kommer återvända, finns fortfarande mycket jag inte utforskat! Vad tycker du är det bästa med spelet?

Jag spelade bara BotW någon timme när det kom. Finns det någon mening att spela det nu när jag kört TotK? Misstänker ju att systemen och gameplayet är väldigt likt men är storyn kanske lite mer intressant?

Tyckte ju världen är det fetaste i TotK, kan tänka mig att den är en utveckling av BotW så skippar kanske det första spelet. Är en bra bit in i Echoes of Wisdom nu, riktigt mysigt!