Livet är en backlogg
När man var ung så hade man hur mycket tid som helst men lite pengar till att skaffa spel.
Nu när man är gammal (40:ish) så har man hur mycket pengar som helst (relativt sett) att lägga på spel men ingen tid till att spela de.
Som pensionär så har man förhoppningsvis både pengar och tid. 🙂 Iofs, vi det laget, så lär backloggen vara 2.000-3.000 spel. 🙂
Beroende på vad du spelar så kommer pensionärslivet inte vara räddningen, reaktionsförmågan blir sämre ju äldre man blir, och sen finns ju riskerna för andra saker som kan hända med hjärnan...
Ska nog anamma detta synsätt litegrann, jag har massor med fina spel jag antingen börjat lite, eller inte alls som bara ligger. Att se dom som en framtida spelglädje istället för en ångesthög verkar vettigt.
Meckade ihop en lista med spel som jag ska försöka beta mig igenom så får vi se, jag har dock en tendens att fastna i sådana spel som tar evigheter, eller inte tar slut alls. Sen har jag någon slags konstig förmåga att försöka "spara" på det roliga i spel jag gillar, men inte vill ska ta slut, vilket alltid resulterar i att jag sparar det för länge och det blir liksom aldrig av att slutföra..
Extra irriterande att i den listan finns spel som köptes för fullpris, som aldrig spelats som jag kommit över för en struntsumma idag.
Axplock från listan:
Typ andra hälften av RDR2
Witcher 3
Kingdom come deliverance
Baldurs gate 3
Metro: Exodus
Jag "vet" att iaf dom fyra första är relativt hyllade, Metro älskar jag settingen, men har bara klarat det första i serien.
Ska försöka slita mig ifrån mina never-ending spel, och faktiskt ge mig in i de singleplayer spel, och inte vara rädd för att slutföra dom, för det är alltid en fin känsla att spela klart ett bra spel.
Listor är bra! Och jo: har t.ex. köpt GTA 5 tre gånger. Antalet genomspelningar? Noll.
Men kör. Som du säger är det en fin känsla att klara ett bra spel. Är de riktigt bra brukar jag få separationsångest. 🥹
En Bamseponny av folket
"Sörj inte spelen du missar utan fira istället spelen du älskar." Så sant!
Jag spelar mer äldre spel än nyare, också för att det är, som du skrivit förut, en "snuttefilt" som är bekant, varm och ger en känsla av att vara hemma. Nya spel är som att träffa nya människor, spännande, men man vet aldrig hur mötet kommer bli. Kommer vi att "klicka", bli någon man hälsar på i korridoren, i affären eller när man går en promenad, eller ens bästa kompis?
Just nu är jag fast i BG3, som jag älskar, men mättnaden börjar infinna sig sakta men säkert. Är nog inget spel jag kommer spela om då det är alldeles för stort och komplext, har inte den fritiden heller. Efter BG3 vill jag ha något mer "hjärndött" eller enklare, där jag slipper tänka så mycket, sneglar på veilguard. Är också sugen på att köpa några remasters (croc och the thing).
F.E.A.R 1-2, DOOM 3, Unreal, Quake 3 och även dragon age origins återbesöker jag mer än gärna då och då. Andra spel blev en engångsupplevelse, sen ligger de kvar, ungefär som bortglömda leksaker, sett toy story?
Jag har Half life 2 episode 1-2, half life blue shift och Red faction 1 i min backlogg.
Starkt medhåll! Att spela om spel är tryggt och bra. Nya spel kan bli snuttefiltar, men man vet ju liksom inte. Det är tryggt att veta! Croc är jag väldigt sugen på. Spelade det aldrig där och då, men det är lite av "min" genre.
En Bamseponny av folket
När man var ung så hade man hur mycket tid som helst men lite pengar till att skaffa spel.
Nu när man är gammal (40:ish) så har man hur mycket pengar som helst (relativt sett) att lägga på spel men ingen tid till att spela de.
Som pensionär så har man förhoppningsvis både pengar och tid. 🙂 Iofs, vi det laget, så lär backloggen vara 2.000-3.000 spel. 🙂
PS En STOR Fördel med Backlogg: Så gott som alla spel kan maxas (RTX 3080) och jag kör de ofta på 100 tums projektor och surround hemmabio. Eller 42-tums OLED om jag sitter framför datorn. Så grafiken & ljudet är top notch, bäst det någonsin kunde se och låta. 👌
Har sagt det förut: vår generation (och framåt) kommer vara de bästa pensionärerna!
En Bamseponny av folket
Det värsta är spelen som legat mer än två år i backloggen och nu samlat på sig rejält med ”digitalt damm”. Det gör att det blir bra mycket mer lockande att köpa ett helt nytt digitalt spel ifrån ett decennium tillbaka.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Jag har delat upp min backlog i två delar.
En med inte allt för många spel, ca 40-50 spel uppdelat på pc, switch o min gamla PS4a.
Sedan en stooor backlog med låg prio som jag inte kollar i mer än några enstaka gånger per år när man beta av några spel, då flyttas dom till den primära.
Switch OLED, PS4 slim, PS3, New 3DS XL, Wii, GC, N64, GBA & NES
PC: 5800X3D ■ 32GB■ RTX 3070 ■ 27"1440p@165 Hz
Jag har delat upp min backlog i två delar.
En med inte allt för många spel, ca 40-50 spel uppdelat på pc, switch o min gamla PS4a.
Sedan en stooor backlog med låg prio som jag inte kollar i mer än några enstaka gånger per år när man beta av några spel, då flyttas dom till den primära.
Kul! Jag har stor respekt för sådana här egensnickrade system. Sedan brukar jag ibland ändå överraska mig själv med att dra fram spel jag inte ens tänkt på. Spelgubben i lådan, typ.
En Bamseponny av folket
Jag kom till insikt att man inte kan spela spel som man gjorde förr när man gick och blev förälder. Detta var också i samma veva som nuvarande konsolgeneration, där det då var stor brist på konsoler, prisbilden skenat iväg osv.
Mitt system eller lösning bestod av att helt enkelt gå tillbaka till 2013, Playstation 4 har precis släppts. Jag har spelat många bra spel under denna generation, men det finns också massor kvar som jag ej upplevt. Jag börjar då ”om” och tänker sakta gå igenom kronologiskt de spel jag skulle vilja uppleva men ej haft tid till, tidigare.
En uppsida med detta är att man kan hitta massor av dessa guldkorn för en spottstyver på tradera eller liknande. Så får det ta den tid det tar, och jag spelar varje spel som om det var ”det enda jag ägde” för jag köper inget nytt förrän jag klarat ut spelet jag kör för närvarande.
Nackdelen är att man missar alla multiplayer upplevelser som väller in idag, multiplayer spel från 2013 har en tendens att vara ganska döda, i regel.
Med tanke på min begränsade speltid så spelar det dock ingen roll, eftersom jag inte önskar fastna i spel som aldrig tar slut utan hellre njuter singleplayer eller möjligen co-op spel som man kan lira med barnen i takt med att de blir äldre eller sambon.
🖥️ Sony Bravia KDL49-WD753| 🎮 PS4 Slim 1TB CUH-2216b| 🔊 Sony HT-CT180 Soundbar
Glöm inte bort keffkebabs riddarorden som kämpar mot backloggar likt Don Quijote gjorde mot väderkvarnar: tappert, naivt, outsinligt och mestadels helt förgäves!
Sedan jag började rida i keffkebabs sällskap har jag slutat pracka på mig lika många "billiga" spel på rea och metodiskt betat av spel i högre takt än tidigare. Det finns en viss harmoni i det också, att inte sukta efter något annat så snart en ny spelupplevelse dyker upp på horisonten. Så kan man krydda ibland med ett nytt släpp för att "hänga med" i buzz och meta...