Gone hollow?
Det är ändå intressant att de lyckades applicera Souls receptet till ett open world spel och att det fungerade så bra. Så jag är glad att de gjorde spelet. Det fyller ändå en lucka bland deras spel. Likt Sekiro var en fräsh fläkt när det kom med mera fokus på parreringar i olika takter jämfört med hur Dark Souls spelas.
Men ja, är väl säkert detta de suttit och kliat sig i huvudet över. Hur de ska kunna ge något nytt som lockar men samtidigt ta ett steg tillbaka ifrån Elden Ring. Bekant men ändå nytt och spännande.
Gör open world- grejen så stor skillnad egentligen? Jag tycker egentligen inte att Elden Ring var så annorlunda mot vilket Dark Souls som helst, pga progression i svårighetsgrad tycker jag att det blev rätt linjärt ändå.
Missförstod nog min text lite. Jag HAR spelat Lies of P och det kändes värt en genomspelning. Hade jag inte varit så mätt på genren så väckte Lies of P en viss tanke att jag hade velat spela om det. Ta platinum trophy i det också. Sen är det ett DLC på gång också som säkert kan bli bra. Men orken finns inte. Vilket känns synd då grundspelet ändå var bra och stämningsfullt. Perfekt också för folk som vill introduceras till Souls-genren då de förklarade systemet väldigt bra måste jag säga.
Men likt som vissa säger så behöver man kanske andrum mellan spelen på 1-2 år för att gnistan ska återuppstå. Det är som Persona spelen. Gillar att spela dem. Men det räcker med ett spel vartannat år typ. 😂
Awesome att läsa allas kommentarer och att få veta att man inte är ensam i sina tankar. Jag insåg nog också att det jag hade roligast i Elden Ring var när man nådde fram till spelets olika dungeons så att säga. När det blev en mer linjär och klassisk Souls känsla. Så får hoppas att deras nästa spel går tillbaka till rötterna litegranna. 😊
Du har helt rätt, skyller på trötthet men mycket slarvigt av mig. Tror nog det är bra med lite omväxling mellan olika genrer för att undvika utbrändhet.
Om du vill spela en mycket annorlunda upplevelse som en palette-cleanser rekommenderar jag Inscryption, såvida du inte hatar kortspel. Riktigt bra är det.
Dark Souls 3 är det bästa Dark souls. Bra tempo och lagom linjärt vilket kan vara skönt efter en så stor och mäktig upplevelse som Elden Ring.
Bloodborne är givet ifall du har playstation. Extremt bra lore och atmosfär med ett rappt och nästintill perfekt stridsystem.
Vill också slå ett slag för Sekiro. Det skiljer sig kraftigt i striderna från tidigare nämna spel, främst genom att det är fokus på parry istället för dodge. Sanslöst belönande när det klickar. Världen och storyn är i vanlig ordning när det kommer till From i världsklass. Gillar man ninjas så är det ett plus.
Tack för tips, jag tar med mig preferensen av trean framför ettan! Har bilden av att tvåan är lite av ett svart får, är det något du håller med om?
Bloodborne har min fru spelat igenom och vill minnas att hon tyckte mycket om det, trots att hon precis som jag egentligen inte tycker om svåra spel. Likt många andra skulle jag nog vilja ha en upphottad version till PC med stabilare FPS innan jag går på det. Som skräckfan är det dock det i Froms bibliotek som lockar mest annars, läcker atmosfär. Låter trevligt att det är rappt också, i motsats till Nilaya så uppskattar jag hur rörlig man är i Elden Ring.
Parering har jag aldrig lyckats ens bli någorlunda bra på i Elden Ring, ens efter medveten träning, så ett spel där det är kärnan får tyvärr gå fetbort.
Tack för tips, jag tar med mig preferensen av trean framför ettan! Har bilden av att tvåan är lite av ett svart får, är det något du håller med om?
Bloodborne har min fru spelat igenom och vill minnas att hon tyckte mycket om det, trots att hon precis som jag egentligen inte tycker om svåra spel. Likt många andra skulle jag nog vilja ha en upphottad version till PC med stabilare FPS innan jag går på det. Som skräckfan är det dock det i Froms bibliotek som lockar mest annars, läcker atmosfär. Låter trevligt att det är rappt också, i motsats till Nilaya så uppskattar jag hur rörlig man är i Elden Ring.
Parering har jag aldrig lyckats ens bli någorlunda bra på i Elden Ring, ens efter medveten träning, så ett spel där det är kärnan får tyvärr gå fetbort.
Jag har gett Dark Souls 2: Scholar of the first sin flera chanser. Där är bra saker utan tvekan, men det negativa väger tyvärr över. Man har missuppfattat värdet i det svåra genom att ösa på med fiender och mängder av orättvis ganking. Mitt råd är att skippa det.
Jag är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan en remake/remaster av Bloodborne kommer så har du tålamod så rekommenderar jag dig att vänta.
Jag är likadan när det kommer till parry vanligtvis. Använder mer eller mindre aldrig det i DS och Elden Ring då jag är sämst på det. Men i Sekiro så är spelet designat kring det och där har man lyckats så otroligt väl. Det är mycket mer förlåtande än i deras övriga titlar och det känns så jäkla bra! Det blir nästan som en dans när man hittar rytmen och man känner sig så sjukt skillad och badass när det händer! Ljudeffekterna är pricken över i:et. Förstår att du är skeptisk men jag vill ändå pusha dig att ge det en chans. 🙂
Ännu en dag i paradiset.
Vilken vältajmad tråd! Citerar mig själv:
Jag är egentligen ingen fantast av svåra spel, saknar det tålamod som krävs, men något med Elden Ring klickade. Det är nog den där nybörjarvänligheten som alla skrev om vid släppet, att man oftast kan dra någon annanstans en stund om man fastnar. Visserligen gick det förvånansvärt bra och bossarna krävde sällan mer än några få försök, men att ha möjligheten tog bort den underliggande känslan av stress som jag annars brukar få (speciellt när man förlorar sina stålar vid död). Open world är vanligtvis negativt för mig men här funkade det tvärt om.
Med det sagt håller jag med många om att det ändå känns för stort. Om jag ska hugga tag i DLC så vore det smart att göra det nu medan skillzen är färska, men vill jag det? Har läst klagomålen om hur orättvist mycket svårare det är än grundspelet vilket inte lockar jättemycket då grundspelet kändes precis lagom för mig. Känner mig även lite mätt överlag efter 170+ timmar (jämnt fördelat sedan i somras, jag har inte tid för så här stora spel...).
Samtidigt finns det ändå någon slags gnista där i bakhuvudet, bör jag hoppa på något annat From-spel och i så fall vilket? Jag spelade lite Dark Souls på PS3 för ett decennium sedan och kom då till Sen's Fortress innan det rann ut i sanden. Är Dark Souls Remastered nästa steg, eller finns det något mer passande för den typen av spelar jag är? Vägled mig, veteraner!
Shadow of the Erdtree slår en verkligen på fingrarna. Det är ett riktigt bra DLC men det är långt och sätter krav på att du utforskar. Det är inte längre din level som baserar skadan du gör osv utan du måste hitta 'seeds' av olika slag. Dessa kan finnas på tydliga platser eller som belöning efter större fiender, men kan också vara väl gömda. Dessa är nyckeln till en mer behaglig och lagom utmaning (trots det var sista bossarna ett helvete). Så är du inte redo att utforska utan tror att du snabbt ska kunna pusha dig igenom DLCt hade jag avvaktat. För många gånger spelade jag bara fram till bossar men vände ryggen. Om jag hade mer att utforska gjorde jag det först i hopp om att hitta fler seeds som gjorde att bossen kanske blev snäppet enklare.
Sekiro som jag ser rekomenderats är bra. Väldigt annorlunda combat ifrån deras andra Souls liknande spel. Men är man redan inne i hur säg Elden Ring eller Dark Souls fungerar kan Sekiro agera både en frisk fläkt men också en ny utmaning för man tvingas lära om sitt spelsätt.
Spelade Nioh 1 förut som var rätt okej och hört gott om 2:an. Dessa är dock mer farmiga. Du spelar dig igenom banor istället som du sen kan spela om i hopp om att hitta bättre loot. Så mer farmigt.
Vill också passa på att nämna Lies of P igen. Väldigt stämningsfullt och tyckte de gjorde ett riktigt bra jobb att förklara spelmekaniken så var väldigt enkelt och bekvämt att komma in i. Med det sagt hade det ändå en lagom utmaning. Inte lika sinnessjukt svårt som From Softwares spel ibland men ändå att du var tvungen att vara duktig och snabb på kontrollen. Väckte en känsla att vilja spela om det också. Så detta är nog det spelet jag hade tipsat om till folk som annars vill testa något i denna stil av spel men som inte rakt är något av Souls-spelen.
Om du vill spela en mycket annorlunda upplevelse som en palette-cleanser rekommenderar jag Inscryption, såvida du inte hatar kortspel. Riktigt bra är det.
Jag gillade stilen på Inscryption så köpte det kort efter sin release. Tyvärr så borde jag ha känt mig själv bättre. Jag har en viss hatkärlek till kortspel, de är en av mina akilleshälar inom spelvärlden. Jag tycker de är kul (spelat en del Hearthstone och Magic m.m.) men jag är fullkomligt värdelös på dem. Just delen att bygga egna lekar är inte min starkaste sida.
Sen kan jag ha svårt för roguelite spel. Jag behöver känna en tydlig progression som lockar mig framåt. Så fastnar jag så tröttnar jag, vilket tyvärr hände i Inscryption. 😅 Synd då spelet verkligen tilltalade mig estetiskt. ^^
Jag gillade stilen på Inscryption så köpte det kort efter sin release. Tyvärr så borde jag ha känt mig själv bättre. Jag har en viss hatkärlek till kortspel, de är en av mina akilleshälar inom spelvärlden. Jag tycker de är kul (spelat en del Hearthstone och Magic m.m.) men jag är fullkomligt värdelös på dem. Just delen att bygga egna lekar är inte min starkaste sida.
Sen kan jag ha svårt för roguelite spel. Jag behöver känna en tydlig progression som lockar mig framåt. Så fastnar jag så tröttnar jag, vilket tyvärr hände i Inscryption. 😅 Synd då spelet verkligen tilltalade mig estetiskt. ^^
Det tar ett tag att acklimatisera sig men efter kanske tionde rundan klickade det för mig. Tog mig längre och längre fram och njöt verkligen av designen och de kreativa förmågorna hos korten. Kändes riktigt svårt i början och blev frustrerad, men tillslut lärde jag mig att planera vägval och spela strategiskt.
Mitt tips är att använda så få kort som möjligt, försök kondensera kortleken till endast användbara kort samt ta hjälp av dina tre livlinor. Om jag vore du skulle jag ge det ett nytt försök för att se om det klickar.
Det tar ett tag att acklimatisera sig men efter kanske tionde rundan klickade det för mig. Tog mig längre och längre fram och njöt verkligen av designen och de kreativa förmågorna hos korten. Kändes riktigt svårt i början och blev frustrerad, men tillslut lärde jag mig att planera vägval och spela strategiskt.
Mitt tips är att använda så få kort som möjligt, försök kondensera kortleken till endast användbara kort samt ta hjälp av dina tre livlinor. Om jag vore du skulle jag ge det ett nytt försök för att se om det klickar.
Jag tror jag spelade mer än 10 och gav upp. Och det är inte första roguelite spelet jag gett upp på. Vissa lyckas hålla mig kvar genom att mata mig kaksmulor efter varje försök vilket gör att jag känner lite progress iaf.
Men vem vet, en vacker dag kanske jag ger Inscryption en ny chans. ^^
Själv så har jag fastnat i Elden ring och bara små spelat dlct. Spelar andra spel nu. Men tanken är att återvända en dag. Men innan dess så blir det inga liknande spel som Wukong tex(har bara spelat början). Är faktiskt också lite trött på den typen av spel. Nu blir det grind i Sea of thieves istället mm mm spel.
Grejen med stor konst, som med FromSofts spel, är att det kan vara svårt och påfrestande att ta till sig. Hur många orkar idag med att lyssna på tex Rachmaninovs 3e piano konsert? Ganska få. De allra flesta vill ha easy listening och snabba belöningar. Därför ser också spelmarknaden ut som den gör. Ni som har tröttnat på soulsborne.. ta en paus. Man behöver inte gilla enbart fromsoftspel. Men varför klaga på de spel som gett oss så fantastiska upplevelser bara för att ni själva tröttnat? Det är ett egocentriskt och bortklemat synsätt tyvärr.
Grejen med stor konst, som med FromSofts spel, är att det kan vara svårt och påfrestande att ta till sig. Hur många orkar idag med att lyssna på tex Rachmaninovs 3e piano konsert? Ganska få. De allra flesta vill ha easy listening och snabba belöningar. Därför ser också spelmarknaden ut som den gör. Ni som har tröttnat på soulsborne.. ta en paus. Man behöver inte gilla enbart fromsoftspel. Men varför klaga på de spel som gett oss så fantastiska upplevelser bara för att ni själva tröttnat? Det är ett egocentriskt och bortklemat synsätt tyvärr.
Ber om ursäkt om mitt inlägg lät som ett klagande på spelen. Var inte menat så. Jag älskar fortfarande allt vad jag spelat sen Dark Souls 1 och är glad att jag spelat igenom Elden Ring. Annars hade jag aldrig haft orken att ta alla achievments i spelen.
Det var mer tänkt som en start till en konversation för att se om folk är lika utmattade som mig. Och av alla jag läst här hittills som spelat Elden Ring och dess DLC så likt mig verkar ingen missnöjd direkt och sagt att det är dåligt. Mer att storleken på det kramat musten ur vissa utav oss.
Men ja, som du säger. En paus är definitivt på sin plats. Spela lite annat för att rensa paletten. Så med tur har man lite mer smak sen igen lagom till att de släpper något nytt.
Ber om ursäkt om mitt inlägg lät som ett klagande på spelen. Var inte menat så. Jag älskar fortfarande allt vad jag spelat sen Dark Souls 1 och är glad att jag spelat igenom Elden Ring. Annars hade jag aldrig haft orken att ta alla achievments i spelen.
Det var mer tänkt som en start till en konversation för att se om folk är lika utmattade som mig. Och av alla jag läst här hittills som spelat Elden Ring och dess DLC så likt mig verkar ingen missnöjd direkt och sagt att det är dåligt. Mer att storleken på det kramat musten ur vissa utav oss.
Men ja, som du säger. En paus är definitivt på sin plats. Spela lite annat för att rensa paletten. Så med tur har man lite mer smak sen igen lagom till att de släpper något nytt.
Ja men då förstår jag hur du menar. Det är inte konstigt att man blir lite "hollow" av att sitta på helspänn i 150-300h egentligen, du har förtjänat en paus
Ja men då förstår jag hur du menar. Det är inte konstigt att man blir lite "hollow" av att sitta på helspänn i 150-300h egentligen, du har förtjänat en paus
Blev att ta en paus genom att gå tillbaka till plugget i Persona 3 Reload. 😂 Känns lagom hektiskt just nu.