Utan dator i en vecka
Jag sitter här vid min dator och skriver vad som förmodligen blir det enda jag kommer skriva på en vecka. Jag ska nämligen upp till Norrland med hela familjen. Åtta stycken blir vi - sex stycken vuxna å så två barn, uppdelat i två bilar. Ska till min mors "hemby" där hon växte upp, mitt ute i bushen. Stället heter Gumboda för den som vill veta och ligger längs med skelleteälven när Burträsk.
Hur som helst så betvivlar jag att det kommer finnas internet att tillgå där, så jag kommer missa E3 helt och hållet vilket är lite trist. Som tur är har jag dock på min mors order packat ner PS2an, guitar hero 1 & 2 (med två gitarrer) samt de två dansmattorna jag köpte i lördags tillsammans med ett dansspel (vilket minns jag faktisk inte nu, det med "Aha - Take on me" på är det iaf ^^
Jag har även med mig min DS och ett antal spel, vill klara av final fantasy III och det senaste Castlevania (även glömt vad det heter i stundens hetta). Min bror har även lånat mitt GBA som han ska spela på, så kan kanske "sno" Zelda III från den också. Är ju trost allt en nio timmars bilfärd upp och sen lika långt ner, så kommer finnas gott om tid att lira.
Nåväl, detta var egentligen inte anledningen till att jag skriver här, även om den kan fungera som det också. Jag har nämligen haft spelkväll tillsammans med Sebastian aka @lilltjockis, därav köpet av dansmattorna och spelet. Köpte även Guitar Hero II till 360 (ja trots att jag äger det till PS2). Vi ville nämligen låsa upp lite achivements i coop. Gick inte hela vägen, men efter många timmars slit, jag tippar på en 4-5, klarade vi äntligen av "Keef & Mick Award" vilket är en notestreak på 1000 i co-op. Låten vi klarade det på var "The Butthole Surfers - Who Was in My Room Last Night?" på medium. Nu tycker ni kanske det är mesigt att lira på medium, men det är knepigare än man tror att klara en notestreak på 500 var i rad samtidigt. Ett slarvfel och man får börja om från början vilket är en aning frustrerande.
Nåväl, vi klarade det till slut iaf och vild glädje utbröt. Greps av en känsla som det var länge sedan jag upplevde i ett "singleplayer"-spel nämligen av stolthet. Vi hade lyckats med något som vi kämpade med och är det något man inte får göra i dagens spel är att kämpa. Det är quicksave hit och quickload dit, checkpoints med en minuts mellanrum. Utmaningen har helt försvunnit vilket dels innebär att spelen inte håller lika länge och att man efter att ha klarat ett spel känner tomhet istället för lycka av att äntligen ha klarat av det.
Skulle kunna hålla på att prata längre om det där, men nu står de och ropar på att jag ska snabba mig här nere, så bäst att hoppa in i duschen så man iaf är någorlunda fräsch när man sätter sig i bilen...
Kan inte heller påstå att jag känner stolthet över mina tv-spels bedrifter ofta. Men i helgen klarade jag alla låtar fem-stjärnigt på medium på GH2, och även om min brosa tyckte det inte var något att skryta med var jag skitstolt. Antagligen därför jag diggar GH2 så mycket. Man känner att man verkligen åstakommer något när man klarar en låt bra.
Och, för att försvara landsbygden en aning, det är möjligt att det finns internet, fast det är mitt ute i bushen!
Bara eftersom det snackas om när man klarar spel, så måste jag fråga... Någon mer än jag som, när eftertexten till ett bra spel rullar fram, stirrar på skärmen och nästan myser lite? Jag brukar minnas de roligaste delarna o.s.v. när eftertexten drar igång. Bra musik och concept art hjälper ju också.
GH2 äger för övrigt.