Lider ni av någon psykisk åkoma eller problem?
Själv så sitter jag just nu efter en helvetes dålig kväll, då jag för en vecka sedan började med en ny medicin vid namn Venaflaxin mot hemska problem med panikångest. Anledningarna till denna panikångest behöver jag nog inte gå in på, men om någon vill veta så har jag inget emot det. Ovanpå detta tar jag Mirtazapin, som jag trappar ner till fördel för att börja med Venaflaxin som jag ska öka dosen på. Men just nu känns det inte som den kommer funka, för den får mig att må riktigt dåligt, med svettningar, plötsliga känslor av värme i fötter och händer, ökad ångest, hjärtrusningar och annat härligt.
Så, kämpar du med psykiska problem och medicinering?
Hade en kombination av hypokondri och panikångest för några år sen och då åt jag Xanor(Xanax utomlands) och Stesolid(Valium). Dock så är båda medicinerna väldigt beroendeframkallande. Jag åt dom endast när det var som värst för att inte fastna i pillerträsket. Det är även bra mot insomni(sömnlöshet). Det är muskelavslappnande och lugnande. Ett bra tips är att inte blanda pillren då båda är same shit, different name.
Hade en kombination av hypokondri och panikångest för några år sen och då åt jag Xanor(Xanax utomlands) och Stesolid(Valium). Dock så är båda medicinerna väldigt beroendeframkallande. Jag åt dom endast när det var som värst för att inte fastna i pillerträsket. Det är även bra mot insomni(sömnlöshet). Det är muskelavslappnande och lugnande. Ett bra tips är att inte blanda pillren då båda är same shit, different name.
Jag har Stesolid också, vid behov.
Jag har länge funderat på om jag har tics.
Har en del av de "symptomer" som beskrivs iallafall. Svårt att sitta still, exempelvis skakar ofta med ena benet när jag sitter ner under längre stund. Gör ofta härmningar, drar citat från film etc. Eller gör ljud med munnen, tungan. Alltså alltid någon sorts "kroppslig aktivitet" om man nu ska kalla det så.
Men har inte bekräftat det. Kan inte säga att det är särskilt jobbigt isåfall. Ärligt talat är jag la på ett sätt glad att jag har det (om jag nu har det) Då jag tycker det beteende jag har i allmänheten är vad som gör mig mig
Vissa i min närvaro finner mitt sätt väldigt roligt från och till. Vissa andra tycker jag enbart är jobbig. Som tur är tycker jag inte om de som tycker det sistnämnda särskilt mycket
Everybody needs help.
Jag har länge funderat på om jag har tics.
Har en del av de "symptomer" som beskrivs iallafall. Svårt att sitta still, exempelvis skakar ofta med ena benet när jag sitter ner under längre stund. Gör ofta härmningar, drar citat från film etc. Eller gör ljud med munnen, tungan. Alltså alltid någon sorts "kroppslig aktivitet" om man nu ska kalla det så.
Men har inte bekräftat det. Kan inte säga att det är särskilt jobbigt isåfall. Ärligt talat är jag la på ett sätt glad att jag har det (om jag nu har det) Då jag tycker det beteende jag har i allmänheten är vad som gör mig mig
Vissa i min närvaro finner mitt sätt väldigt roligt från och till. Vissa andra tycker jag enbart är jobbig. Som tur är tycker jag inte om de som tycker det sistnämnda särskilt mycket
Låter inte riktigt som tics, låter mer som personlighet
Bra bra. Ta en stesolid när du känner att panikångesten är som värst. Skulle även tipsa om att sluta / minska intaget av uppåttjack typ cola och kaffe speciellt om du känner hjärtrusningar. Lycka till
Edit: Tics i benen har även jag. Det är inte tics utan nån form av rastlöshet.
Jag har länge funderat på om jag har tics.
Har en del av de "symptomer" som beskrivs iallafall. Svårt att sitta still, exempelvis skakar ofta med ena benet när jag sitter ner under längre stund. Gör ofta härmningar, drar citat från film etc. Eller gör ljud med munnen, tungan. Alltså alltid någon sorts "kroppslig aktivitet" om man nu ska kalla det så.
Men har inte bekräftat det. Kan inte säga att det är särskilt jobbigt isåfall. Ärligt talat är jag la på ett sätt glad att jag har det (om jag nu har det) Då jag tycker det beteende jag har i allmänheten är vad som gör mig mig
Vissa i min närvaro finner mitt sätt väldigt roligt från och till. Vissa andra tycker jag enbart är jobbig. Som tur är tycker jag inte om de som tycker det sistnämnda särskilt mycket
Låter inte riktigt som tics, låter mer som personlighet
Haha! Jo, det kan vara så
Hoppas det löser sig för dig förresten!
Bra bra. Ta en stesolid när du känner att panikångesten är som värst. Skulle även tipsa om att sluta / minska intaget av uppåttjack typ cola och kaffe speciellt om du känner hjärtrusningar. Lycka till
Edit: Tics i benen har även jag. Det är inte tics utan nån form av rastlöshet.
Jag vet inte vad mitt beteende beror på. Det kanske är även som du säger. Igentligen spelar det ändå ingen större roll vad det är. Då det som sagt inte stör mig
Everybody needs help.
an föreställa mig lite om hur du har det, då min bror har det jävligt till och från med sin panikångest.
Det som hjälpt för honom var styrketräning och koffeinfritt kaffe.
Jag har Tinnitus, det har tjutit i mina öron sedan jag var 12 år gammal.
Under tonårstiden tyckte jag att det var hemskt! För det var bara jag som kunde
höra det tjutande oljudet. När jag blev stressad/oroad över det
så blev det bara ännu högre!
Åren gick, jag lärde känna många fler som också har tinnitus...
Stressen över "att det är bara jag som hör det" försvann.
Ibland är det högt, ibland är det lågt, men jag har inga negativa känslor
som stress eller oro kopplat till det.
Nu är det nästan nostalgi, jag minns tillbaka till
den tiden jag var jätteoroad och kände att hela
min värld skulle gå under. Men nu sitter jag här
med facit i hand!
Du kommer ta dej igenom den jobbiga perioden du sitter i nu,
och jobbiga erfarenheter ger en bara mer skin på näsan!
Hoppas på snar bättring!
Ajebaje: I vanlig ordning handlar "debatten" mer om att hävda sig själv än att diskutera frågan.
Bra bra. Ta en stesolid när du känner att panikångesten är som värst. Skulle även tipsa om att sluta / minska intaget av uppåttjack typ cola och kaffe speciellt om du känner hjärtrusningar. Lycka till
Edit: Tics i benen har även jag. Det är inte tics utan nån form av rastlöshet.
Tyvärr har jag insomningsproblem på grund av Venaflaxinen, så även om jag tagit 5mg Stesolid och 25mg Atarax så har jag inte kunnat somna.
Verkligen? Jag har faktiskt ätit en del choklad igår och idag. Kanske har det påverkat mig negativt med invänjningen.
Jag hade en kompis en gång som brukade upprepa det sista ordet han sa, hela tiden. Det kanske är samma grej som du håller på med
Kan föreställa mig lite om hur du har det, då min bror har det jävligt till och från med sin panikångest.
Det som hjälpt för honom var styrketräning och koffeinfritt kaffe.
Jag har Tinnitus, det har tjutit i mina öron sedan jag var 12 år gammal.
Under tonårstiden tyckte jag att det var hemskt! För det var bara jag som kunde
höra det tjutande oljudet. När jag blev stressad/oroad över det
så blev det bara ännu högre!
Åren gick, jag lärde känna många fler som också har tinnitus...
Stressen över "att det är bara jag som hör det" försvann.
Ibland är det högt, ibland är det lågt, men jag har inga negativa känslor
som stress eller oro kopplat till det.
Nu är det nästan nostalgi, jag minns tillbaka till
den tiden jag var jätteoroad och kände att hela
min värld skulle gå under. Men nu sitter jag här
med facit i hand!
Du kommer ta dej igenom den jobbiga perioden du sitter i nu,
och jobbiga erfarenheter ger en bara mer skin på näsan!
Hoppas på snar bättring!
Jag har en bekant som har ganska hemska tinnitusproblem, det verkar väldigt jobbigt.
Jag har gått igenom sådana härligheter som cancer (fick testikelcancer när jag var 21). För två år hade jag "cosmetic surgery" för det, en vecka efter den operationen fick jag blindtarmsinflammation och tre dagar efter operationen så var såret infekterat och jag blev otroligt sjuk, det var som att få blindtarmen två gånger.
I höstas fick jag åter igen panikångest, som jag inte haft på 6 år. Jag blev sämre och sämre, till slut så mådde jag så dåligt att jag fick åka akut till akutpsyk i Karlstad. Jag andades så ytligt och hade sån fruktansvärd panikångest på vägen dit att mina händer knöt ihop sig och jag förlorade all känsel i armarna.
Så på den vägen är det. Ska inte säga att det inte kan bli värre, because when you least expect it, life does it's thing and fucks you up again.
Får tacka så mycket för de vänliga inläggen. Det ger en viss uppmuntran faktiskt.
Det jobbigaste är att må ännu sämre av medicin som ska få en att må bra. Annars är det rätt så hanterbart. Men tack!
jag hade konsulterat en annan läkare, utan hänvisning eller dokumentationsföljning från den förste.
med tanke på att läkare medialt inte direkt framstår som att ha alla tungspatlarna i lådan idag menar jag..
Jag har länge funderat på om jag har tics.
Har en del av de "symptomer" som beskrivs iallafall. Svårt att sitta still, exempelvis skakar ofta med ena benet när jag sitter ner under längre stund.
twitch heter det väll här..?
dålig blodcirkulation + för låg aktivitet som dessutom blockerar blodflödet än mer = muskeln i ditt ben kan inte hålla sin form, ryckningen ger små respiter som propagerar sig vidare därav.
Gör ofta härmningar, drar citat från film etc. Eller gör ljud med munnen, tungan. Alltså alltid någon sorts "kroppslig aktivitet" om man nu ska kalla det så.
Jag har en bekant som har ganska hemska tinnitusproblem, det verkar väldigt jobbigt.
Jag har gått igenom sådana härligheter som cancer (fick testikelcancer när jag var 21). För två år hade jag "cosmetic surgery" för det, en vecka efter den operationen fick jag blindtarmsinflammation och tre dagar efter operationen så var såret infekterat och jag blev otroligt sjuk, det var som att få blindtarmen två gånger.
I höstas fick jag åter igen panikångest, som jag inte haft på 6 år. Jag blev sämre och sämre, till slut så mådde jag så dåligt att jag fick åka akut till akutpsyk i Karlstad. Jag andades så ytligt och hade sån fruktansvärd panikångest på vägen dit att mina händer knöt ihop sig och jag förlorade all känsel i armarna.
Så på den vägen är det. Ska inte säga att det inte kan bli värre, because when you least expect it, life does it's thing and fucks you up again.
Får tacka så mycket för de vänliga inläggen. Det ger en viss uppmuntran faktiskt.
Jag hade ingen aning om att man kunde må så illa.
Tråkigt att läsa. Jag vill tro att det blir bättre.
Ajebaje: I vanlig ordning handlar "debatten" mer om att hävda sig själv än att diskutera frågan.
Trodde det där med att man skrek ut svordomar var bara nånting påhittat om Tourettes. Intressant dokumentär.
Trodde det där med att man skrek ut svordomar var bara nånting påhittat om Tourettes. Intressant dokumentär.
det är inte svordomar egentligen som inte går att hejda utan speciellt ord eller uttryck som man vill undertryck i de flesta sammanhang, men det brukar såklart vara just svordomar för de flesta. det är förmodligen ett tick likt de fysiska då de också kan provoceras fram av stress.
Är det här nya flashback ?
Har tittat en del på Flashback och jag måste nog säga att folk där har mycket problem. Skrämmande mycket självmedicinering och annat skit.
Ja det va väll det jag mena!
Man ska inte sitta på nätet fråga o läsa o hypokondra (Jag äter det o det, va äter du?). ring sjukvårds-upplysningen eller din läkare..
Är det här nya flashback ?
Har tittat en del på Flashback och jag måste nog säga att folk där har mycket problem. Skrämmande mycket självmedicinering och annat skit.
Ja det va väll det jag mena!
Man ska inte sitta på nätet fråga o läsa o hypokondra (Jag äter det o det, va äter du?). ring sjukvårds-upplysningen eller din läkare..
Jag har avslutat behandlingen med Venflaxin, mådde fruktansvärt av den. Jag åt 37,5mg i en vecka och ändå har jag fått "withdrawal" symptom. Var fan bra att sluta med skiten i tid.
Aj... Ja, självmedicinering är dock väldigt lätt att göra. Jag har fortfarande svårt att hålla en bra balans. Har haft generell ångest större delen av mitt liv har jag fått lära mig de senaste två åren, och kan verkligen förstå hur jobbigt ångest kan vara. Var sjukskriven i två år och har precis börjat komma på banan igen efter att jag brände ut mig själv. Stor del, såhär i efterhand, tror jag att jag kan ålägga min generella ångest. Läkaren tror jag har generellt ångestsyndrom (general anxiety disorder på engelska), men det tar lång tid att ställa en sådan diagnos så vi får väl se. Känner dock väl till ångestens grepp då jag levt med den länge utan att förstå vad det är. Tack vare den kognitiva beteendeterapin jag gick i drygt ett år fick mig att förstå och börja kunna jobba med min ångest.
Har medicinerat sedan 1½ år tillbaka och tycker det hjälper. Har dock valt att hålla mig ifrån väldigt tunga mediciner och försöker hantera panikångesten när den kommer med rationella tankar och försökt lägga min oro åt sidan, vilket är lättare sagt än gjort. Det viktiga för mig är att inte jobba upp sig över ångesten, så man får ångest av att få ångest, typ. Det jobbigaste numera är för mina nära och kära då de inte förstår sig på hur ångest fungerar, och de kan bli väldigt oroliga när jag får ångesten.
Hoppas det klarnar upp för dig snart Nomz. Det blir bättre. Har du fått gå någon typ av terapibehandling i samband med medicinering? Hur tycker du stesolid mm fungerar mot panikångesten?
Aj... Ja, självmedicinering är dock väldigt lätt att göra. Jag har fortfarande svårt att hålla en bra balans. Har haft generell ångest större delen av mitt liv har jag fått lära mig de senaste två åren, och kan verkligen förstå hur jobbigt ångest kan vara. Var sjukskriven i två år och har precis börjat komma på banan igen efter att jag brände ut mig själv. Stor del, såhär i efterhand, tror jag att jag kan ålägga min generella ångest. Läkaren tror jag har generellt ångestsyndrom (general anxiety disorder på engelska), men det tar lång tid att ställa en sådan diagnos så vi får väl se. Känner dock väl till ångestens grepp då jag levt med den länge utan att förstå vad det är. Tack vare den kognitiva beteendeterapin jag gick i drygt ett år fick mig att förstå och börja kunna jobba med min ångest.
Har medicinerat sedan 1½ år tillbaka och tycker det hjälper. Har dock valt att hålla mig ifrån väldigt tunga mediciner och försöker hantera panikångesten när den kommer med rationella tankar och försökt lägga min oro åt sidan, vilket är lättare sagt än gjort. Det viktiga för mig är att inte jobba upp sig över ångesten, så man får ångest av att få ångest, typ. Det jobbigaste numera är för mina nära och kära då de inte förstår sig på hur ångest fungerar, och de kan bli väldigt oroliga när jag får ångesten.
Hoppas det klarnar upp för dig snart Nomz. Det blir bättre. Har du fått gå någon typ av terapibehandling i samband med medicinering? Hur tycker du stesolid mm fungerar mot panikångesten?
Jag har såndär KBT jag med, jag använder Mirtazapin som långtidsmedicinering, Atarax och Stesolid vid behov. Håller med dig, ska satsa hårt på KBT och försöka hålla mig borta från den tunga medicinen. Stesolid funkar väldigt bra om man känner att man inte klarar av en panikångestattack, mycket effektiv med bara två bieffekter: Trötthet (som kan vara bra om man vill sova) och lite yrsel. Har 5mg, det är den näst största tabletten, 2 är minsta och 10 är största. Om du känner att du fortfarande har riktiga attacker som du behöver hjälp med så rekommenderar jag Stesolid, även om den inte är bra att ta för många av, då den är beroendeframkallande.
Tar man bara 1 i veckan eller så, så är det ingen fara. Det är om man tar varje dag.
Men du har rätt, det viktigaste och den största tjänsten man kan göra för sig själv är att inse vad ångesten är och ATT det är ångest.
Jag har föräldrar och släktingar som är mycket förstående och hjälpsamma. Min mamma och min moster har både haft problem med ångest och annat.
lite synd att farmakologi är så oerhört utbredd i jämförelse med andra sätt att behandla psykiska åkommor.
Psykologi och behandlingen av mentala problem är väldigt ung, knappt hundra år skulle jag tro. En än mindre del av den tiden har man faktiskt haft någon form av förståelse för problem och någon typ av behandling överhuvudtaget.
Jaha, nu hade jag skrivit ett jättelångt inlägg som av någon anledning försvann.
Jag blir riktigt upprörd när man klankar ned på alla dom som självmedicinerar.
Varför tror ni man gör det?
Jag själv lider av svår ODC, svår social fobi, GAD, IBS, självskadebeteende och eventuellt bipolaritet. Om ni vara visste vad man måste gå igenom för att få korrekt medicinering. Dom testar i princip alla preparat som inte är narkotikaklassade innan man faktiskt får något som hjälper.
En människa med aphjärna kan räkna ut att SSRI-medicin inte gör något vid ångestproblematik. Och ännu mindre vid svår ångest. Vi är inte deprimerade, vi har ångest. Men sjukvården går ut på det - dra ut på problemet så länge an bara kan.
Jag har legat inne på en stängd psykavdelning, på grund av självmordsförsök och självskadebeteende. Trots att gjorde det, ville dom dra in flera av mina mediciner.
Nu går jag på lyrica (mot social fobi och GAD), Stesolid (mot ångest) och imovane (mot sömnprobmen) och mirtazapin (mot depression och magbesvär). Problemet är ju bara det att få ut dessa mediciner inte är som att gå att klaga på ryggont och få ut citodon (som iofs kan vara nice i hög doser om man vill bli lite väck). När som helst kan läkaren dra in medicinen, vilket troligtvis skulle leda till att jag återigen försöker ta livet av mig.
Är det då konstigt att folk som lever på grund av medicinerna, självmedicinerar?
Tänk efter, för i helvete.
Jaha, nu hade jag skrivit ett jättelångt inlägg som av någon anledning försvann.
Jag blir riktigt upprörd när man klankar ned på alla dom som självmedicinerar.
Varför tror ni man gör det?
Jag själv lider av svår ODC, svår social fobi, GAD, IBS, självskadebeteende och eventuellt bipolaritet. Om ni vara visste vad man måste gå igenom för att få korrekt medicinering. Dom testar i princip alla preparat som inte är narkotikaklassade innan man faktiskt får något som hjälper.
En människa med aphjärna kan räkna ut att SSRI-medicin inte gör något vid ångestproblematik. Och ännu mindre vid svår ångest. Vi är inte deprimerade, vi har ångest. Men sjukvården går ut på det - dra ut på problemet så länge an bara kan.
Jag har legat inne på en stängd psykavdelning, på grund av självmordsförsök och självskadebeteende. Trots att gjorde det, ville dom dra in flera av mina mediciner.
Nu går jag på lyrica (mot social fobi och GAD), Stesolid (mot ångest) och imovane (mot sömnprobmen) och mirtazapin (mot depression och magbesvär). Problemet är ju bara det att få ut dessa mediciner inte är som att gå att klaga på ryggont och få ut citodon (som iofs kan vara nice i hög doser om man vill bli lite väck). När som helst kan läkaren dra in medicinen, vilket troligtvis skulle leda till att jag återigen försöker ta livet av mig.
Är det då konstigt att folk som lever på grund av medicinerna, självmedicinerar?
Tänk efter, för i helvete.
Jag har aldrig haft problem att få ut ovan nämnda meduxiner!
Om man har det så förmodar jag att läkaren misstänker att man pillrar för mycket och inte mot "åkoman"
Slutsats självmedicinering är nära nog knarkar status
Trots att jag har åtminstone en psykisk åkoma, enligt en psykolog, och har spenderat de senaste tre åren på anstalter och behandlingshem, så har jag på något sätt lyckas undvika medicinering. Vilket känns bra, med tanke på att man då slipper just det beroendet och eventuella problem med läkare och apotek. Självmedecinering sysslade jag med i närmare ett halvår, men har lagt av med det för tillfället. Något som var bland det mest psykiskt påfrestande jag har gjort, men när socialen och ordningsmakten ger sig in i det hela så får man trappa ned.
