Läskigaste stunden i ett spel?
Jag är en sådan person som älskar skräckspel. Men ibland så kan det helt enkelt bli för mycket då det oftast leder till att mina byxor förstörs eller att jag svettas sönder av nervositet. Men jag kommer till er med frågan: Vilken är en den mest otäckaste, skrämmande, nervpirrande och fasansfullaste upplevelse i ett skräckspel ni någonsin har fått uppleva?
Min stund var nog i sjukhuskorridoren i Alien: Isolation. Den där förbannade xenomorphen flängde runt hela tiden och vägrade lämna mig ifred. Den gav mig en hel del hjärtattacker och otroliga mängder av fasansfull terror. Jag dog också väldigt många gånger.
Kommentera gärna! Vad är eran mest skräckinjagande stund upplevelse?
Why so serious?
Jag är inte särskilt förtjust i skräckspel om jag skall vara ärlig, men jag har goda minnen från det hemsökta hotellet i Vampire the Masquerade: Bloodlines
"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."
Oj oj oj det va länge sedan. Men här är mitt bidrag... Hoppade av stolen och stängde av datorn efter detta.
- Gigabyte Z390M - Gainward RTX 3070Ti - Intel Core i9-9900K with NZXT X73 360mm - 32GB HyperX Predator/Fury 3200Mhz - 750w +80 Platinum - 500GB WD blue SSD - 512GB Samsung M.2 - 1TB Samsung 970 Evo M.2 -
- HyperX Alloy Elite RGB - HyperX Cloud II - HyperX Pulsefire Haste - HyperX Fury S XL -
Acer Nitro XV322UX IPS 270hz 1440p - AOC CQ32G1 144hz 1440p
- Svive Altair Gaming Desk - Svive Gemini DarkGrey Gamingchair -
Nämner ett helt spel istället: Nine Hours, Nine Persons, Nine Doors.
Riktigt vidrig historia med 9 personer som är fast på en båt och måste ta sig igenom diverse rum för att överleva. Man skulle kunna säga att det är en Japansk version av Saw, dock inte lika blodig eller grafisk. Vad som skrämmer mig med spelet mest är att det spelas som en visuell novel så du läser en otrolig mängd text. Ni som läser mycket böcker förstår nog vad jag menar då man ofta lever sig in i berättelsen mycket bättre. Det i kombination med musiken när man hittar en död kropp, texten börjar rulla, diverse ljud spelas för att någon smyger sig närmare... Huvva. Mina hjärna klarar fan inte av det men jag spelar spelet (och del 2-3) fortfarande.
Huvva. Bra spel, men huvva.
Allt med vatten. Allt med barn. Allt med mörker. Allt med tystnad. Allt med spindlar. Typ så.
Allt med vatten. Allt med barn. Allt med mörker. Allt med tystnad. Allt med spindlar. Typ så.
Nya Spiderman alltså?
Jag säger Soma för slutet som – utan att gå in på spoilers – verkligen fick mig att känna mig så väldigt ensam och fundersam på vad som gör oss till människor. Amnesia: Dark Descent är ett otäckare spel ur ett traditionellt perspektiv men den där känslan i Soma är oerhörd. Den satt kvar under lång tid. Vill ha mer Frictional-skräck snart! Hedersomnämnande: Badkarsscenen i Eternal Darkness fick mig att falsettskrika och kasta kontrollen ifrån mig. Jumpscare när det är som värst/bäst.
En Bamseponny av folket
Utan tvekan när jag efter ett 40-talet timmar satte mig för att åter avnjuta det underbara FF7 och möttes av "File is ruined". Oh the horrors! :<
Hade det varit idag hade man antagligen lärt sig att dubbelspara innan. Det var tuffa tider förr!
..:: trickeh2k ::..
Windows 11 Pro - Ryzen 7 7800X3D - ASUS TUF B650-PLUS - Kingston FURY Beast DDR5 64GB CL36 - MSI MAG A850GL - MSI RTX 4080 VENTUS 3X OC - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, Kingston KC3000 2TB - Steelseries Arctic 5 - Cooler Master Masterbox TD500 Mesh V2
Nyckelhållstittande i Thief (2014) på Asylum banan var rätt kusligt, framförallt eftersom tonen skilde från övriga spelet.
Vill minnas att tidigare thief spel också hade likadana delar där det blev lite krypande skräck helt plöttsligt
Destiny 2: Curse of Osiris var skrämmande dåligt...
Skämt åt sido, i stort sätt hela Alien: Isolation tar hem det.
Första gången jag hörde vrålet från en Reaper i Subnautica och inte visste vad de var för något, vänder om med min lilla miniubåt och möts av ett ännu högre vrål och ett enormt gap som hugger tag om farkosten. Fy fan. Höll på att flyga ur datorstolen.
Många scener här som skrämde mig också, hotellet i Bloodlines, stegen i FEAR, fotograferandet (och skyltdockorna) Condemned.
Men, ett par som inte har nämnts ännu:
- När det "knackar på dörren" så att säga i Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth och den jakt som följer, extremt stressigt och läskigt. Samt första gången ett monster dök upp för mig (vad jag minns?) i Amnesia och jag gömde mig en garderob, försökte stänga dörren varpå jag stänger den lite för hårt så den studsar och börjar gå upp igen och jag desperat famlar efter den och till sist lyckas stänga den medans monstret går runt och nosar utanför, fytusan.
Jag orkar inte riktigt spela så mycket skräckspel då jag blir alldeles för stressad, lever mig in för mycket. Men F.E.A.R 1 skrämde mig en del då det begav sig. Annars kommer jag ihåg att jag och en polare lyckades få ner den där E3-läckan av Doom 3 för länge sen, det var så in i helvetes snygg grafik på den tiden så allt skrämde skiten ur oss, polarens morsa kom springades upp på övervåningen efter några minuter då hon trodde att något faktiskt hade hänt oss så som vi skrek. Var väl lite yngre då, men ändå!
så många att nämna men nåt jag påminns av när skräcktemat i spel kommer upp så tänker jag på en bana i Thief Deadly Shadows som kallas Shalebridge Cradle