Attack on Titan - (SPOILERFRI RECENSION)

Jag har alltid varit lite av en konsument av media. Jag tar in alla detaljer som spelas upp framför mig, och i dom små detaljerna så finner jag oftast de små byggstenar som gör olika berättelser till mästerverk, eller i alla fall, värda att upplevas. Ordet mästerverk tar jag inte lätt på. För att en titel ska förtjäna den nivån så måste varje aspekt av allt i en berättelse vara rätt och korrekt. Väldigt få misstag kan accepteras, om i slutändan gör att hela resan man upplevt gör det värt det. Det är vad jag kan kalla för mästerverk. Attack On Titan är en sådan titel. En titel som förtjänar ordet mästerverk dubbelt, trippelt och högre och högre. Hade jag kunnat höja nivån till något större, så skulle jag det. För detta, mina kära läsare, är en berättelse bortom dess like.

Storyn börjar med en liten snabblektion över hur världen här fungerar. 80 procent av mänskligheten har fallit offer för jättelika humanoida jättar kallade för Titans, människoätande varelser som till synes är helt omöjliga att besegra. Den sista 20 procenten söker fristad innanför 3 ringformade enorma murar på 50 meter, som i över tusen år har skyddat dom för de blodtörstiga jättarna. In i bilden kommer Eren Yeager, hetlevrad pojke som tvingas fly med sin adoptivsyster Mikasa och barndomsvän Armin från sina hem efter att en kolossal titan sparkat upp ett hål i den första av de 3 murarna, och de mindre titanerna lyckas ta sig in. I kaoset blir Erens mamma brutalt uppäten, och i sin ilska svär Eren att han ska hämnas henne och utrota alla titaner från världens yta. Och detta är bara början på en brutal, tragisk, melankolisk resa i en mörk värld där döden och fiender lurar överallt.

Huvudtrion vi får följa genom tragedi och elände.

Jag upptäckte denna serie när jag fortfarande var ännu rätt ny med anime. Jag hade vid den punkten konsumerat så mycket media att jag aldrig trodde jag någonsin kunde få uppleva något som skulle få mig att känna en känsla av under, sorg men också glädje. När jag väl kom in i anime så upptäckte jag att i denna genre finns mycket mer fräschare serier med mer intressantare upplägg och berättelser än vad Hollywood lyckats komma på under de senaste åren. I en värld fylld av remakes, uppföljare så märkte jag ganska snabbt att jag hade upptäckt en guldgruva inom animevärlden. Och då, en dag, upptäckte jag då Attack on Titan eller kallad Shingeki no Kyojin, och från den stunden blev jag fast. Redan första avsnittet så höll berättelsen mig i ett strypgrep och släppte aldrig taget. Game of Thrones, som jag älskade innan dumpster-fire-slutet av säsong 8, kan bara drömma om att någonsin matcha nivåerna av detaljer och berättarteknik som finns i denna story.

Attack on Titan är gudomlig när det gäller världsbyggnad, berättelse och karaktärer. Och jag ljuger inte att alla detaljer, små pusselbitar i berättelsen, alla karaktärernas val dom gör, alla plot-twists, allt. Allt det där har en stor meningsfull roll i denna berättelse. Inget avsnitt känns som fillers eller utdragna sekvenser som finns bara för att fylla storyn, som t.ex i One Piece. Nej, mina kära vänner. Attack on Titans författare Hajime Isayama ser till att utnyttja varje liten detalj och karaktär ordentligt för att storyn och alla dess teman ska kunna klicka rätt ihop och samtidigt verka vettig. Det är svårt att göra en detaljerad recension utan att ge spoilers, men jag ska hålla mig ändå. Attack on Titan är så mycket mer än en tv-serie/manga. Serien har mycket paralleller med våran värld och hela tiden dyker det upp teman om krig, girighet, självbelåtenhet, främlingsfientlighet, svek, men också teman om hopp, drömmar och viljan att fortsätta kämpa mot en bättre framtid. Eller som Mikasa bäst beskrev det själv:

''The world is such a cruel place, but also very beautiful''.

I mina ögon så speglar Attack on Titan mycket av hur mänskligheten är överlag. Vi är två sidor av samma mynt. Det finns djävular på båda sidor. Men i det stora hela: Vi är bara människor. Ingen är perfekt. Vi gör misstag, och det finns onda makter som kan skada världen. Och att historien, som bevisas briljant i denna serie, alltid upprepar sig. Och det är något som vi är allt varse om. Det här är blott en av många saker som Attack on Titan briljerar i: Framföra sitt budskap om att hur mörkt det än ser ut nu, så är det enda vi kan göra är att fortsätta framåt i hopp mot något bättre.

''Keep moving foward''.

Actionscenerna är rent ögongodis. Detta är konst på stor nivå inom mediet animation.

Animationen är rent ögongodis, det bästa jag någonsin skådat. Ibland känns det nästan surrealistiskt att man ens lyckas åstadkomma snabbt och vigt animerade strider. Till skillnad från Dragon-Ball, så känner man verkligen av karaktärernas begränsningar genom striderna mot titanerna, då de återigen, är bara människor och inga superhjältar, och de får verkligen träna upp sig för att ens kunna mäta sig med sina jättelika fiender. Man upplever verkligen hur tungt det för dom är när striderna dras igång. Varje slag, hugg, och skada känns som om det kan bli deras död, för likt oss, är karaktärerna otroligt bräckliga. Det krävs väldigt lite för att dö. Och det gör varje konfrontation med titanerna olidligt spännande, för närsomhelst kan din favoritkaraktär dö, bara så där. Även sidokaraktärer kan dö, och även om dom bara var med i ett avsnitt eller två, så känns det verkligen i hjärtat. Det kan vi tacka Isayama för, som verkligen lagt manken till att göra varje karaktär meningsfull.

Denna serie tog slut för mindre än ett par månader sedan, och utan att spoila så kan jag säga att själva slutet kändes bitterljuvt, men inte hopplöst på något sätt. Denna serie var oförlåtlig mot varenda person som var med i den, och var aldrig rädd av att sätta alla karaktärer i helvetsliknande situationer, hemskt lidande och enorm grotesk smärta. Men ändå så kämpade dom på, och det är av ett skäl: Oavsett hur hemskt och mörk det ser ut att vara, så finns det en vilja inom oss som vill fortsätta kämpa för att kunna nå något bättre. Och det är i stort sett vad Attack on Titan handlar om.

Detta är en serie som har fått fram alla mängders olika känslor från mig. En berättelse med genialt skrivet narrativ som har chockat, rört men också inspirerat mig som väldigt få berättelser lyckats kunnat göra förut. Och jag tvivlar på att vi kommer få se något liknande som denna titel inom en snar framtid. För Attack on Titan är inte bara en serie som blev populär inom anime, det är en serie som många upptäckte själva genren genom, en serie som förändrade andras liv och perspektiv, en serie som påminner en om att aldrig ge upp och fortsätta framåt, med hopp och tro inom dig och jag rekommenderar denna serie enormt till den som inte känner till den. För när eftertexterna rullade i sista avsnittet så förstod jag en sak ganska snabbt: Jag bevittnade inte bara slutet på en serie. Jag bevittnade slutet på en generationsdefinierande titel. Jag önskar att jag kunde beskriva mer, men kan inte utan att spoila. För resan man får uppleva här är något jag vill att ni upplever ovetandes om alla händelser i seriens gång. För tro det eller ej, Attack on Titan kommer lämna ett stort intryck på er, precis som den gjorde på mig.

Läst mangan ett antal gånger yes 👌👌 lika otroligt bra som animen

Slutet är i min bok inte helt perfekt, men istället är det ett passande slut för en serie som denna. Slutet var kontroversiellt bland fans då mangan tog slut för två år sedan, men animen förbättrade det lite grann. Du måste ha ganska bra förståelse om narrativet inom slutet för stt kunna uppskatta det.

Men annars så tycker jag absolut att du borde fortsätta se serien. Den blir mycket mer intensiv i storyn ju längre man kollar.

Den finns på Crunchyroll, alla 4 säsonger.

Många mangaläsare tänker så men mest pågrund av att man inte förstår själva innebörden av slutet och hur alla händelser genom serien leder till det. Varför det blev som det blev. Jag tycker slutet inte är perfekt men jag älskar det ändå, och det är just det slut som passade en berättelse som denna

Härligt att se andra som förstod o älskade slutet 😊