Instängd i en öppen värld

Är också trött på alla förbannade open world spel..
Blir för mycket, och för lite samtidigt. Fyller oftast med meningslösa quest eller ala wow, hämta 5 morötter och kom tillbaka etc.

Hellre tar jag linjära spel med bra story, några enstaka side quest som påverkar en.

Dragon Age Origins var ett sådant spel..
S
en gick det rakt åt H, med alla uppföljare.. testade dem, men spelade aldrig klart dem.

När spelutvecklare och spelutgivare försöker flexa sina muskler genom att säga att deras nya spel är x-gånger större än föregångaren, eller att det tar flera dygn, effektiv speltid, att nå 100% blir jag bara mer och mer avskräckt och ointresserad av deras spel.

Det har blivit någon slags norm att spel ska vara stora (nej förresten, till och med enorma), öppna, ha mängder med side quests, random events, end game content, branching paths, uppgraderingsträd osv.. Allt detta sammantaget gör att spelen blir helt vansinnigt komplexa och resulterar allt för ofta i spel som känns livlösa, repetetiva, buggiga och opolerade.

Don't get me wrong. Jag älskar open world spel som t.ex. GTA, RDR, Horizon och många fler, men alla spel behöver inte vara open world. Låt andra genrer med lite mer scriptade/kontrollerade upplevelser få samexistera. Just nu känns det som att de löper risken att dö ut.

Jag gillar inte RnB t.ex. så jag lyssnar inte på det, men jag skriver eller pratar aldrig om att jag inte gillar den genren.

Känns meningslöst, varför försöka övertala andra som tycker om något att inte tycka om det?

Överlag så gillar jag openworld och friheten den ger mig. Men ogillar som många varit inne på, alla jäkla frågetecken på kartan. AC-spelen är som värst här.

Det som jag tycker är märkligt med mig är att jag kan spendera hundratals-timmar på openworld utan problem, t.ex. 140 tim på Fallout 4 och var inte ens trött på spelet, men hade i princip klarat ut allt och 190 tim på AC:Odyssey +dlc och mitt nya rekord. Men så fort jag spelar linjära spel så kan jag börja tröttna redan efter 10-15 tim...

Spelar just nu Scarlet Nexus som första karaktären av två, och har spenderat 26 tim och håller på att klara det. Tanken att spela från den andra karaktärens perspektiv i lika många timmar får mig att pusta lite...trots att spelet är bra.

Vad är det för fel på mig? 😅

Absolut, bra sagt. Valmöjligheter för alla smaker. Finns bra spel i alla genrer även om de är få och långt emellam guldkornen.

Gillar man inte, spela inte. Svårare än så är det inte. Tycker det varit många (subjektivt) artiklar angående detta senaste tiden... Nog har FZ mer kreativitet än att tjata om just detta ämne? Med det sagt så är jag beredd att hålla med om att många av dessa spel är copy paste på tidigare spel.

Jag föredrar linjära spel som the last of us och uncharted men jag kan uppskatta när det kommer open world in spel som tex i god of war eller som i Seattle dag 1 i the last of us 2.
Jag tyckte däremot när far cry 3 kom att den spelkartan var super duper men jag orkar helt enkelt inte med dessa stora kartor längre. Det får gärna den nya generationen ärva om man vill ha kvar detta ❤️

Håller med om varenda ord och fick plötsligt lust att återvända till Rise of the Tomb Raider igen.

-Jag har plockat min sista digitala blomma,konstaterade jag efter Red Dead (1) men tyvärr har jag tvingats till att fortsätta plocka dom. Men så jävla trist.

Jag föredrar open world helst med så lite story som möjligt så man får använda fantasin lite. Linjära spel som last of us och liknande hoppar jag över och ser hellre filmen när den kommer.

Jag får använda fantasin mer i linjära, begränsade spel, där man inte ser allt. Som i Resident Evil, Metal Gear Solid, Tomb Raider och Silent Hill. Nya Silent Hill 2 kommer visa oss mer av det vi inte kunde se i originalet.

Open world är det som gäller. Åtminstone för mig.

Problemet med öppna världar är att de oftast känns helt döda. De är som tvådimentionella foton i tiden.

Till exempel kan man i Skyrim fälla en drake, mitt på Stortorget i en by, tillsammans med alla byns vakter för att sen äta drakens själ i ett ljusskådespel utan like men efter säger de ändå "hello stranger..." när du senare passerar dem.
Sen skall det plockas pluppar för att fylla ut spelet och antalet quests kan närma sig 1000 i ett spel men ändå bara innehålla 5-7 questtyper. Om man inte behöver lyssna på questbeskrivningen för att klara den så är questen en onödig filler som är där för att endast förlänga spelet artificiellt.

Saker som dessa förstör hela inlevelsen för mig och Bethesda är de som är absolut sämst på att göra stora världar som känns levande.
När man vänder på fotot finns det ingen text på baksidan.

Minns ett uppdrag i Skyrim som förstörde inlevelsen och dödade i princip mitt intresse för resten av spelet.

Jag räddade en hel by/stad från att brinna ner och invånarna var så glada. Återvände till samma ställe efter några timmar, och ingen av invånarna/vakterna kände igen mig...Istället ifrågesatte de mig om vem jag var och vad jag ville. Alla hade glömt bort hjälten som räddade dem efter bara några dagar i spelet haha.

Poängen med en krönika är nu för tiden att provocera läsarna till engagemang, och i detta fallet känns det nästan lite provocerande genomskinligt. Tycker det här med open world-spels problematik är ett icke-problem med de tusentals spel som släpps varje år. Fredrik skrev ju även en krönika som handlade om att vi ska spela det vi gillar och inte lyssna på andras gnäll, så personligen avfärdar jag den här krönikan som en produkt av ett mandat från Geeks och fortsätter njuta helgen med Ghost of Tsushima.

Håller med. Kanske dags aktivera min adblockern för FZ igen om det fortsätter i den här stilen.

Det ena utesluter inte det andra. Det finns många bra öppen värld-spel som har skapat en värld värd att utforska. Dock förstår jag poängen med krönikan i sig, det har blivit ett säljargument att ett spel har en stor öppen värld att utforska. Om världen och designen i sig är medioker eller framstressad i något slipsnissemöte så är det inte till fördel att det är en öppen värld.

Linjära upplevelser har en tendens att också vara de mest jämna och är inte beroende av att spelare A råkar stöta på det där gömda sidouppdraget som också råkar vara ett av de bättre i spelet. Att alla spelare får samma upplevelse behöver inte vara dåligt alla gånger!

Samtidigt så slår Palworld rekord.

Hela artiklen är ju krönika om just denna typ av spel för att starta en diskussion.

Vilka otacksamma fjantar! Får mig att tänka på Tyrion (Game of Thrones)

Stäng av quest-ikoner, fast travel, GPS-kartor mm så blir ett open world-spel mycket roligare. Istället för att stirra sig blind på ikoner på minikartan så upplever man världen istället. Skyrim och WItcher 3 blev mycket bättre med realism-moddar. Assasin's Creed spelar man för att förhoppningsvis känna någon sorts historisk inlevelse, själva spelmomenten är en pina. Det är inte målet som räknas, det är vägen till målet.

Vill ha så linjära spel som möjligt.

Ubisoft har fattat det där. Kan ibland bli frustrerande dock men de låter en växla emellan guided och exploration. Att hardcore helt vilseleda spelarna kan nog få en elak motreaktion.

I linjära spel så tvingas du ju ta den väg spelutvecklarna tänkt sig där de leder dig som en blind höna.

Apropå det en orienteringsimulator hade vart lite kul. Kanske verkar inte ha gjorts ännu

Men vad fasiken! Spela inte ubispel då, valet är ditt! (Skämta bara) Eller?
Börjar ärligt talat tröttna på det här med hat och mobbar mot vissa spel, det är väl F** F** att bara inte köpa dem och spela dem? Hur svårt kan det vara? Låt de som gillar dem gilla dem. Peace and love. Puss. Är ni elvaåringar?

(ok jag vet, jag är likadan men när man tänker efter...så osexigt..;) that's pretty much why incels is a thing probably. Stuff like this....)

Var det mitt inlägg du svarade på? Jag skrev ju varför jag spelar dem. Jag hatar inte spel, jag skrev bara min åsikt om vissa spel. Din läsförståelse kräver lite träning.