Ett par år med PC Gamer.
Ja, tiden flyger ju iväg när man har roligt och ett nummer blev snart 13 år. Även om jag varken har en jämn siffra att bjuda på eller en komplett samling så har det åtminsone
- Sista PCG Classic i November 2002, nr.71 och re-designen månaden efter.
- Jocke Bennets tårfyllda farväl med PCG 97, Januari 2005
- Feltrycket när nummer 114 blev årets andra 112 i April 2006.
- Jocke Bennets storslagna comeback i Maj 2008 med nummer 137.
- Jocke Bennets andra tårfyllda farväl med PCG 222 i Januari 2015.
..och mycket mer.
Nummer 66-224 har varit fantastiska trots att tidningen nu på slutet blivit drygt 26 sidor kortare och minskat med 10-15% i sin fysiska storlek. Nu önskar jag bara att jag inte hade missat såpass många nummer i början, ett enstaka nummer går ju alltid att leta rätt på men 65 nummer inklusive piloten? Omöjligt.
Nåväl. Tidningsklimatet hårdnar men jag är med till sista numret!
138 nummer på hög. Som referens så består bakgrunden av 60" Sony-tv och en iPad Mini.
Jag har sista numret av Super Play. Det var min favorit speltidning och den var en riktigt kul tillbaka blick över alla åren den funnits. Rosa och allt!
Jag har sista numret av Super Play. Det var min favorit speltidning och den var en riktigt kul tillbaka blick över alla åren den funnits. Rosa och allt!
Prenumererade på SuperPlay till och från under åren och lyckades bland annat pricka in sista numret. Tyvärr var tidningen aldrig något vidare efter den sista designändringen, den blev närmast oläslig vid det laget.
Jag har sista numret av Super Play. Det var min favorit speltidning och den var en riktigt kul tillbaka blick över alla åren den funnits. Rosa och allt!
Prenumererade på SuperPlay till och från under åren och lyckades bland annat pricka in sista numret. Tyvärr var tidningen aldrig något vidare efter den sista designändringen, den blev närmast oläslig vid det laget.
Hela tidningen blev väldigt flummig, men jag minns att de kändes väldigt fräscha för de skiljde sig väldigt mycket från de andra. Minns t.ex. Johan Martinsson sågade ett spel p.g.a nån politisk åsikt. Ingen annan hade ju gjort det innan så det var intressant då. Sen var de mycket ärligare och mindre förlåtande mot kassa storys osv. Minns en diss särskilt mot Resident Evil 5 -"Brainstormingen måste ha gått till ungefär såhär "Som Matrix,- fast fler tentakler!""
Nu år 2015 är det nog lite väl för mycket politik och överdrivet subjektivitet i spelnyheterna och det som var fräscht då är en plåga nu. Och så har man själv också insett igen att story är inte ett dugg viktigt i spel - annars hade man ju sysslat mer med böcker och film ... men fortfarande kammar Dear Esther och andra walking simulators toppbetyg för egentligen inget alls.
Tidningen var bra i början, men när de började med att översätta utländska artiklar och fylla ut med reklam övergav jag skeppet.
Tidningen var bra i början, men när de började med att översätta utländska artiklar och fylla ut med reklam övergav jag skeppet.
Tycker inte att det blivit värre nu än förr. Tidningen har ju betydligt mindre innehåll, man tar inte bort över 20 sidor utan att det märks. Även recensioner hämtade från FZ irriterar en aning, men antalet översatta artiklar är i nivå med vad det alltid varit.
Jag har sista numret av Super Play. Det var min favorit speltidning och den var en riktigt kul tillbaka blick över alla åren den funnits. Rosa och allt!
Jag har första numret av Super Play Det var också min favorittidning. Mest för att man fick med grymma demoskivor till PS1
Har en hel hög med olästa PC Gamer som man fick när man blev supporter, och en väldans massa cd/dvd gamer och tidningar från -90/00 talet då man var en mer trogen prenumerant.
Kärlek, Kebbe.
Ett par kommentarer till diverse skribenter också, när jag ändå tittar in. Ta material från britterna har vi alltid gjort. Däremot producerade vi mer eget material under några år.
Annonserna har blivit färre, vilket också ger oss mindre pengar. Lustigt det där, många ogillar dem men tänker inte på att de hjälper till att finansiera tidningarna de vill läsa mer av.
Sampublicera texter med FZ har vi hittills gjort en, 1, gång.
Vi har gått ner i snitt 16 sidor per månad, inte 26. 100 sidor har alltid varit vårt snitt. I många år gick vi upp till 116 sidor två gånger om året, och senare tog vi ner två (efter jul och semester) till 84. De senaste fyra åren har vi haft 13 utgåvor om året, kört två 84-nummer men också två nummer på 116 och två 132-nummer, vilket aldrig tidigare hänt. Vi har alltså producerat mer material totalt sett. I år blir första året vi producerar färre sidor. Hade det bara varit upp till mig hade vi haft en fet sajt också, men det är det inte.
PC Gamer. Du vet att du vill.
Kaffe och sol!
Äckel-ps. Både jag och Jocke har PCG #1 hemma i hyllan. Moahaaahaaa! Äckel-ds.
Annonserna har blivit färre, vilket också ger oss mindre pengar. Lustigt det där, många ogillar dem men tänker inte på att de hjälper till att finansiera tidningarna de vill läsa mer av.
Förstår att klagomål finns men har samtidigt svårt att se varför. Reklamen i PCG har i de allra flesta fall varit helt relevant för innehållet i tidningen, det handlar inte om FZ-situationen med en helsideannons om Online Casino eller Hitler-artiklar, därför blir den i min mening aldrig störande (lite Sweclockers-receptet).
Gällande antalet sidor drog jag bara en snabb slutsats från att kolla upp gamla nummer där antalet nästan uteslutande var 96-100 sidor och jämföra med senare nummer som nästan alltid hamnar runt 74-80 sidor. Det var aldrig menar som någon seriös kritik.
Det är hur lugnt som helst. Kritik är bra så länge den är konstruktiv. Jag ville mest erbjuda lite mer kött på benen kring sidantal, annonsering m.m.
Och att vissa inte gillar annonser i sig kan jag köpa eftersom alla inte kan förväntas göra kopplingen att annonserna hjälper till att betala tidningen. När jag plöjde tidningar som mest i tonåren reflekterade förmodligen jag inte nämnvärt över det heller.
/Online Casino Fury: Hitler's Revenge
Jo PC Gamer var obligatorisk att köpa om man ville hänga med i spelvärlden. Men idag har nätet tagit över för min del.
O forumet här är lite grädde på moset.. Så tidningar har fått stå åt sidan för nät bekvämligheten känner jag det som.. o använder Evernote till intressanta saker man vill spara från spel online läsning.
Online 92 and still online!
PC the real thing for gamers.
Jag har sista numret av Super Play. Det var min favorit speltidning och den var en riktigt kul tillbaka blick över alla åren den funnits. Rosa och allt!
Prenumererade på SuperPlay till och från under åren och lyckades bland annat pricka in sista numret. Tyvärr var tidningen aldrig något vidare efter den sista designändringen, den blev närmast oläslig vid det laget.
Hela tidningen blev väldigt flummig, men jag minns att de kändes väldigt fräscha för de skiljde sig väldigt mycket från de andra. Minns t.ex. Johan Martinsson sågade ett spel p.g.a nån politisk åsikt. Ingen annan hade ju gjort det innan så det var intressant då. Sen var de mycket ärligare och mindre förlåtande mot kassa storys osv. Minns en diss särskilt mot Resident Evil 5 -"Brainstormingen måste ha gått till ungefär såhär "Som Matrix,- fast fler tentakler!""
Nu år 2015 är det nog lite väl för mycket politik och överdrivet subjektivitet i spelnyheterna och det som var fräscht då är en plåga nu. Och så har man själv också insett igen att story är inte ett dugg viktigt i spel - annars hade man ju sysslat mer med böcker och film ... men fortfarande kammar Dear Esther och andra walking simulators toppbetyg för egentligen inget alls.
Hmmm, var det inte den tidigare medarbetaren Martin Johansson som sågade Vietcong i något nummer under tidigt 00-tal? Johan Martinsson kanske har gjort samma sak med något annat spel?
Jag har sista numret av Super Play. Det var min favorit speltidning och den var en riktigt kul tillbaka blick över alla åren den funnits. Rosa och allt!
Prenumererade på SuperPlay till och från under åren och lyckades bland annat pricka in sista numret. Tyvärr var tidningen aldrig något vidare efter den sista designändringen, den blev närmast oläslig vid det laget.
Hela tidningen blev väldigt flummig, men jag minns att de kändes väldigt fräscha för de skiljde sig väldigt mycket från de andra. Minns t.ex. Johan Martinsson sågade ett spel p.g.a nån politisk åsikt. Ingen annan hade ju gjort det innan så det var intressant då. Sen var de mycket ärligare och mindre förlåtande mot kassa storys osv. Minns en diss särskilt mot Resident Evil 5 -"Brainstormingen måste ha gått till ungefär såhär "Som Matrix,- fast fler tentakler!""
Nu år 2015 är det nog lite väl för mycket politik och överdrivet subjektivitet i spelnyheterna och det som var fräscht då är en plåga nu. Och så har man själv också insett igen att story är inte ett dugg viktigt i spel - annars hade man ju sysslat mer med böcker och film ... men fortfarande kammar Dear Esther och andra walking simulators toppbetyg för egentligen inget alls.
Hmmm, var det inte den tidigare medarbetaren Martin Johansson som sågade Vietcong i något nummer under tidigt 00-tal? Johan Martinsson kanske har gjort samma sak med något annat spel?
Jo, det var nog just Vietcong som fick en käftsmäll.