Saints Row 2-soundtracket avslöjat
Hm. Nu när jag såg att dom har en 80-tals radiostation så blev spelet intressant.
Några fina guldkorn, men mest imponerad var jag av de klassiska låtarna. Kan nog bli riktigt skoj att leka kaos med Bach &Co.
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Ok, spelet var NÄSTAN ett givet köp, men nu när Opeth är med, då ska jag fan nästan köpa två ex.
Opeth ÄGER.
Ni som inte hört dom tidigare kan ju alltid införskaffa låten som är med i spelet och lyssna påd en. Lyssna igenom hela, det är inte som med andra band där man i princip hört hela låten efter 1 min. Variationen är ENORM genom hela låten!
Trevligt soundtrack! Ska bli kul att ösa loss till Opeth!
Opeth är skitbra men deras musik är fanimej allt annat än ösig. Grymt coolt att de är med dock.
Så du tycker t.ex Opeth - Deliverance är lugn?
Dessutom är Opeth - Ghost of Perdition rätt ösig stor del av låten. Ok det är inte Children of Bodom, men det är ju det som gör Opeth till Opeth! Kontrasten mellan öset och det lugna!
Fan va mycket musik det fanns då. Inte min musik smak direkt men utbudet är ju skitstort
Ok, detta är det första spelet jag verkligen ångrat att jag köpt. Hade inga större förväntningar på det, lägre än GTA IV, mer än att det skulle vara skoj. Det är ju vad alla sagt; det kommer vara roligare än GTA IV, för att det inte är så fixerat på realism. Kan ju bli kul.
Blev det så? Nej. Dra åt helvete, vilket kliv bakåt detta spelet tar. Grafiken? samma som ettan, men ettan var trevligare då. Man kan stänga av o på synk vilket bidrar till FPSen blir bättre eller sämre. Staden? aningen modifierad stad från ettan. Blev den bättre? NEJ. Tråkigare stad finns inte. Kontrollerna o kameran är precis som SR1.
Du kan inte ändra kamera-vyn i bilen. Kan för guds skull inte titta bakåt lite snabbt. Du kan rotera, men det är allt.
Fordonshanteringen då? Vilket skämt...
Det enda som underhöll mig var under de första minutrarna man kunde leka med sin karaktärs utseende. Det var kul. Resten var lika beroendeframkallande som ett dammkorn. Jag fylldes av tomhet.