När spel blir stressigt

Det är en följd av de här moderna spelen med så mycket extra skit och tusen aktiviteter på minimapen. Spel har gått från att vara roande nöjen till att vara en tiktok-liknande dopamin-fabrik med tillhörande "jag behöver mer"-respons.

Prova att spela mindre spel (ex något mer linjärt indiespel) eller inte spela alls ett tag och se om du kan börja njuta av spelen igen sen. Om man inte har roligt och njuter av spelandet så missar man ju poängen, då blir det samma sak som hjärndött tiktok-scrollande där man spelar (liknande scrollar) för att få dopaminflödet och kroppen vill ha mer snabbare och snabbare.

Känner igen mig helt i det du beskriver och för mig har det hjälpt att välja bort många spel, aldrig köpa spel för att "spela senare", aldrig köpa spel för att de är hypeade och aldrig fortsätta spela spel som inte ger mig glädje av själva spelandet.

Edit: Det är också lite FOMO som spökar där man vill hinna uppleva alla spel. Men det blir bara en stress. Jag tror du kan behöva vara mer selektiv i spelvalen och bara spela de där som faktiskt är direkt roliga och acceptera att inte spela resten även om de är "bra spel".

Spel är en hobby, och en hobby ska aldrig skapa stress. Om jag kände att spel skapade stress i mitt liv skulle jag troligtvis ta en paus från spel - både spelande och spelmedia - i några veckor.

Jag tror du slog huvudet på spiken där. Att ha en lång backlog med spel man redan köpt, som ligger där och väntar, kan definitivt kännas stressande för många. Och även känslan av att man missar något som alla andra upplevt. Tror det är viktigt att ta ett steg tillbaka och inse att man inte kommer hinna spela allt, oavsett hur mycket man stressar.

För mig är spel ett sätt att koppla av ,hjälpte mig mycket när jag mådde som sämst för då grubblade jag inte så mycket. Så hade jag kännt att spel blev en stressfaktor så hade jag nog tagit en rejäl paus från spel och tagit mig en rejäl funderare på varför jag ens spelar.

Kan absolut relatera sedan jag blev 30+ så har jag blivit extremt stresskänslig och börjar grubbla över allt och ingenting, vilket stör sömn, gör mig orolig etc. Därför jag bestämt att jag inte ska ställa några som helst "krav" på mig själv vad gäller något som är fritidsrelaterat. Mitt tv-spelande ska vara 100% avkoppling och därför ställer jag absolut inte upp några som helst mål eller regler för mig själv om vad jag ska spela eller vad jag "måste" spela klart. Jag ska bara spela vad jag är sugen på att spela för att det är kul. Är spelet underhållande rakt igenom så kommer jag spela klart det ändå på egen "fri vilja", är spelet inte tillräckligt underhållande för att spela hela kampanjen så är det okej att strunta i det och spela nått annat.

Enda tipset jag kan ge är väl att våga ta bort kraven på dig själv, det är oerhört befriande när man kommit till insikt att man kan ställa ned förväntningarna på sig själv vad gäller alltifrån ens arbete till ens hobbies hemma på fritiden. Slaget på 50 år så spelar det ingen roll om man jobbade mindre eller struntade i att klara ut antalet spel.

Finns många olika variabler här, och att ha en stor backlogg kan definitivt påverka spelglädjen negativt. Men man får nog ha i åtanke att det som kommer med åldrandet påverkar mycket. Du har många andra saker att tänka på idag kontra tonåren när man var utan ansvar, men också att man kan tröttna på spel, ditt första FPS spel gav dig mer nöje än ditt 100:e 30 år senare vilket är naturligt.

Håller med detta. Känner oftast likadant men nu har jag börjat köpa massor med gamla spel som jag aldrig testat (på GOG) och har skitskoj. Mitt tips är att gå tillbaks i tiden och hitta lir du inte provat ännu.

Spela inte spel bara för att hänga med "snacket" med alla som spelar det senaste.
Sitt inte kvar och spela spel du lessnat på bara för att klara ut dom.
Köp inte spel för att lägga i en "backlogg"
Spela spelen som är roliga för stunden, det är inte fel att byta spel och sen komma tillbaka till ett man "lagt åt sidan" tidigare.

Så ska det absolut vara. Men jag kan relatera till trådskaparens upplevelse. En bov i dramat för mig är att jag varje år har som mål att klara ut fler spel ur backloggen än antalet nya spel jag köper. Och jag köper alltid en hel del spel. Detta skapar lätt ett slags ond spiral.

Men du är såklart rätt, och jag intalar mig också varje år att en hobby ska vara kul och avslappnande, inte orsaka stress. Det är den oftast också. Men jag lider även av Fomo-syndromet och vill testa allt, vilket är helt omöjligt som heltidsarbetande småbarnsförälder.

Kan förstå tankesättet att kolla upp hur lång tid det tar att klara av ett spel. Jag brukar kolla det med, kan känna att jag "inte har tid" att lägga ned 50 timmar i ett spel, även om jag faktiskt har all tid i världen, istället för att sitta o titta på dumburken om kvällarna.
Jag tyckte t.ex. om Stardew Valley, men när jag lagt 50-100 timmar och insåg att för att klara av spelet så lär det ta mååånga timmar. Då lade jag ned det istället, vilket ju var synd för jag tyckte det var roligt.
Jag kommenterade i "vilket spel ska du spela i helgen"-artikeln om Batman Arkham-serien. Var sugen på att spela, var länge sen senast, men förutom att remaken är kass, så minns jag hur mycket skit det var med collectibles. Det här med att man måste gå igenom varenda millimeter i spelet för att hitta samlarobjekt. Man förlorar storyn och resten av spelet i jakt på att hitta dessa saker, tycker jag.
Resident Evil 8 hade ju lite samma sak, såklart inte lika mycket, men där områden på kartan ändrar färg om man hittat allt. Vilket gör att man springer runt tills allt är hittat istället för att engagera sig i storyn.

Spel blev stressigt om man nu ska orda det så när man blev pappa. Men det var mer att man fick välja sitt spel och försöka hålla sig till det. Jag spelar mer single player nu eller spelar ofta själv i spel som WoW. Man kanske bara har 20min då o då. Samspel funkar inte alls om inte frun är hemma så det blir o planera. Men i grunden från en som spelat sen 80talet så har jag inställningen. "Spelet finns där sen också.."

Jag köper aldrig spel för att "spela senare". Vanligtvis så köper jag ett spel när jag är klar med ett annat, och då väljer jag ganska varsamt vad jag köper. Så jag får sällan någon backlog. På sin höjd att jag kan växelköra något solo-spel parallellt med ett multiplayerspel (dvs onlinespel utan riktigt slut).

Däremot kan jag känna igen den här känslan i de fall jag tröttnar på ett spel halvvägs. Jag har nämligen väldigt svårt att lämna ett spel utan att "klara det". Då blir det som ett jobb att köra klart det och jag stressar bara för att komma igenom det.

Tänker då på att köra igenom grundstoryn. Kör nästan aldrig achievements. Jag tar också ytterst sällan upp ett spel igen om jag slutat spela det.

Som många andra känner jag igen detta. Symptomen är lite som i aktiemarkanden, FOMO, fear of missing out.
Om jag får, här är några tips som kanske hjälper lite grann?

• ransaka vad du verkligen kan klara av versus annat kul och måste

• rensa din wishlist. det du har är orealistiskt. punkt. kapa ner den till 10 max. när du börjar fylla på, rensa regelbunden och ha i otanke vad som verkligen är kul/rolligt/viktig.

• sluta ett tag att läsa på spelsidor (förlåt FZ...) för att få avstånd från "hypen". Kollar inte twich eller youtube (spelrelaterad). du kan komma tillbaka efter tag självklart.

• vissa spel där story är i mittpunkten då funkar (tyvärr...) ngn annans youtube playthrough. Där kan man tom snabbspola igenom det som man tycker är trokigt (transportsträckor, ovanligt långa strider..). När man har tittat klart så har man kanske inte längre behov att lira spelet längre (inte helt schysst mot skarparna, jag vet).

• träning är speciellt viktig för oss som sitter mycket stilla och har man gjort en bra pass av whatever, so känner man inte alls behov att lira för lirandets skull. och tidsmässigt är oftast inte alls i närheten av vad man sunker ner i spel, så, no excuse, just do it (som Schwarzenegger skulle säga)

Kör också så nuförtiden. Köper endast spel jag vet att jag kommer börja lira inom en vecka typ. Har en massiv wishlist men den är bara till för att hålla koll på intressanta titlar så när jag väl är sugen på ett nytt spel kan jag bläddra där.

Mitt mål är också att uppleva storyn i spelen. Inte spela perfekt. Hitta achievements är bara en bonus men inget jag aktivt söker efter. Inget min/maxande etc. Bara njuta rakt av, oftast blint. Det funkar bra för mig. Aldrig stressad av spel då.

Håller med.

Jag känner att jag kan alltid spela senare sen. Nån gång i framtiden… 50-60 nån gång? Tills dess blir det sporadiska 2-16 timmar i veckan.

Spel är ändå bara ren och skär underhållning. Spel är inte viktigare än njuta av ett varmt bad eller en kopp kaffe. Det är inte viktigt om du spelade 50 timmar förra månaden eller 0. Det är ändå bara en form av underhållning.

Ingen mer än jag själv bryr mig egentligen vad jag spelat och hur pass långt. Det är bara jag som bestämmer vad som är rätt nivå. Jag känner personligen att jag har mycket att ansvara just nu så spel kan jag vill lägga storspelandet på is till någon gång i framtiden.

På sätt och vis är det bra att man inte ha spelat en massor av spel. För det betyder ju att man har desto fler godbitar att uppleva en dag.

Den som spelat allt har inga kvar, och den personen kan bli tvåfaldigt deprimerad. Dels finns det inga roliga spel att spela. Dels kan han känna att han ägnat föt mycket tid åt att spela och nästan ingen tid åt sysslor som får en att växa som människa.

Ett träningspass eller rentav en bara kort promenad om 15-20 minuter gör ju att man sedan kommer må bättre i timmar framåt.

Det krävs inte många minuters rörelse för att kroppen ska släppa lös endorfiner som i sin tur ger positiva känslor. Frisläppta endorfiner gör dessutom att man kan uppskatta spel och film desto mer.

Är det 20 minus eller spöregn kan man ju skutta runt lite inomhus. Vrid på armar, gå fram och tillbaka och skutta runt. VR-spel kan också uppmana till rörelse. Allt är bättre än att bara sitta still.

Jag har sedan några år helt slutat upp med wishlist och okynnes-köp. Numera köper jag bara spel när jag inte har något att spela. På så sätt har jag aldrig mer än ett spel i pipeline. Jätteskönt.

Om jag missar något? Kanske, men vad gör det så länge jag har roligt?

Jag har begränsad tid för spel och känner igen mig i det du skriver. Jag slutade köpa på mig spel för ett par år sedan, började istället köpa spel först när jag faktiskt ska spela dom. Blivit ett gäng till fullpris, men har tjänat tusenlappar på det upplägget i längden.

Jag släpper spel som jag inte klickar med. Tyckte jag storyn ändå var intressant kollar jag playthroughs eller sammanfattningar. Det gäller också spel jag inte ens plockar upp. Kollar en del streams istället, ofta på bussen till och från jobbet. Då känner jag att jag "fått koll" på spelet och kan släppa det. Eller så blir jag mer pepp och det leder till ett lyckat köp!

Jag kollade senast idag på spelåret 2024 och satte två spel på radarn för genomspelning första halvåret. Definitivt Helldivers 2 och eventuellt Dragons Dogma 2. Blir säkert fortsatt att varva med Warzone, The Finals och xDefiant när det kommer. Det hjälper mig otroligt mycket att aktivt försöka släppa tanken på att hinna allt, välj godbitarna liksom.

Återigen upprepning av tidigare inlägg, men en promenad/löptur för att rensa skallen och få ner kortisolnivåerna gör JÄVLIGT mycket. Ut och lyssna på naturen. Eller en bra podd. Eller ljudbok. Eller norsk black metal.

Många bra tips i tråden, men redan ett stort steg framåt att erkänna för sig själv att det finns ett problem 👍

Jag skrev lite slarvigt; det jag egentligen ville komma åt är att vi gamers lätt lägger ner 5-20+ h per vecka att lira, men har orsäkter att träna mera än 2-3x i veckan för typ 1 timmer eller sånt. dvs 3h+ träning harman ursäkter för, men stressas när man inte hittar hur många extra timmar som helst för spelandet.

Jag tycker att det där är så intressant. Det finns mängder med studier som visar hur otroligt dåliga människor är på att uppskatta hur mycket tid de lägger på något och att vi även är otroligt dåliga på att se sin ”tidshantering” utifrån från ett mer objektivt perspektiv. Frågar man någon hur mycket tid de lägger på mobil eller tv per dag så kanske de säger 1 - 2 h, men det är 5 h t.ex.

Det är alltså fullt möjligt för många att kolla på tv och spela 30 - 40h i veckan, och samtidigt vara övertygad om att man inte har tid med t.ex. träning.

Idag finns det så otroligt mycket att ”fastna” i också. Oj, en timme där och en timme där. Oj. Nu är det kväll.

Känner igen lite det du skriver. Jag klandrar achivements för det. Det är därför jag föredrar att spela på Nintendo Switch nu för tiden, det finns inga achievements och inga tankar som nöter en i bakhuvudet om att man måste göra si och så för att få allting och klara spelet "på riktigt".

Det är av den här anledningen som jag inte gillar Gamepass eller Playstation Extra/Premium. Det blir för många spel att välja på och då slutar det ofta med att jag inte orkar slutföra något. Hade samma problem för många år sedan när jag chippade mitt original Xbox. När jag bara hade tio köpta spel att välja på spelade jag dom ganska mycket. När jag istället hade 200 brända spel spenderade jag inte jättemycket tid med något av dom utan försökte testa så många jag kunde.
Sen känner jag också att det är en stressfaktor att spel försvinner från tjänsterna. Det hände för mig med Stray på PS Extra. Började spela men slutförde aldrig. Sen försvann spelet och jag fick köpa det för att få uppleva hela äventyret.

Känner igen mig väldigt mycket. Skrev nån krönika om att spelgräset är grönare på andra sidan i höstas, att jag dumpar spel för att börja spela "det nya heta", för att sedan tröttna på det också. Ibland kan jag bli stressad när jag inte kommer framåt i spel, för jag vill ju vidare till nästa! Det blir lätt en ond cirkel.

Det är en klyscha, men jag tror på att leva/spela i nuet. Paradoxalt nog har jag ändå en backlogg, men den försöker jag vara vän med. Det är trots allt mycket härligt som ligger och väntar i den gottepåsen. Baldur's Gate 3, för att ta ett lysande ÅS-exempel.

Med andra ord: backloggen är en bra sak i min värld! Den ska inte vara en stressfaktor.

Och som någon skrev här: träning är bra. Det hjälper min inneboende stress, som ju spiller över på annat i livet som spel och så. För mig är det löpning som funkar då det är enkelt och rensar hjärnan. (Har faktiskt köpt bra "vinterspringskor" nu också, vilket har gjort gott för motivationen. Det är ju trots allt "enklare" att springa i augusti än januari... Nåväl, sidospår. )

Håller med. För egen del har detta blivit ett gissel då många spel-serier jag gillat (ex Battlefield och Diablo) blivit Live Service spel vilket jag hatar av denna anledning. Det kan bli svårt att spela i sitt eget temo utan att stressad för man blir bombad med season-pass och prylar som endast kan låsas upp under en period.

Till och med Forza Horizon har hoppat på detta tåg, och det är djävulens påfund. Har de senaste åren växlat över till spel som inte är Live Service för att få känna lite lugn och ro. Så spel som Baldurs Gate 3, Witcher 3 och Cyberpunk uppskattas bara mer av denna anledning.

Nä, spelupplevelsen var bättre utan säsongs-pass och tidsbegränsande aktiviteter. Eller är jag bara gammalmodig?

Jag har också en backlogg och på senaste åren har den verkligen växt till att bli helt galen. Samtidigt har det varit en befrielse, för nu ser jag mer min backlogg som mängder med bra spel som jag kan ta tag i förr eller senare. När man kom in i småbarnslivet insåg jag rätt fort att jag aldrig kan hänga med längre i det senaste, som man ändå försökte med förr. Det var stressigt, så det är skönt att ha släppt den tanken.

Sen är ytterligare en stor skillnad mot förr att det helt enkelt släpps så sjukt mycket mer bra spel idag, än det gjorde tidigare. Jag har en tanke om att det sannolikt gick ganska bra att hänga med i allt det senaste och spela de flesta av årets stora spel fram till nångång 2000-2005. Efter det har spelbranschen blivit så mycket större och det finns så mycket AAA och indies och annat att välja mellan så det går liksom inte längre med rimliga medel att hinna med att spela (och klara) det mesta av allt bra som släpps på ett år. Jämför detta med om man hade haft barn 1992. Då hade man rimligen suttit med en SNES och några av klassikerna till den och en Sega med tillhörande spel. Kanske en dator? Men det hade knappast varit ett utbud av massor med toppspel som släpps varje månad ut och in.