Slutspel – Assassin's Creed Mirage
SPOILERVARNING! Den här tråden avhandlar Assassin's Creed Mirage-spoilers
Det har gått nästan en månad sedan releasen av Assassin's Creed Mirage, och började du spela vid släpp lär du ha hunnit i mål (inte minst då Mirage är betydligt mer kortfattat än senare jättespel). I den här tråden diskuterar vi slutet och, ja, allt "spoiligt" kring Basims äventyr i 800-talets Bagdad.
Vägrar du spoilers och inte är färdig med Assassin's Creed Mirage: SLUTA LÄS!
SPOILERVARNING! Den här tråden avhandlar Assassin's Creed Mirage-spoilers
🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑🛑
Allt spoiligt kring Mirage är förstås fritt fram att diskutera, men för dem som inte lirat Valhalla rekommenderar jag att du använder spoiler-taggen – för inte vill man avslöja sådana överraskningar!
Det sista som sker i Bagdad är att du (rättare sagt: Roshan) dräper Qabiha, som dragit i alla lömska trådar. Vi får inte svaret på vad som finns på den "minnesskiva" som kickade igång alltsammans i början av spelet, men har du spelat Revelations är de synnerligen bekanta. Samma teknologi används hundratals år senare av Altaïr för att spela in budskap åt Ezio.
Lite rys på det, ändå.
Det hela kuliminerar med att Basim tar sig in i ett valv under Alamut för att ta reda på vem han är – något som fylls i ytterligare i Assassin's Creed Valhalla. Roshan vill hindra Basim då hon vill att denna Isu-teknologi ska förbli begravd. Det är "förbjuden mark". Basim vinner över Roshan, men låter henne leva. Eller rättare sagt: Nehal hindrar Basim.
Basim inser att Isu-valvet under Alamut och den teknologi som finns där är ett fängelse för den han en gång var. Känner du hans rätta jag finns en logik till ett fängelse. Jinnin som följt honom är en slags manifestation av fängelset. Och för att göra twisten mer explosiv för alla som redan kände till Basims tidigare liv släpps bomben: Nehal är en hägring. Hans bästa vän är den Basim en gång var, inuti Basim. Det var åtminstone något som tog mig på sängen, och jag tyckte det gjordes väldigt snyggt.
Basim smälter samman med Nehal, och hans långa resa fortsätter – mot Valhalla. Det jag funderar på är om Basim är god, ond eller mittemellan. Han förändras i slutet och örnen som var hans river honom istället för att ty sig till honom. Kanske är det varken svart eller vitt.
En Bamseponny av folket
Vet inte vad jag förväntade mig riktigt. Det bygger ju upp till varför Basim är som han är i Valhalla och vad som kommer att hända. Men.. kände ändå att jag ville få mer utav det. Är inte besviken, men jag är inte helt nöjd heller. Vet inte ens själv vad jag ville få utav det, helt ärligt.
För att utforska frågan om Basim är god, ond eller befinner sig någonstans mellan, så har jag uppfattat honom som någon som i grunden är godhjärtad, samtidigt som han har en stark nyfikenhet och principfasthet. Han är inte nöjd med att enkelt följa instruktioner i stil med "Det är som det är, ställ inga frågor och följ bara vår ledning."
Några av hans jämlikar gillar inte hans fria tankesätt och det blir någon form av friktion. Man märker ju att han har en fast moralisk grund.. men det finns gränser.
Jag tycker mer god än ond.
Jag gillade inte slutet.:/
Men det som hände var väl att
Loke tog över/integrera sig med Basim?
Det är just det här som jag tycker sålångsökt med Valhalla och Mirage. Som jag förstår det så var det väl så att flera av karaktärerna i Vahallla var reinkarnerade av asarna/isu-folket. Isu-folket försökte ju fly undan Ragnarök och Loke smög sig in på slutet. Oden blev Eivor och Loke blev Basim. Som jag förstod det så var det Loke som manipulerade Basim att söka upp honom i Mirage.
Anledningen till att Enkidu river Basim är väl för att örnen inte längre känner igen Basim, utan känner av Loke.
Generellt så känner jag att Bassim är en god karaktär, sen om Basim/Loke är det är väl mer grått.
Through smoke and fire and shot and shell and to the very walls of hell, But we shall stand and we shall stay. Over the hills and far away.