Om ni fick spela ett spel som om det var för första gången
World of Warcraft tror jag.
Ren magi på den tiden när det släpptes. Musiken, atmosfären, upptäckarglädjen som infann sig med varje nytt område man aldrig sett. Börja från LVL1 när ingen visste någonting och alla var noobs. Då handlade det bara om att ha kul, inte grinda efter bäst gear hela tiden.
Intressant frågeställning, dock känner jag att det skiljer sig lite åt beroende på huruvida man ska spela ett spel för första gången nu 2020 eller om man ska förflyttas tillbaka till samma ålder och förutsättningar man hade när man spelade för första gången. Svårt att välja så jag droppar en handfull olika spel i olika genrer:
World of Warcraft: Mitt första riktiga MMO efter att ha småpillat med Runescape och Lineage 2 tidigare. Det mest spännande här är dock att spelet släpptes samma år som jag började en IT-linje på gymnasiet. Vi var 25 killar i klassen och drygt 20 spelade WoW. Lektionerna gick åt till att diskutera föregående aftons bravader i Azeroth och luncherna till att surfa på Thottbot innan man alla samlades på Teamspeak igen på kvällen och spelade. Den gemenskap WoW innebar kommer jag garanterat aldrig att uppleva över ett spel igen. Den senaste expansionen, BfA, var den första jag inte har skaffat och fler än en gång har jag känt att det är slutet på ett av de längre kapitlen i mitt liv.
Super Mario 64:
Jag och mina två syskon fick välja mellan en Playststion och ett Nintendo 64 när vi växte upp. Vi valde N64an och spelet vi fick samtidigt var Super Mario 64, vilket även var det första 3D-spelet vi upplevde. Från första gången vi startade det tills dess att vi hade 120 stjärnor och mötte Yoshi var det nog inte en tråkig stund.
Grim Fandango:
Det absolut bästa spelet från en av mina tidigare favoritstudior, Lucasarts. Att följa med Manny Calavera när han nystar upp en konspiration genom de dödas rike är något av det mest unika jag någonsin har spelat genom och karaktärerna finns med mig fortfarande; Manny, Glottis, Hector, Eva m.fl. Har läst mycket dålig fanfiction utspelad i detta universum bara för att få återse dessa karaktär som nästan är som gamla vänner.
Condemned: ett av mina första spel till X-box 360. Vet inte hur många par underbyxor som fylldes till de båda spelen i serien. Scenen i omklädningsrummet i det andra spelet håller sig nog kvar som det mest effektiva jump scaret någonsin för min del. Lider fortfarande för att berättelsen avslutades abrupt efter det andra spelet.
Utöver dessa finns det givetvis många andra bra spel, inte minst Fable 1+2, Dead Space 2, ett par av Final Fantasy-spelen o.s.v. men de blir inte lika lidande av att man spelar dem igen, i motsats till att spela dem för första gången, som ovan nämnda.
Efter lite funderande så tror jag att jag skulle välja Gothic 2. Jäkligt bra rollspel, men ffa så kommer jag än idag ihåg känslan när jag utforskade och upptäckte världen, hur dagarna i spelet övergick i nätter då man strök omkring i skogen, och hur fascinerande det var att plötsligt få återvända till gruvvärlden från Gothic 1. Har också ett tydlig minne av en sån där "all nighter" som man var ung nog att köra back in the days: jag satte mig på kvällen och spelade och plötsligt var det tidig sommarmorgon och fåglarna började kvittra ute.
Andra spel som jag hade på listan var Marathon och Doom då jag fick upp ögonen på riktigt för FPS. Även det första Shogun: Total War och hur underbart det var att se en sån mängd soldater på ett slagfält samtidigt.
Mycket bra tråd @Ruffles, tackar för möjligheten till nostalgitripp
Good. Bad. I'm the guy with the gun
Hmm...
FFXIV 2.1 när jag var ny var magiskt för mig innan jag visste allt om spelet, haha. Shadowbringers annars...
Breath of the Wild vore härligt också, men hade valt Normal Mode istället för Master som min första playthrough. Master känner jag var ett misstag för mig.
Mass Effect trilogin vore inte helt fel.
Super Mario World. Det finns så många Nintendospel som påverkat mig(och många andra + branschen) så jag kunde valt nåt annat. Jag var 16 bast och hade inte spelat tv-spel på länge då jag hade en skateboardkarriär som tog all tid plus att jag inte tyckte nes, mastersystem, c64 mm var särskilt roligt. När Snes släpptes förändrades allt, det är tack vare Snes och Nintendo jag fortfarande spelar tv-spel.
Lätt val, Dark Souls 1. Den hopplösheten du kände när du hamnar i Firelink Shrine och inte har en aning om vart du ska gå. Till spökena i New Londo? Nej! Till skeletten i Catacombs? Nej! Men se här! En liten trapp vid sidan som leder dig fram! Glädjen var på topp och så fortsatte det hela spelet!
