Recension – Knights of the Old Republic 2: The Sith Lords

Men ett spel kan väl inte få mycket bättre betyg än att man har väldigt svårt att slita sig från det, till och med då man egentligen inte har tid att spela och redan klarat av det en gång. Knights of the Old Republic blev av FZ 2003 utnämnt till årets bästa rollspel så förväntningarna på uppföljaren har varit höga. Att det är ett bra spel har ni nog redan förstått, men kan det leva upp till de skyhöga förväntningarna samtidigt som det får knuffas med flera andra moderna titlar på marknaden?

För er som spelat originalet vet ni att Knights of the Old Republic inte alls handlar om det moderna Star Wars-universum vi lärt känna igenom filmerna. Istället utspelar det sig 4000 år tidigare då Jedis och Sith var både klart vanligare och synligare. The Sith Lords tar vid kort efter ettan då republiken nästan tillintetgjorts av krig och håller på att falla samman.

Till skillnad från originalet har The Sith Lords en mycket mörkare stämning över sig. Här är inte valet mellan ond och god lika svart på vitt som i ettan, istället finner man sig i en klart gråare värd där man själv måste komma fram till vem som har rätt och fel. Karaktären man spelar var en av de Jedi-krigare som följde Sith-mästarna Revan och Malak för att rädda republiken, men för att sedan hamna i ett inbördeskrig med den nästan pacifistiska Jedi-orden. Ofta under spelets gång kommer man få ta ställning till vem som gjorde rätt eller fel vilket i sin tur påverkar storyns gång och vad andra karaktärer tycker och tänker om dig.

Rollspel?

Det här leder in på rollspelsdelen av Knights of the Old Republic som till och med är ännu starkare i The Sith Lords än i originalet. Förutom att ens huvudkaraktär ökar i nivåer med jämna mellanrum har man ett flertal kompanjoner som också kan utvecklas. Man väljer grundläggande attribut, skicklighetsnivåer och vilka färdigheter de skall ha. För de som är mottagliga för kraften får man även välja forcepowers. Självklart finns det också en uppsjö med olika rustningar, vapen och andra tillbehör man kan hitta, tillverka eller köpa, allt för att man skall kunna bygga upp karaktärerna precis som man vill.

Det mest grundläggande valet man kan göra är förstås om man vill vara ond eller god, i Star Wars-termer mer känt som om man vill följa den ljusa eller mörka sidan. Förutom att det rent fysiskt förändrar karaktärens utseende så bestämmer det hur andra personer talar till dig och i vissa fall vilka val man har att föra storyn vidare. Är man starkt påverkad av endera sidan får man också möjligheten att utveckla sin karaktär extra mycket åt den mörka eller ljusa sidan. Vilket håll man går åt beror på ens handlingar och dialoger. Att hjälpa personer och behandla sina allierade med respekt drar en förstås till den ljusa sidan medan mord och elakheter leder till den mörka.

Sedan finns det också en stor mängd vägval man kan göra som gör att uppdragen kan varierar kraftigt. När jag nu spelar igenom spelet en andra gång förstår jag att jag inte ens sett eller gjort hälften av allt som finns tillgängligt i The Sith Lords. Det beror ofta på att man väljer att stödja antingen den onda eller goda sidan vilket i sin tur leder till att man låster upp helt olika uppdrag.

Nytt för The Sith Lords är det sätt man påverkar sina kompanjoner. Beroende på de handlingar du utför när de är närvarande och på vilket sätt du talar med dem influerar du dem antingen mer eller mindre. Förutom att du kan få tillgång till mer av deras bakgrundshistoria kommer de också dras mot den ljusa eller mörka sidan beroende på var du själv placerat dig. Men mest intressant är att man kan få en egen padawan, med andra ord en lärling som precis börjat lära sig använda kraften.

Likt originalet, förutom storyn

Eftersom tvåan släpps bara ett år efter originalet är det kanske inte så oväntat att spelet inte är en fullständig nyutveckling. I grunden är spelen desamma och rent tekniskt är det få saker som skiljer sig åt. Grafiken som när ettan kom var riktigt superb är idag tillfredställande men inget underverk. Men om sanningen skall fram är det absolut inget man tänker på. Storyn är precis som i originalet det viktiga och den är minst lika välskriven om inte till och med bättre. Karaktärerna och platserna man stöter på är nästan alla helt nya, men de återbesök man gör till första spelet är oftast bara en kort nostalgisk tillbakablick.

Återspelbart

Jag är normalt den som klarar av ett spel ganska omgående och sedan rör jag det aldrig igen. Även om en del spel tillåter många olika vägval är oftast grunden så pass lik att det är tråkigt att spela om igen. The Sith Lords, liksom ettan, är däremot ett undantag. Få spel kan locka mig tillbaka för att jag vet hur pass mycket jag missat. Väljer man en annan karaktär, att vara ond istället för god, andra vägval och nya kompanjoner stöter man på mycket nytt som annars helt gått en förbi. Man tycker nästan synd om utvecklarna som måste veta att de lagt in så mycket detaljer och händelser som många spelare aldrig ens kommer uppleva.

Slutord

Knights of the Old Republic: The Sith Lords är minst lika bra som originalet. Storyn är otroligt välgjord och med de många mysterierna fångas man tidigt i den. Själva spelmotorn kunde gärna ha förbättrats ytterligare, men då hade vi också fått vänta ett bra tag till på spelet. Det här är inte bara ett spel som riktar sig åt Star Wars-fantaster, tvärtom skulle det nog även ha lyckats väldigt bra om de skapade sitt eget universum och tema. Med andra ord är det här inte bara ett spel för Stjärnornas Krig-älskaren utan för alla som kan gilla ett actionladdat rollspel med en riktigt fängslande story. Men har man inte spelat ettan är mitt råd att först skaffa det då grafiken inte är sämre och man får en välbehövlig bakgrundshistoria inför tvåan.