”This is craaaazy.”
#Hydro Thunder Hurricane talar till mig. Jag har just skarvat mig förbi två vilt krängande racerbåtar som fångats i en fem meter hög våg och kopplat på min egen båts beryktade boost för första gången. Och det känns bra. Tills jag torpederar ut från vattenfallet framför mig och tiden tycks stanna en kort stund. Tills Hydro Thunder Hurricane inser exakt var jag befinner mig någonstans och bestämmer sig för att påpeka det uppenbara.
Jag suckar. Och tänker att det här kanske inte är min typ av spel i alla fall.
Men det var då. Mycket har hunnit ändra sig sen dess. Jag har överlevt Tors fruktade hammare, dansat mig fram i Seouls kolsyrade diskovatten och lekt med förhistoriska bestar i en vattenpark som måtte stå granne med Jurassic Park. Och visst. Det här är galet.
Nytt men gammalt
Utvecklaren #Vector Units första spel är en förhållandevis frisk fläkt i racinggenren – åtminstone nuförtiden när allt antingen handlar om söta partykartpastejer eller verklighetstrogna bilsimulatorer. Hydro Thunder Hurricane är lika delar #Excite Truck som #Wave Race; lika delar sanslöst tung-gung som snirklig och smart vågmästare.
Tyvärr hittade vi ingen bild på den men en av båtarna är faktiskt en jättestor gummianka. Kredd!
Med det sagt finns det givetvis en annan sida av myntet. En sida som säger att inget är nytt, bara återanvänt. Men i det här fallet ursäktar jag mer än gärna Vector Unit då influenserna är unika och obskyra. När fick man egentligen ta del av en riktigt fet fortkörningsfest på vatten senast?
Som dessutom är oerhört tjusig. Det märks inte direkt att det är en nedladdningsbar titel vi pratar om; vatteneffekterna är hänförande och motorn som hanterar de stridiga vågorna förtjänar en uppmuntrande klapp på axeln. Båtarna är visserligen designade av en färgblind stackare och kommentatorn är, som sagt, mer än lovligt irriterande men sett till kontexten (se spelets titel för fördjupning) passar de givetvis in som hand i handske.
Banor som står ut
Det blir liksom inte mer arkadracer än så här. Hydro Thunders banor kryllar av kluriga genvägar, dumdryga utmaningar och fartdopade antagonister. Boostbränslet fyller man på genom att åka över flaskor med bensin och kraschar man är man tillbaka på banan med en enkel knapptryckning. Bara en sådan sak som att man kan hoppa med båten (och först då nå de riktigt hemliga avsatserna) känns så oerhört sympatiskt. Vector Unit bryr sig inte om att låtsas ens, deras spel siktar in sig på dopamin-depåerna redan på startlinjen.
Man tävlar givetvis olagligt så överallt blir man jagad av polishelikoptrar och polisbåtar. Som om spelet inte var actionladdat nog.
Men att det bara skulle ske genom oheligt höga höjder på hastighetsmätaren är fel. Jag gillar speciellt att varje bana har sitt eget tema. När jag cruisar fram i Paris kloaker och lite senare i dess trånga kanaler får jag känslan av att vara med i en Bond-film, Tsunami Bowls rena, raka interiörer påminner om framtidsestetiken i #F-Zero och i Lost Babylons vittrande värld är det omöjligt att inte bli en smula melankolisk till mods.
Inget gnäll, bara klapp
De olika spellägena skiljer sig inte särskilt markant åt. Man kan tävla mot femton andra topptankade badassbåtar eller köra en bana på tid med explosiva tunnor guppandes typ överallt eller åka slalom mellan ringar. Så länge man placerar sig topp tre får man krediter som låser upp nya banor, båtar och utmaningar. Hur svåra banorna och motståndarna är beror på vilken typ av båt man väljer. Det finns tre olika båtar för varje svårighetsgrad.
Och nu när jag ska ge mig på att sammanfatta det hela samt slänga in den sedvanliga brasklappen har jag lite svårt att motivera mig. Varför ska jag gnälla på att det bara finns åtta banor att välja mellan? Spelet är ju ändå en relativt billig nedladdningsbar titel och det som erbjuds är faktiskt betydligt mer än jag trodde från början.
#Hydro Thunder Hurricane är ett spel vi har sett förut. Många gånger om. Men det var längesen. Och det var längesen jag senast spelade ett spel som så totalt skiter i alla pretentioner och bara öser. Vem kan liksom värja sig mot gigantiska vattenormar som vispar igång virvelvindar på vattnet eller tokiga vikingakrigare som hugger efter en med yxor?
Kalla mig galen men inte jag i alla fall.
