Easy, normal, hard – vilken slags spelare är du?
Har nog aldrig någonsin spelat ett spel på easy, normal är väl standardvalet då det är det jag utgår att spelet balanserats mest för. Många spel på hard gör spelet bara svårare genom att göra allt tåligare vilket jag tycker är tråkig design. Spel däremot som gör det svårare genom att öka fiender ändra abilities eller så kallade "Realism" modes där allt blir skört och varje kula räknas väljer jag däremot nästan alltid om möjligheten finns. Jag älskar när det är svårt och jag får stånga skallen men det är skillnad på svårt och svårt. Jag röstade ändå på hard, då jag alltid väljer dessa om det är "hard done right"
Det är inte avklarat om man spelar på easy. Det är samma sak som att spela med fusk.
Nej. Bara nästan.
När jag var yngre valde jag nästan uteslutande hard, idag lite blandat men aldrig easy.
För mig beror valet av svårighetsgrad på två saker, dels hur stor skalan är (fler än tre steg?) och dels (kanske i synnerhet) vilken utvecklare det är. Vad som definieras som normalt eller svårt kan variera oerhört mellan olika utvecklare och hur huvudgruppen av konsumenterna ser ut.
Cptn BaseballBatBoy!
Jag är näst intill i chock. Jag var helt övertygad om att 90 % av spelarna på ett spelforum körde hard som standard. Främst för att jag gör det och jag anser verkligen inte att jag är särskilt duktig.
En annan sak jag inte förstår är alla ni som säger att ni inte har ”tid” att köra på hard. Enligt mig ett riktigt ”icke argument”. De flesta spelen blir bättre på högre svårighetsgrad. Ni väljer med andra ord medvetet en sämre upplevelse för att hinna med en till sämre upplevelse på samma tid. Istället för att verkligen njuta av varje timme ni spenderar med er hobby.
Jag är näst intill i chock. Jag var helt övertygad om att 90 % av spelarna på ett spelforum körde hard som standard. Främst för att jag gör det och jag anser verkligen inte att jag är särskilt duktig.
En annan sak jag inte förstår är alla ni som säger att ni inte har ”tid” att köra på hard. Enligt mig ett riktigt ”icke argument”. De flesta spelen blir bättre på högre svårighetsgrad. Ni väljer med andra ord medvetet en sämre upplevelse för att hinna med en till sämre upplevelse på samma tid. Istället för att verkligen njuta av varje timme ni spenderar med er hobby.
Din post sätter mig i chock.
Jag är en tölp och därmed lirar alltid easy :/
Opps
En annan sak jag inte förstår är alla ni som säger att ni inte har ”tid” att köra på hard. Enligt mig ett riktigt ”icke argument”. De flesta spelen blir bättre på högre svårighetsgrad.
Dom flesta spelen blir svårare på högre svårighetsgrad, inte nödvändigtvis bättre. Vad betyder det förresten? Vad som är bättre är ju högst subjektivt och inget som du bestämmer mer än för egen del.
Ni väljer med andra ord medvetet en sämre upplevelse
Återigen vad betyder det? Vad du själv anser sämre kan bara stå för dig.
Istället för att verkligen njuta av varje timme ni spenderar med er hobby.
Det kanske kommer som en chock för dig men för många inklusive mig själv är det ingen "hobby" att spela spel , utan ett ganska lättsamt tidsfördriv.
Inte alls intresserad av utmaningen när jag spelar, så jag spelar på den svårighetsgrad där jag kan slappna av och varva ner medan jag spelar.
Blir väl oftast Easy eller Normal, alternativt någon mod för att ändra lite olika inställningar för en skräddarsydd svårighetsgrad.
Jag håller med dig. Det ska kännas kul och flyta på!
Jag väljer alltid svåraste nivån om möjligt. Upplever att normalnivån brukar vara för casual och enkelt.
Om det är FPS eller third person-spel så vill jag helst spela med ren HUD så jag stänger av alla blinkande symboler, etc. Det brukar ge mig bästa spelupplevelsen.
När jag sedan spelar så märker jag om det är något som jag måste ha påslaget i HUD:en för att kunna ta mig vidare i storyn. I så fall så får jag väl slå på det.
Radar eller minikarta brukar bara distrahera och vara i vägen, och så gillar jag utmaningen att klara mig utan något sånt, så det slår jag alltid av om möjligt. Det räcker om jag kan få fram kartan med ett knapptryck. Välgjorda spel brukar ha den möjligheten.
Jag har ibland råkat starta ett spel på normalnivån med allt påslaget i HUD inklusive minikarta, men det slutar alltid med att jag sitter och gäspar och tycker spelet är alldeles för enkelt. Så då börjar jag istället om på hårdaste nivån, slår av allt i HUD:en, osv. Brukar genast känna mig hemma då. Har man en gång lärt sig spela på det viset så går det inte att gå tillbaka.
En annan sak jag inte förstår är alla ni som säger att ni inte har ”tid” att köra på hard. Enligt mig ett riktigt ”icke argument”. De flesta spelen blir bättre på högre svårighetsgrad. Ni väljer med andra ord medvetet en sämre upplevelse för att hinna med en till sämre upplevelse på samma tid. Istället för att verkligen njuta av varje timme ni spenderar med er hobby.
Jag skulle gissa på att du inte har fru och barn.
Det finns så många spel att spela och så lite tid att göra det på.
Njuter verkligen av spel. Många spel spelas bara för storyn. Typ Witcher 1 som jag efter ett tag satte en trainer på för att mekaniken sög men storyn va bra.
Sedan finns det spel som man spelar för utmaningen, typ bilspel. Där är glädjen att uppnå någonting.
Men men... Alla spelar olika.
Jag skulle gissa på att du inte har fru och barn.
Det finns så många spel att spela och så lite tid att göra det på.
Njuter verkligen av spel. Många spel spelas bara för storyn. Typ Witcher 1 som jag efter ett tag satte en trainer på för att mekaniken sög men storyn va bra.
Sedan finns det spel som man spelar för utmaningen, typ bilspel. Där är glädjen att uppnå någonting.
Men men... Alla spelar olika.
Sambo (snart fru) och två döttrar på tre och ett år. Jag har mindre speltimmar än någonsin och värderar varenda en väldigt högt. Just därför vill jag att varje spel ska bli en så bra upplevelse som möjligt. Att spela på easy är inte en bra upplevelse för mig. Det är väldigt sällan du ens behöver använda spelens egen mekanik för att klara striderna (oavsett genre) på easy, knappt ens på normal.
Det var någon som frågade vad jag menade med att det blir en sämre upplevelse och det är precis det jag menar. På easy och normal kan du oftast bara promenera igenom hela spelet utan att behöva anpassa dig till omgivningarna, variera din vapenarsenal eller använda spelets egen stridsmekanik för att klara hindret du har framför dig. Vad är då poängen?
Samma sak med Uncharted som till stora delar är ett stealth-spel. Om du kör på de lättare svårighetsgraderna finns det i princip inga skäl till att smyga vid ett enda tillfälle. Varför skulle du göra det om du inte dör (eller åtminstone får svettas lite) om du blir upptäckt?
Som sagt, alla får spela hur de vill. Jag menade inte att förolämpa någon när jag sa att jag blev chockad. Jag blev helt enkelt chockad för att jag trodde att det såg annorlunda ut. Med tanke på hur mycket kritik branschen får för att hålla spelare i handen och med tanke på hur populära Souls-spelen blivit trodde jag kort och gott att hard var normen. Tydligen inte.
@Vamp: Om en högre svårighetsgrad innebär mer trial and error så kan spelet dra åt helvete, men om spelets flöde inte lider horribelt av svårare inställningar så håller jag med dig i helhet.
Gamla kära datorer som skräpar runt i huset: Gateway 2000 P5-90, Dell Optiplex GXPro, Compaq Deskpro 386, Compaq Deskpro EP 6400, Dell Dimension XPS B1000r, Fujitsu Siemens Scaleo 600 (Athlon XP 3000+) etc.
Väljer oftast Very Hard, eller vad som nu är svårast, gillar spel där man måste vara försiktig med sina resurser. Tyvärr så är många spel dåliga på att vara kreativa med svårighetsgraderna, i många fall blir det bulletsponge där fiender tål mycket och vapen inte gör någon skada, samt att protagonisten inte tål ett dugg.
Att spela på easy är emot mina principer. Jag brukar oftast spela på normal första gången om det bara finns tre svårighetsgrader att välja på, primärt därför att det känns som spelets grundbalansering infinner sig där. Finns det fler svårighetsgrader att välja på så brukar jag som regel höja ett steg över normal.
Men det beror ju på vilken typ av spel det är och om man har spelat det förr. Jag vill gärna köra på så hög svårighetsgrad som möjligt så länge jag inte blir helt överkörd.
Spel som är för lätta blir snabbt tråkiga. Jag vill bli utmanad när jag spelar, och föredrar därför något som är lite för svårt över något som är lite för lätt.
FPS kör jag på högsta svårighetsgrad, annat är det när det gäller RPG eller story-tunga spel där handlingen och 'resan' är det främsta. Jag finner inget nöje överhuvudtaget i att slita ut mina hår i ett spel där striderna bara är en form av nödvändigt ont.
Det jag saknar mest av allt är möjligheten att behålla strider på en viss svårighetsgrad och pussel etc på en annan, likt det Tomb Raider försökte göra.
If You Have an Idea that You Genuinely Think is Good, Don't Let Some Idiot Talk You Out of It.
På easy och normal kan du oftast bara promenera igenom hela spelet utan att behöva anpassa dig till omgivningarna, variera din vapenarsenal eller använda spelets egen stridsmekanik för att klara hindret du har framför dig. Vad är då poängen?
Poängen är, i alla fall enligt mig, att uppleva miljöerna, lära känna karaktärerna och uppleva storyn. Det blir som en slags interaktiv film/bok.
Men sedan beror det dels på vilket spel det är och dels hur spelet påverkas av svårighetsgraden. Om det bara leder till att fienderna får fler HP så att det tar längre tid att nöta ned då tenderar det bara att bli tråkigare då "svårigheten" ligger i hur många slag man måste dela ut för att komma vidare. Det blir alltså mer grinding än att det blir en verklig utmaning, vilket i mina ögon inte leder till ett bättre spel.
Det är väl tur att de flesta spel låter oss välja, så olika som vi är
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
Finns det tre svårighetsgrader brukar jag vanligtvis köra på "normal". Finns det dock fyra tenderar jag att luta mot den näst svåraste ("hard" snarare än "extreme" eller liknande).
Har ingen egentlig logik bakom det tänket
Gör exakt samma och har inte heller någon logik bakom det. Kan tänka mig att man kanske tycke normal var för lätt för 15-20 år sedan och ville ha det lite svårare men vet ej. Kör aldrig på svåraste om jag inte tagit en lättare innan.
Edit: Är också med på att svårare kan bli tråkigt om det endast är: du får mindre HP/tar mer skada och fiender blir starkare och gör mer skada. Då försvinner poängen lite med att göra det svårare.
R7 5800X3D | 6950XT Red Devil | 32GB DDR4 | 2x27" 1440p
Never underestimate the power of stupid people in large groups!
”Edit: Är också med på att svårare kan bli tråkigt om det endast är: du får mindre HP/tar mer skada och fiender blir starkare och gör mer skada. Då försvinner poängen lite med att göra det svårare.”
Det beror på. I t.ex. Gears of War räcker det att justera hp/armor för att helt ändra upplevelsen, eftersom spelupplevelsen till stora delar kretsar kring deras (från början) unika och välutformade ”duck n’ cover-system”. Spelar du på hard är det en mekanik både du och fienderna nyttjar till max. På easy tål du så mycket stryk att du inte behöver skydda dig. Med andra ord, två helt olika upplevelser.
Jag räknar med att utvecklaren ger mig den bäst balanserade upplevelsen med ursprungsläget så jag ändrar aldrig under min första genomspelning. Så normal antar jag att det brukar vara. Skulle helst inte se några svårighetsgrader alls, utan vill uppleva spelet så som spelet är tänkt.
Du låter som en sån som aldrig pillar med EQ-inställningar, för du vill "höra musiken som den är tänkt", oavsett om det låter skit.