Batman: Arkham City

Superhjältespel har sedan tidigare aldrig (och det har inte blivit en riktig standard än heller) riktigt nått hela vägen. Även om vi kan minnas många äldre titlar som roliga var de i mångas ögon inte mer än ok. Beroende på hur långt bakåt man vill gå så finns det givetvis diverse juveler i exempelvis beat em up-genren till SNES, då Turtles in Time är praktexemplet. Men när spelskaparna försökte skapa en kul värld och ett gameplay som passar just den superhjälten så föll det oftast pladask. Superman 64 är ett exempel på hur man inte ska göra ett superhjälte-spel (och spel överhuvudtaget). Det tog lång tid, men 2009 vände Arkham Asylum äntligen den dåliga trenden. Ett spel som inte bara lyfte upp ögonen ännu mer för Batman, men också för superhjälte-genren i sin helhet. Många hoppades på att fler hjältar skulle få samma kärlek med en underbar värld att utforska, och med rötter från serietidningarna.

Den större ytan att spela i gör det mycket roligare.

Med uppföljaren så fortsatte man på samma spår men gjorde allt det större. Många tyckte att Arkham Asylum var alldeles för litet och även om jag tyckte om att spelet var mindre i storlek och fokuserat, så kan jag ändå hålla med om att det hade varit trevligt med ett större område att leka runt i. Spider-man (som vid det här laget inte hade haft en lika lång slinga av dåliga spel) hade stora städer man kunde svinga runt i som många saknade i Arkham Asylum.

I Arkham City så är det bekymret borta. Här får man utforska en liten del av Gotham som har stängts av och tagits över av fångar och superskurkar. Spelets yta är väldigt kul att röra sig i då Batman fått diverse uppgraderingar till sin arsenal för att kunna utnyttja detta ypperliga tillfälle. Bland annat kan han nu glida mycket längre med hjälp av att dyka när man är i luften och sedan stiga igen. På så vis skulle man i teorin kunna sväva runt nästan hela tiden om man vill, förutsatt att man har en bra start position. Annat än det har hans grappling hook fått lite nya finesser, då man nu kan få en extra boost upp i luften för att sedan börja glida redan där. Det är ett snabbt och mycket smidigt sätt att röra sig på som är bra om man har bråttom någonstans eller behöver ta skydd från fiender. Att känna sig mer rörlig när man utforskar världen är för mig en stor höjdpunkt då Arkham Asylum var lite stelt på den sidan. Vilket inte är konstigt med tanke på att den lilla ö man var på i det spelet var mer kompakt, men det är ju också därför den här “uppgraderingen”, eller vad man vill kalla det, känns så bra. De bygger vidare på grunden och ger oss nya leksaker för att kunna utforska och ta del av miljön på ett helt nytt sätt som verkligen uppskattas.

Handlingsmässigt fortsätter City där Asylum slutade, med en Bruce Wayne som står upp emot hela idén om ett “Arkham City”, ett “mega fängelse” med alla fångar från Arkham Asylum och Blackgate Prison. Han blir snabbt tillfångatagen och slängs in i det nya och stora fängelset i skurkarnas förhoppning om att han ska få sona för allt han ställt till med i deras ögon. Givetvis var det här Batman’s idé redan från första början, och kort därefter får han sin utrustning skickad från sin Batwing så att man sedan får leka läderlappen och utforska hela stadsdelen på eget bevåg.

Sidouppdragen är många gånger roliga och ibland det bästa med spelet.

Spelet har diverse sidouppdrag man kan stöta på genom att bara utforska staden, och några av dem kan man hitta redan från början. För vissa måste du dock ta dig en bit in i main storyn för att kunna fortsätta. I viss mån är det här inget problem då man kan göra första delen av ett uppdrag och sedan göra den andra senare och fokusera på annat, men det är jobbigt ibland att bli tvingad till att inte kunna fortsätta. Flera av dem är riktigt bra så det är tråkigt när spelet stänger porten och tvingar dig till en annan aktivitet. Det går ju givetvis att vänta med sidouppdragen tills man är i slutfasen av spelet, men några av dem gör man under kampanjens gång också. Det smidigaste sättet är att plocka på sig allt man hittar, spela igenom kampanjen och gör diverse sidouppdrag som hänger med där, och gör resten innan slutbossen.

Strider är fartfyllda, strategiska men också enkla och roliga.

Något annat Asylum var känt för var dess strider. Enkla kontroller men i vissa fall svåra att bemästra i hur man bäst tar sig igenom dem, och med en tyngd i Batman’s slag och sparkar på ett sätt man inte riktigt sett det förut. Batman nästan ordagrant flyger runt i området när man slåss mot skurkar och det ser fantastiskt ut. I City har man uppgraderat arsenalen något, med fler typer av fiender för att hålla det hela fräscht. Det funkar bra, och för den inbitne kan man även ta steget upp en del med en högre svårighetsgrad som inte ger varningar när fienden är på väg att attackera (i vanlig ordning får man en prompt så man lättare kan stoppa och returnera en attack). Bossar är dock igen ett gäng besvikelser efter varandra med några ynka undantag. Många av dem återanvänder mekaniker från det tidigare spelet och det känns bara riktigt tråkigt, helst när man ser potential till hur Rocksteady faktiskt kunde göra bra strider mot andra karaktärer. Varför de valde att inte lägga krut på dessa moment vet nog ingen än dem själva. Det är riktigt synd att de inte la ned lika mycket tid på allihopa, då dessa feta strider är något man verkligen längtar efter och så är det tyvärr inte intressant alls i slutändan.

Smygandet känns som ett pussel med flera lösningar.

Rocksteady's Batman-spel innehåller också även mycket smygande (Något som våran kära Chefredaktör nog skulle fnysa åt <3). Personligen är det här en av mina favorit segment att göra då det finns så otroligt många sätt att tömma ett rum på. I princip alla dina tillbehör kan användas på något finurligt sätt och det är otroligt tillfredsställande att ta sig igenom ett helt rum utan att någon sett dig. Det bästa utav allt med dessa tillfällen är att man kan spela dem precis som man vill. Gillar man inte att använda vissa föremål eller rent av inga alls funkar det också. Givetvis blir det lite svårare, men man kan förlita sig på Batmans-arsenal hur mycket eller hur lite man vill. Det ger oss spelare mer frihet, och som mycket annat i Arkham City uppskattas det otroligt mycket. Det är den där perfekta balansen i mitt tycke när det inte är för mycket frihet så det kan bli jobbigt att göra ett val men heller inte för lite så det kan kännas enformigt. Den här känslan får man även i striderna då alla tillbehör kan användas i någon form där också.

Riddler challenges som är Arkham-seriens svar på collectibles och diverse annat kommer tillbaka och håller tyvärr inte riktigt hela vägen. I Asylum så var det en kul liten sidogrej där man mest samlade troféer lite här och där, tog någon bild och det var inte så mycket mer med det. I City har de expanderats med sina egna uppdrag och lite annat, och inte för det bättre. Här så har mycket tid spenderats på att göra lite olika pussel, gåtor och annat men samma utveckling vi fått ta del av i andra spelmekaniker finns inte här. Mycket av det du gör är repetition av det man gjort innan inte bara i City men i Asylum också. Många gåtor kräver bara att du tar en bild på en sak och så är det löst utan några intressanta pussel. De få pussel som finns har heller inte med någon gåta att göra (gåtor är igen bara "ta en bild" grej) och är tråkigt enkla eller allmänt jobbiga. Givetvis så har man inte tid för allt och de valde ju som sagt annat att lägga krut på, men när de lägger in (för mig som vill klara alla uppdrag) krav på att man måste hålla på med dessa tråkiga “utmaningar” för att stoppa Riddler som alla de andra skurkarna så blir man less. Många andra tappar en hel del intressanta historier på grund av denna dumhet.

I det stora hela dock är Arkham City ett riktigt bra spel, och även om man skulle vara en människa som inte är förtjust i Batman så skulle jag säga att man kan finna mycket glädje här ändå. Mångt och mycket är det väl det som gör spelet så bra att det inte är Batman själv alla gånger som gör spelet, utan sättet att berätta en historia, hur gameplay funkar samt hur världen är uppbyggd. För mig är det här en av de perfekta exemplen på hur man gör en uppföljare. Fortsätta på samma linje, förfina grunden och lägga till logiska förbättringar.

Fotnot: Hade tagit mina egna bilder från spelet som skulle användas i denna recension men som av någon anledning inte sparats, (troligen för att jag klantade mig) och har då fått låna några från internet istället. Därav det också kan se lite tomt ut på vissa ställen med mer text än det var tänkt. Ber om ursäkt för det.

Tack allihopa också för era fina kommentarer! Det är jättekul att lägga ned tid på en text och få en sådan fin respons.

Helt klart! Hela serien är ett måste om man gillar spel och Batman. Rocksteady och även WB Games Montréal har gjort ett underbart jobb med att göra liv i Batman's värld. Något jag trycker på i slutet av min recension dock är att jag tror även många andra skulle kunna uppskatta det ändå. Givet, är du inte ett fan av Batman så blir det svårt men har man inte mycket kunskap om Batman och är öppen för att pröva tror jag att många som inte vet mycket om Batman och sedan testar spelet kommer tycka om det på grund av att spelet i sig är så bra, samt att de också skulle kunna bli Batman fans också.

Haha tiden går fort faktiskt! Minns fortfarande hur jag satt och väntade på att Arkham Asylum skulle slinka ned i min brevlåda och det var 2009...

Mitt tips skulle väl vara att bara lägga högre prioritet på att få det klart. Berättelsen är bra, Kevin Contoy och Mark Hamill är underbara. Hela serien är fenomenal, och även om det finns diverse brister (som finns i allt och ingenting) så är helhetsupplevelsen super. De är inte så överdrivet långa heller, två helger (om ens det beroende på hur mycket du lirar) så är det klart och du kommer må så gott efteråt!

Det finns en skara människor som föredrar Asylum för att de inte tyckte City's värld var kul att utforska. Jag håller inte med, men förstår deras resonemang. För mig personligen som man kan läsa i recensionen så var City en uppgradering på nästan alla sätt. Spelet är så likt sin föregångare men de lyckades förbättra nästan allting här i uppföljaren.

Jag har svårt att välja en favorit då det finns olika saker jag tycker om med varje spel.

Asylum gillar jag för att det påminner mycket om ett Metroid/Metroidvania spel och det är någonstans mysigt med ett lite mindre område att utforska och också känna att man kan utforska nästintill hela ön och att allt hänger ihop med varandra som en myrstack eller vad man ska kalla det.

City är trevligt för att det blir mer öppet och då inte bara när du svävar runt i stadsdelen men också hur de förbättrar strider, när du smyger runt och diverse annat.

Knight är nog spelet som delar de flesta. Grafiken är bättre än någonsin, striderna också, men bilen är nog det största problemet. Kul idé men för mig och andra så blev det inte så bra som man hoppats på.

Det finns givetvis mer problem med Knight än bara bilen. Det är ju bara praktexemplet som folk nämner i förbifarten många gånger.

Tack för din kommentar! Och du får gärna utveckla din syn på Knight om du vill också givetvis

Haha ingen fara! Jag förstår helt och hållet vad du pratar om.

En sak dock är att visst var PC-versionen skräp men det är ju dock inget jag tycker man ska trycka ned själva spelet för. Knight funkade fin fint på konsol och de som portade spelet gjorde ett dåligt jobb. Då ska man ju istället lägga kritik på de som utförde portningen än att sätta det som ett minus på spelet i sig självt.

Resten har jag full förståelse för, håller inte fullt ut med men förstår resonemanget.

Men du tycker alltså att bilen är rolig och ett överlag bra tillägg även med hur repetitiv och tråkig i mångas ögon många av uppdragen kan vara?

City för mig är även bättre än Origins men mest av anledningen att City satte standarden som Origins i viss mån förfinade lite. Det är en ganska lik diskussion som med Tomas Forza recension där han inte tycker Forza 4 är lika bra som resten då det i hans ögon är för likt det tidigare spelet.

Tänker samma för Super Mario Bros 3 och Super Mario World. Överlag föredrar jag titlarna som satte standarden än de som slipade på stenen så vida de inte också innoverar ännu mer vilket jag inte riktigt kan säga något annat Batman spel i det här fallet har gjort.

Jo det är ju lite det som går i tankarna hos många. Uppskattar ändå att Rocksteady gjorde ett försök men det räckte som sagt inte hela vägen.

Håller med i precis allt du säger. Alla spelen är egentligen riktigt bra tycker jag, men givetvis går det ju att hitta saker i varje som man föredrar gentemot de andra.

Oj nu tog du mig på sängen lite. Kul att du tyckte om det! Även om jag inte själv tycker det är något mästerverk så uppskattar jag givetvis att du tar tid att skriva.

Gällande annat jag skrivit så är jag ju en "Testpilot" och med det menas mest att vi testar lite olika saker åt FZ. Tänk dig typ möss, laptops, skärmar och annat. Här har du en recension på en MSI Titan Pro laptop, rätt så high end. Sedan har du denna som inte kostar lika mycket men som fortfarande var en riktigt fin laptop.

Och det förstår jag, fullt ut. Jag har många gånger roligare med Asylum av just samma anledning då handlingen flyter på bättre med en mer linjär bandesign. I mitt fall tror jag det mest också är för att jag vid det här laget vet vars allting är i Arkham City så utforskandet är inte lika intressant tyvärr. Jag kan också tycka att världen där känns lite tom. Det mesta händer ju inuti något hus av något slag. Hade ju föredragit att det var lite mer saker som hände ute i den öppna världen t ex.

@Clockworks: Nu börjar vi hamna i lite off-topic områden men vill du veta mer så kan jag givetvis berätta mer i PM.

Men kort och gott så är testpilot en grej som FZ körde igång då många medlemmar ville ha mer tester på sajten. Redaktionen har helt enkelt inte tid att testa allt som skulle kunna vara intressant. Därför de nyligen lanserade "Ambassadörer" också som skriver om saker som redaktionen själv inte har tid till eller kunskap. I viss mån skulle man väl kunna säga att man jobbar mot FZ, men jag är ju inte anställd utan det är ju ett frilansarbete.

Så vi får testa nya prylar, FZ får mer texter att slänga ut på sajten och vi testpiloter får en liten slant för "besväret".

Personligen känns en sådan här diskussion helt meningslös då vem som helst som läst superhjälte-serier en längre period vet att krafterna är helt beroende av vem som skriver berättelsen. Även om vi exempelvis säger att Superman borde vinna mot Batman, Spider-man, Flash, Hulken, etc så går det alltid att skriva runt det på något sätt så att de vinner istället.

Det folk gör är ju att utgå från deras prestationer, att de får prep-time och massa annat tråkigt som inte ens blir en riktig strid i slutändan.

lol

Det bästa med den här bilden är att Green Goblin direkt känner igen att det är riktiga Spider-man (Doc Ock tog över hans kropp ett tag och agerade som en galning). Bara en sådan simpel grej att dra en fet oneliner fick honom att märka att allt är tillbaka till det vanliga.