Hur skulle ditt liv vara utan spel?
Blir far till sommaren så spelintresset lär väl försvinna pga. det faktumet. Lär kika mer på film/serier istället för spel. Eller så blir det någon ny hobby? Vem vet.
Spel är enklare än film/serier med en nyfödd. Du pausar inte direkt sönder ett spel.
Viam inveniam aut faciam
Har haft några längre avbrott från spelandet genom åren men att sluta helt skulle nog vara väldigt jobbigt/tråkigt.
Om jag slutade helt så tror jag läsande skulle ersätta de timmarna som jag lägger för närvarande. Eller alternativt att mina andra hobbys som bara är på ide- och införskaffandestadiet utvecklas.
Submission is for the weak
Hade nog också varit mer bokläsande, spel har inneburit att jag lagt mer tid på det än någon annan form av media så det hade nog även inneburit mer kollande på filmer, hade sannolikt även spenderat mer tid ute med kompisar som jag gjorde när jag var yngre. Mitt problem är att jag har så många spel att jag inte kommer hinna spela alla spel jag vill spela och det görs hela tiden nya. Fast med skit som Denuvo blir det relativt lätt att avstå från vissa spel. Mitt liv utan datorspel hade nog även inneburit att jag lagt mycket mer tid på andra former av underhållning som tennis och pingis, kanske även blivit betydligt mer spelande av Schack.
Men jag ser ingen anledning till att sluta spela datorspel, jag kommer fortsätta så länge min kropp tillåter mig och jag finner det underhållande (något som jag är rätt säker kommer ske fram till den dagen kroppen säger ifrån).
Ja få se nu... Har haft två längre speluppehåll. 2003-2005 då jag blev förbannad på Nvidia och la ned allt spelande.
Då såg jag vänner och how I met your mother på tv istället...
Sedan hade jag ett uppehåll 2012 då tiden inte räckte till.
Spel är mer ett tidsfördriv, har nästan helt slutat kolla på tv, film och liknande media då det inte är lika underhållande. Det här med barn i familjen som några nämnt har snarare väckt mitt spelande, det har blivit roligare att spela när sonen också pratar spel.
Det här med barn i familjen som några nämnt har snarare väckt mitt spelande, det har blivit roligare att spela när sonen också pratar spel.
Med andra ord, lite som julen? Kul när man är liten, sedan tycker man man växer ifrån det mesta. Sedan får man barn och barnbarn och då är det genast mycket roligare igen.
För mig är det mer eller mindre samma sak som att jag skulle sluta titta på film, lyssna på musik etc. Ett ganska befängt koncept, jag kan utan tvekan spela mer och mindre . När jag skaffade två barn blev det lite mindre nu är ett av dem 9 år och gamer och vi spelar massor ihop. Jag låter aldrig spelandet gå före viktigare saker , men som avkoppling går det nästan alltid i första hand.
En sak jag upptäckt på senare år är att min sambos misstycke om spelandet, som var milt men ändå tydligt tidigare, mest handlade om att hon inte kände sig inkluderad. Nu spelar vi ihop och plötsligt har hon noll problem med mitt spelande.
Nu ska vi se;
Ser "produktiv" lite här i tråden, kan vi få en lös definition på det först.
OT är småbarnsförälder, går en utbildning och jobbar.
Som småbarnsfarsa och heltidsjobbare själv, så är det väl ca 14-15h med barn, jobb, hushålls, handel och tvätt eg. per dygn som gäller, 365 dar om året. Utbilda mig gärna med "produktiv" tid.
Spela, eller inte, stirra i väggen eller på TV. Läs en bok, läs en serie. Vem bryr sig. Du gör redan ditt produktiva
Ett liv helt utan spel hade nog inneburit att jag hade haft svårare att motstå dom lite sämre lasterna jag har dragits med... det hade nog blivit mer sånt om inte spelandet funnits. Tycker det är rätt skönt att "försvinna" in spelens värld och upplevelser, det är ett roligt tidsfördriv och får mig att fokusera/göra nåt annat än att älta saker mm som man kan göra om man mår dåligt/har andra bekymmer... 😉
Jag lyckas idag kombinera spel och läsning av böcker trots jobb och familj. Men skulle jag inte spela så skulle jag helt säkert bara läsa mer böcker.
Skulle spel inte funnits i min ungdom så vet jag inte var jag hade varit idag tbh. Jag hade nog hamnat på ett mycket dåligt ställe.
Jag hade en sådan period i tonåren. Inte för att jag tappade intresset, utan för att jag började skämmas över att spela TV-spel. Det var ju nästan bara småbarn som spelade hade jag fått för mig...
Visserligen hade den genomsnittlige TV-spelarens genomsnittsålder sakta börjat stiga, och jag visste att det fanns vuxna som spelade (inte bara de som var anställda på TV-spelstidningar). Men utan så mycket Internet var det inte så lätt att ta reda på exakt hur vanligt det var, och då skulle man gång på gång behöva nämna.
"–Du vet väl att det finns vuxna som spelar?"
I dag hade motbevisen bara funnits en Googling bort.
Spelkonsolerna såldes. I stället såg jag en del på idrott (samt följde via radio och TV), läste lite eller såg lite på TV. Någon film i TV ibland. Lyssnade på musik ibland. Umgicks med kompisarna.
För mig så kunde det vara samma känsla också. Men när PS1 släpptes så var det helt ok med tv-spel oavsett ålder. Det var den "coola" konsolen.
Jag har spelat väldigt lite i år och 2022. Småbarnslivet gör att man behöver prioritera tiden. Se på tvserier, se fotboll, träna och umgås med frugan prioriteras före spel när vi får tid över.
Men anledningen till att det inte ens blir spel ibland är för att det är värdelöst att spela ibland. Om man nu inte spelar sportspel.
Ett spel ska man ju svepas in i och utvecklas i. Man måste ju spela ofta. Det går inte att spela en gång i veckan för man kommer aldrig in i spelet. Man behöver investera tid i spelet, tid jag inte har då jag prioriterar annat.
Får jag en hel eller halvdag själv är det fortfarande inte värt att lägga det på spel för jag vet inte när jag får tid att spela igen. Så det blir en bortkastad dag att spela.
Men jag följer spelnyheter. Frugan är taggad på Hogwards legacy så den ska vi nog spela tillsammans.
Utan spel? Det hade nog gjort min vardag tråkigare, försöka hitta underhållning som klickar är inte lika lätt när det inte är spel. Kanske läst något inom fysik eller elektroteknik mest för att stilla problemlösandet, men underhållning? Phew, kanske sjunkit djupare i depressionen. Väldigt mycket underhållning som inte var spel klickande inte med mig redan som barn (målarböcker, leksaker, lek med andra) vissa serietidningar som Transformers (G1) och konstnärligt var det väldigt få saker som inte var "Meh", Giger är intressant men Beksinski klickar bättre, det senare fick jag inte reda på förrän lååååångt in i tonåren. Försökte med sport i barndomen pga föräldrarna men det var så slitsamt att man inte orkade göra något därefter, kände då att jag kunde lägga energi på någonting annat då. Fiske var ju något jag höll på med ett tag men från unge till vuxen idag (37 år) så har jag fortfarande problem med att kasta betet/kroken utan att det fastnar på tippen av spöet eller närliggande buske, så istället för att kasta bort min tid och frustration så la jag undan det för jag greppande inte vad jag gjorde för fel och ingen förklarade hur jag skulle göra det bättre.
Men för att ta en anekdot, en polare från barnsben till mig provade allt möjligt som inte var gaming, mycket pga press av föräldrar som propagerade nyttig sport (båtsegling, hästridning, fotboll bla bla bla). Provade allt möjligt en gång, men gaming var det som klickade för honom. Minimal effort men intill maximal reward.
PS3 Slim 320GB (1TB) | Wii U Premium | Xbox 360 250GB | X1 1TB | PS5 + Corsair MP600 Core 2TB | New 3DS XL + Katsukity's Capture Card | PS Vita 32GB | Ryzen 5800X3D, 32GB DDR4 3000Mhz, 240GB SSD, 4TB SSD (Kingston KC3000), Radeon 6700XT, 3TB+4TB HDD, B450M-DS3H | Nintendo Switch
Jag har faktiskt haft det ibland, då jag till exempel stannade i Japan i 6 månader, inge spel och då det var lite tråkigt att inte kunna spela så hade jag så mycket annat som jag gjorde.
Men här hemma, well, då hade jag nog ritat mer, läst mer böcker och hade nog börjat skriva mer och kanske påbörjat den dära novellen jag haft i bakhuvet ett bra tag nu.
TV tittar jag inte på och har ingen heller, så Netflix och Youtube blir min media underhållning
"The reality is not limited to the perception that we have traditional used." //Paul Stamets
What you don't learn with wisdom, you learn with pain.
Jag hade nog försökt jobba så länge jag kunde men nu har jag ju spelande som intresse så jag slutade jobba vid 60 och har väl aldrig haft det bättre.
Utan spelandet hade det blivit mer ölbryggning(har mer tid till att komponera ihop nya sorters öl nu),träsnideri och säkert en liten segelbåt att fördriva tiden med.
HAAAATADE väckarklockan ock skitjobbet de sista 15 åren när den jagade upp mig på mornarna.
CARPE JÄVLA DIEM
Jag skulle bli knäpp. Förhoppningsvis hade jag fått mer vettiga saker gjorda men risken är stor att jag istället skulle slösurfa och sträckkolla på serier. Typ lite så jag gör nu, slösurfar, kollar på serier, nöter igenom tonvis av ljudböcker även om det spelas en del (dock håller inte spel mitt fokus i alls lika långa sessioner längre)
För mig så kunde det vara samma känsla också. Men när PS1 släpptes så var det helt ok med tv-spel oavsett ålder. Det var den "coola" konsolen.
Vet vi i dag med facit i hand, ja. Men när den släpptes var den bara en av flera spelkonsoler i mängden, mitt ute på slagfältet i ett stort konsolkrig.
https://i.imgur.com/Bbu8AXT.png
Just nu har jag svårt att få tiden att räcka till spel på kvällarna. Jobb, småbarnsliv och ledarskapsutbildning gör att tiden och orken inte riktigt räcker till. Annars brukar jag försöka hinna spela en liten stund varje kväll, och det har blivit min kvällsrutin innan det är dags att kolla ett avsnitt av en serie ihop med frugan. Nu när det gått ett litet tag sedan jag satt och spelade börjar jag fundera på hur mitt liv skulle vara utan spel. Helt och hållet.
Låt säga att ni tog ett års paus från allt spelande. Ni kan följa spelnyheter, kolla trailrar på YouTube osv men inte greppa en handkontroll eller mus och tangentbord för att spela. Hur skulle det vara? Skulle ni bli galet abstinenta? Skulle lusten att spela avta med tiden för att sedan kanske... upphöra? Skulle det vara enkelt att börja spela igen efter uppehållet?
Och kanske framför allt: vad skulle du göra av tiden du i dag lägger på spel?
Själv skulle jag nog lägga mer tid på att läsa böcker på kvällarna. Jag har gjort vissa tafatta försök att nå en balans mellan spel och läsning, men spelen konkurrerar alltid ut mina böcker, trots att jag egentligen älskar att läsa.
Mitt spelande går i vågor så vet vad jag gör när jag inte spelar. I arbetsintensiva perioder när jag inte har orken att spela fylls eventuellt dötid med enkla aktiviter som att läsa nyheter, disksussionsforum (paradox), surfa lite youtube (nyheter, diskussioner lol). Och framförallt, ta promenader/träna bara för att rensa huvudet
