Iron Meat (Contra style)

IRON MEAT är en riktigt snygg och välgjord 2D-shooter som genast väcker minnena av Contra och dess otaliga kloner. Ta dig an apokalypsen ensam eller ihop med en vän (lokalt) i vad som kan vara det bästa Contra-liknande spelet någonsin.

Story:
Vid en avlägsen forskningsstation på Månen (Tycho Crater) pågår självklart obehindrade experiment på köttet, en till synes ofarlig och begränsad entitet som bara kan absorbera allt den kommer i kontakt med och bli smartare ju mer den växer. Det tar inte lång tid innan allt går söder när självaste huvudforskaren själv, YURI MARKOV, råkar släppa lös köttets fulla potential och samtidigt bli invasionens ledare på kuppen.

Ljud:
Fantastisk, jag får kvalitetsvibbar direkt. Det är Umph och drag i allt från bossar till musik från början till slut. Det finns också ett retro-läge för musiken om man föredrar det.

Grafik:
Helt fenomenalt och enhetligt! Allt här känns som det är från samma värld och passar snyggt ihop i allt från bakgrunder & animationer till menyer, bossar och musik. Ibland kan vissa element sticka ut i spel och kanske inte kännas som de passar ihop helt med andra element, men här känns allt riktigt genomarbetat med en tydlig vision som sträcker sig över hela spelet på ett professionellt sätt.

Gameplay:
Kontrollerna är ungefär vad man kan vänta sig, sikta åt något av de 8:a hållen och kubba utav bara faan medan du pepprar allt som rör sig på de nio banorna. Banor som tar dig från skog och stad till månlandskap och baser i jakten på Yuri och hans invasionsstyrka.

Till ditt förfogande finns en uppsjö med olika vapen och uppgraderingar som oftast levereras via allierade drönare, soldater eller blinkande föremål att skjuta på. Du kan ha två olika vapen på dig men bara ett aktivt, och plockar du upp något nytt ersätts vapnet du har i handen såvida det inte är av samma typ, då uppgraderas det istället. Dör du så förlorar du det vapen som är aktivt vilket skapar lite strategiskt tänkande i kaotiska situationer.

Kaotiskt blir det och inte minst på HARD med en start på bara 8 liv där fienderna inte låter dig andas en sekund. För den som inte vet så dör du vid minsta träff, så 8 liv är egentligen ingenting när det väl blir stökigt. Man går även upp i rank efter varje bana och kan låsa upp en hög med skins om man står ut med lite grindande.

Spelet bjuder på en bra mängd varierande fiender och bossar som alla är väldigt mysiga att beskåda och bekämpa.

Längd:
Här har vi utan tvekan kvalité över kvantitet, precis som recensionen ?! Iron Meat är inte särskilt långt men ack så lagom utsökt. Jag får aldrig känslan att spelet "Overstays its welcome" så att säga. Du tar dig lätt igenom spelet på en sittning om du kör på easy, så skulle varmt rekommendera att man kör på normal. Hard är för någon som kör den här typen av spel ofta eller bara vill ta sig ta sig ann ett gympass framför tv:n.

Notera:
Spelades med handkontroll på PS5
Finns gratis demo på STEAM att testa!

Skulle säga att svårighetsgraderna verkligen är som de är. Easy är ganska förlåtande med över 30 liv och mindre kaos, något de flesta kan ta sig igenom bara man har lite spelvana. På Normal har du runt 12 liv och du tillåts göra ett par misstag medan Hard väldigt mycket är så att du måste ha koll på layouten och var alla fiender är och även kunna ta dig ur riktigt kniviga sitsar.

Det går det att njuta av det utan att det är galet som gemene man i alla fall

Intressant, vad tycker du om svårigheten på själva banorna då ? Jag måste säga att på hard tyckte jag att fler av dem var skapligt utmanande, inte minst City. Tog mig ett tag att ta trofèen där i allt kaos och kändes som man måste ha rätt bra koll och flow.

Ja längden kan ju vara att minus för vissa. Själv kändes det alldeles lagom långt för den här typen av spel, men jag kör gärna mer om det annonseras tillägg eller uppföljare