Topp 3 Torsdag!
Som ni längtat, eller hur? ;P
Idag blir det min topp 3 över barndomsminnen i spelform, med inriktning på multiplayerlägen. Spelen i sig är kanske inte dom bästa i världshistorien, utan detta är renodlat bra minnen från barndomen.
Så, för att komma in i rätt stämning... Du är typ 10 år gammal, det är lördag eftermiddag, godisskålen är fylld till brädden och du har 2 av dina bästa spelvänner över. Persiennerna är neddragna och vinklade och straffen för att bli påkommen med att screena har bestämts (vilket oftast var att få en mindre mängd godis, eller få äta den äckligaste godisen). Du har självklart fått den "fina" kontrollen är och är player 1, dom andra får slåss över sitt.
Är du lite mer in the mood nu? Bra, då kör vi!
Nummer 3:
Jet force gemini!
Jag vet inte hur många dagar och kvällar som gått åt till att spela multiplayer-kartorna i detta spel. Spelet i sig är inte så otroligt mycket att hänga i julgranen, om man inte har en förkärlek för stora alien-myror och konstiga vapen det vill säga. Men det blev något magiskt av det när jag och mina kompisar spelade. Minns specifikt en bana där jag alltid var hunden (Lupus tror jag han hette), och sprang in i gångar som inte "människorna" kunde komma in i. Därifrån kunde man kasta runt några rörelsekänsliga granater på fint utvalda ställen. Aaah the memories!
Nummer 2:
Mario kart 64!
Ord känns överflödiga. Men det var något helt underbart med att köra regnbågsbanan på högsta hastighet och få förstöra för allt och alla. Nu minns jag att mina vänner hatade regnbågsbanan, men där hade vi den dåtida fördelen med att vara tjej i ett gäng med killar. Tjejen fick bestämma för att väga upp att hon just var ensam tjej (man får inte vara dum inte). Och till skillnad från vanliga bilspel var det inte bara hur du körde som avgjorde om du vann eller ej, man kunde använda sig av andra medel för att ha en chans.
Mario kart av senare variant brukar fortfarande kunna komma fram när det är folk hemma
Nummer 3:
Pokemon stadium!
Nope, jag skojar inte. Det här spelet tilldelas min första plats. Nu får ni först och främst ha förståelse för vilken ålder jag var i när detta spel kom, och hur stort Pokemon faktiskt var då. Vi satt och nötte spelet i alla lägen som fanns, vanliga matcher, story-läget och dom helt IQ-befriade minispelen. Men helskotta va kul vi hade! Bästa scenariot var när man själv hade benkoll på vad kompisarna brukade välja för pokemon, och man lyckades matcha helt med motsatta element.
Nu spelades det en enorm mängd andra spel också, så det var svårt att välja ut 3. Tekken var ju ett sånt man körde tills fingrarna värkte till exempel, men just dom härliga minnena tilldelas den här trion 64-.spel.
Vilka spel har du dina bästa multiplayer-minnen ifrån?
Take what you can, give nothing back! Yaarr!
Jag har inte så jättemånga multiplayerminnen från min barndom. UT gick varmt på LAN runt millennieskiftet men då hade jag redan hunnit bli runt 15 år.
Det jag kan komma på från tidigare år är Turtles 2 till NES där co-op var hur kul som helst när man var galen Turtles som jag och mina vänner var.
Åh, ja Turtles! Minns att jag som barn fick ha Turtles-tårta på kalasen och grejer. Har en typ 30 cm stor Donnatello som äldsta sonen får leka med nu Spelen hade inte jag, men en kusin hade.Var det första som åkte på hemma hos honom under den tiden
Take what you can, give nothing back! Yaarr!
Var lite för liten för att uppskatta Diablo på den tiden, men dom andra nöttes flitigt hos vännerna som hade playstation. Min käre far var mer lagd åt Nintendo och Sega, så blev dom maskinerna på hemmaplan
Härligt!
Hade det inte varit för mina äldre bröder hade jag aldrig fått uppleva de underbara spelen till Playstation 1.
Tyvärr var det ingen annan i min umgängeskrets från den tiden som fick göra det, då var det nämligen Playstation 2 som gällde vilket ledde till att jag var ganska ensam med att tycka om de tidigare nämnda spelserierna
Everybody needs help.
Härligt!
Hade det inte varit för mina äldre bröder hade jag aldrig fått uppleva de underbara spelen till Playstation 1.
Tyvärr var det ingen annan i min umgängeskrets från den tiden som fick göra det, då var det nämligen Playstation 2 som gällde vilket ledde till att jag var ganska ensam med att tycka om de tidigare nämnda spelserierna
Underbart! Jag tror jag måste se till att mina söner får börja med dom gamla hederliga grejerna innan dom får chansen att spela "Playstation 5" när dom har åldern inne. Man missar ju så mycket annars
73mpl4R, eller hur? Mycket fina gobitar. Och den härliga sysselsättningen med att blåsa i kassetterna, love it!
Take what you can, give nothing back! Yaarr!