Ond eller god i rollspel - hur spelar du?

Kör nästan alltid som god. Känns som regel mysigare.

Om jag inte bestämmer mig i förväg hur jag ska spela blir det "mellanmjölk".
Så jag brukar bestämma innan.
Jag brukar ofta ha inställningen att sen spela om och köra motsatta eller på annorlunda sätt men det händer aldrig att jag ids spela om. Över 10år sen man verkligen gjorde det.
Oftast kör jag som ond nu för tiden eftersom jag spelat god så mycket.
Alternativt efter jag klarat ut spelet så kan jag spela vidare ett tag och bara härja runt.
Som i Fallout spelen brukar jag tex vända från att vara snäll till att ta ihjäl alla som går att ta ihjäl

Alltid god, typ. Nästan alla spel har ju dig eller ditt crew som på tu man hand i princip ska rädda världen/universum så det blir mest logiskt att välja hjälterollen som god. Det är nog inte förrän man spelar om ett spel som man istället väljer den alternativa vägen som mer ondsint, åtminstone för min egen del.

Det ligger ju i vår natur att vilja hjälpa andra och vara till lags så att det är en övervägande majoritet som axlar hjälterollen känns ganska naturligt.

Jag skulle säga ett stort problem i spel är att du straffas väldigt hårt av att vara the bad guy, och förstör spelupplevelsen. Kommer inte på något spel som gjort att man kan vara the villain och ha en bra spelupplevelse.

Bra poäng, det är nog min erfarenhet också. Genom att vara ond så får man ofta en kortsiktig belöning, men som sedan straffar sig i långa loppet medans om du är god får du bara fördelar, om än kanske mindre kortsiktigt. Har du dessutom spelat igenom som god vet du ju oftast vad för belöningar som väntar dig om du är god, väljer du att vara ond istället och inte ser någon fördel alls efter tre-fyra elaka val blir det ju svårt att motivera att fortsätta som ond om du nu inte tycker att det är kul för utmaningens skull, men det är ju frågan om hur mycket det faktiskt tillför i form av spelglädje.

Har funderat på detta flera gånger. Även om jag planerar att vara ond blir det alltid åt det goda hållet. Enda undantaget är när jag spelar om ett spel och inte lägger samma vikt på storyn. Exempelvis KoToR (1 och 2) där jag spelat om flera gånger både som ond och god.

Jag vill oftast var ond eftersom jag tycker det oftast är roligare dialog. Men generellt tycker jag man märker att man missar quest-content och man rollspelar ond och ber folk dra åt helvete när de ber om hjälp att leta efter sin bortsprungna hundvalp. Så jag är ond där jag kan vara det utan att misstänka missa innehåll. Alltså blir jag ut min vilja mellanmjölk.

Spelar alltid god första vändan (jag agerar i spelet som jag hade gjort, eller velat göra, i verkligheten). Sen spelar jag nästan alltid som genomusel andra vändan, då det är rätt kul att få testa motsatsen utan konsekvenser.

Däremot håller jag inte med om att det alltid premieras att spela som god. Både Fable och Infamous har flera exempel där det onda valet är det enkla valet, medan du får kämpa hårdare om du ska vara god. Det är väl ett försök att spegla verkligheten. Att det är lättare att ta genvägar så att säga.

Satt och funderade på om man skulle skriva något om just fable! 😁
Ett av de få spelen där jag spelat genomrutten och faktiskt fått ut något av det.
I de flesta andra spel känns det som att spelet inte förändras så mycket i en hel-ond genomspelning, förutom vissa sidequests.
Fable gjorde det riktigt bra! Synd att Moluoyijyuuuenux dödade franchisen

Oftast god. Men när jag börjat spela Kingdom Come har jag märkt att jag har noll problem att smyga in hos folk och sno deras prylar. Men såvitt jag vet finns inget moralsystem i det spelet. Gjorde även detsamma i Skyrim.

Spelar i stort sätt alltid "god", men jag uppskattar verkligen spel där berättelsen grenar ut sig och ger dig val, antingen genom dialog eller beroende på hur du spelar. Att få mig att känna som om jag skapar min egna berättelse istället för att följa något linjärt är en av dom stora fördelarna med interaktiva medium. Så även om jag inte spelar "ond" så uppskattar jag att möjligheten finns där och det förhöjer min spelupplevelse.

Jag har märkt att även fast jag vill vara god brukar jag hamna i mitten. Kan inte låta bli att avfyra ett skott om det är möjligt men balanserar upp det med att i fredliga konversationer välja gott.

Jag brukar, oavsett spel, försöka falla in i gruppen ”chaotic good”. Jag har en moralisk kompass men kan töja på den. Lite som Mal Reynolds i Firefly😊

Spelar som jag skulle göra i verkliga livet, dvs. oftast det "goda" spåret, dock med inslag av andra sidan när jag anser det vara det jag vill. Jag finner det otroligt frustrerande när spel straffar mig som spelare om jag inte går extremt åt ena eller andra hållet, missar innehåll och handling etc.

Här är ett exempel från Mass Effect 2:

Man träffar på en Asari som har en paus från sitt förhållande med en Krogan. Du får ett quest där du antingen ska övertyga henne om att gifta sig med honom (Paragon), eller övertyga henne om att avsluta relationen (Renegade).

Hela premissen är så puckad att jag blir tokig, jag är alltså en "god" människa om jag övertygar henne att gifta sig med en Krogan hon kanske inte vill vara med. Å andra sidan anses jag istället vara en "ond" människa om jag övertygar henne att avsluta relationen istället för att ge sig in i en relation hon är tveksam till.

Har flera gånger tänkt spela ond men klarar inte av det i slutändan, får alltid dålig samvete...

Själv kan jag t.o.m. börja om tidigare save om jag råkar såra någon i dialog 😂

Jag har svårt för att vara ond i spel men om spelet är kul nog att spela igenom igen så brukar jag spela ond om jag kan fast har alldrig gjort det i fallout spelen.

Tänker ofta upp en karaktär som passar i världen och som jag vill spela innan jag börjar spela. Ibland "god", ibland "ond".
De absolut flesta spel är alldeles för binära dock och inte speciellt roliga att spela som någon extrem. Det blir oftast många val som upplevs som korkade och inte alls överensstämmande med den bild jag har i huvudet.

Mest gillar jag väl byggda Dungeons & Dragons spel där man har 9 kategorier för att beskriva en karaktärs moral och etik. Där blir det mycket lättare att välja en och faktiskt hålla sig till det. Det ger mer verklighetstrogna karaktärer och val.

Hade föredragit om fler spelutvecklare lade lite mer krut på att ge storyn mer gråskala än svart och vitt. Gör det inte uppenbart vad som är gott och ont utan låt spelaren göra det som spelaren/karaktären känner är "rätt".

Jag spelar ytterst sällan ondskefull i den formen att man är ute efter att plåga andra för sakens skull - Chaotic Evil så att säga. Men Lawful Evil är fullkomligt rimligt. Detsamma gäller motsatsen, gillar inte att spela som om jag vore något helgon.

Tyvärr finns det inte många spel som "tillåter" en att vara en egocentrisk jäkel utan att missa massa innehåll (upplever jag). Annars siktar jag nästan alltid på en kaotisk neutral karaktär som både hjälper och stjälper när det passar karaktären jag spelar.

Omspelningar däremot kan man passa på att vara den naiva och trevliga pricken som gärna skänker både pengar och tid åt alla främlingar som försatt sig i diverse dilemman

vill alltid vara ond, men blir alltid god i slutändan. kanske är jag snällare än jag vill erkänna för mig själv

lr iofs, i black & white lyckades jag vara ond! men bara för det var så jävla mkt bättre

Ond såklart. Älskade det i kotor specifikt! Det brukar bli rätt tråkigt att köra god-spåret.

Tänkte precis skriva det här.

Allt för ofta brist på någon gråskala och vad som egentligen kan betraktas som gott/ont, rätt/fel, blondin/brunett.

Belöningssystemet i spel likt Mass Effect och Bioshock gör också att hela "valmöjligheten" känns totalt meningslös. Man skulle likväl kunna göra ett val i början om man vill automatiskt i fortsättningen ska välja det goda eller onda valet, eftersom man ändå bestraffas att blanda. Om man nu inte vill lira som neutral...

Brukar bli god i de flesta rollspel... utöver Star Wars. Den ljusa sidan har helt enkelt dödstrista krafter att leka med i spelsammanhang.

bror på, oftast så är jag väldigt vänlig av mig men det kan också bro på hur jag tycker personen jag spelar skulle bete sig. Det är väldigt sällan jag gör elaka saker och sen sitter å skrattar åt vad som händer eller så, även om det är ett spel ^^

Därimot om jag har bestämt mig I förhand att vara på ett visst sätt t,ex vara stöddig och elak så tar jag dom valen bara för att jag bestämde mig I förhand att så ska jag spela genom spelet eller nått.

Jag spelar mig själv. Jag gör de val jag skulle gjort på riktigt och så blir moralen vad den blir i spelet.