Outcast var något speciellt när det kom i slutet av 90-talet, och jag älskade det. Appeal använde voxlar för att skapa en stor värld utan begränsningar. Där och då kändes det i alla fall så.
Med åren blev spelet en klassiker och nu får vi äntligen en uppföljare i Outcast - A New Beginning. Jag var inledningsvis hajpad över en uppföljare, men för några år sedan släpptes det en remake på originalet. En remake som jag tyvärr inte helt kom överens med. Så det är med lite blandade känslor jag återvänder till Adelpha.
A New Beginning tar helt klart inspiration från remaken och den inledande känslan är tyvärr inte speciellt bra. Cutter Slade (90-talet ringde och vill ha tillbaka sitt namn) rör sig som sirap och skjutandet känns fladdrigt. Det känns lite som i originalversionen när 3D-modellerna skulle försöka lira med voxel-terrängen. Ordet jag söker är nog ”janky”. Det var acceptabelt 1999, men nu är det 2024. Jag får i alla fall rätt tidigt ett jetpack och då blir det lite smidigare att ta sig runt och med den kan jag även glida i sidled för att undvika projektiler. Samtidigt får jag även en behändig energisköld att skydda mig med vilket gör stridandet enklare.
När jag återvänder till Adelpha upptäcker jag rätt snart att jag inte längre är den enda människan på plats. Mina landsmän har nämligen invaderat planeten och håller på att tömma den på resurser. Ursprungsbefolkningen har dessutom inte så mycket att sätta emot eftersom de är teknologiskt underlägsna. Vi talar om pilbågar och stenar mot mechar och lasergevär. Känns berättelsen bekant?
"Hashtag Avatar", som kidsen skulle säga.
Cutter Slade, en man av 90-talet.
Var inte orolig för brist på buggar – det finns så det räcker.
Outcast var mer ett äventyrsspel än ett rollspel och uppföljaren går i samma fotspår. Det har lagts på lite levlingsmekanik, erfarenhetsträd och vapenuppgraderingar. Men målet är fortfarande på att utforska Adelpha och dess fantastiska fauna. Här finns berg, sjöar, skogar och även mer utomjordiska organiska zoner. Uppdragen är standard för öppna världar idag: det finns utposter att rensa, eskortuppdrag och blommor att samla. Det är egentligen inget nytt, men världen är i alla fall imponerande och känns trovärdig.
"AI:n i originalet är bättre"
Ryggraketen får med tiden uppgraderingar som gör det lättare att flytta sig vertikalt, men det är rätt buggigt och jag fastnar i allt från stenar på bergsväggarna till trädkronor. Men jetpacket funkar desto bättre i striderna. Med hjälp av det känner jag mig som en galen kanin när jag hoppar runt och prickar folk. Just här får jag härliga retrovibbar, nästan lite Quake-känsla. Dessvärre är fienderna dumma som stenar och springer för det mesta rakt in i döden eller fastnar bakom en låda eller vägg. Jag skulle vilja hävda att AI:n i originalet är bättre. Kom då ihåg att vi pratar om ett 25 år gammalt spel.
Det är upp till mig att rädda folket från den jordiska kolonialmakten och det tar mig åter på en resa genom hela Adelpha. Möten och dialoger är spelets absolut starkaste sida, och här får jag lära mig mer om folket, kulturen och världen. Utan att avslöja för mycket så finns det även en berättelse runt Cutter och vad som har hänt mellan spelen. Den utforskas i minnesbitar när man hoppar mellan Star Gate-portaler som finns utplacerade runt världen. Det finns till och med en logisk förklaring till varför man kan komma tillbaka när man dör. Cutter är tyvärr en rätt träig karaktär som känns fast i 90-talet. Lite av en Wish-version av Han Solo eller Nate Drake.
Det kallas visst "Avatar-komplex" och kan drabba spelmakare.
"En Wish-version av Han Solo eller Nate Drake."
Outcast - A New Beginning har en fin världen som gör mig genuint intresserad, men samtidigt känns spelet väldigt daterat och har dessutom en massa tekniska problem. En är som sagt att man fastnar i terrängen, en annan att ljudbilden är bonkers med ojämn volym och konstiga grottekon på fel ställen. Jag spelade med hörlurar och höll på att bli döv av splashljudet när Cutter steg i en vattenpöl. Det har också hänt att spelet laddar om från en checkpoint utan att jag bett om det. Andra gånger bländar bilden ut i vitt ett tag. Någon borde få sparken för det onödigt komplicerade quest log-systemet. Och som grädde på moset har spelet långa laddningstider på Playstation 5.
Det finns definitivt en del bra saker i Outcast - A New Beginning men den bistra sanningen är kanske ändå att Cutter Slade skulle ha stannat kvar i 90-talet.
Fotnot: Spelet släpps den 14/3 till pc, PS5 och Xbox Series. Testat på PS5.
