Moon Studios är en annorlunda utvecklare. De har jobbat på Ori and the Blind Forest i fyra år, men ändå träffades människorna bakom spelet för första gången under förra årets E3-mässa. De är nämligen utspridda över hela världen, bland annat i Australien, Österrike och Israel. Ett intressant upplägg som visat sig mynna ut i ett minst lika intressant spel.
Den en gång så frodiga skogen är döende, och den tappre lilla skogsanden Ori tvingas ut på en farlig resa bland mörk magi och korrumperade bestar som vill sätta tänderna i honom. Han måste hitta artefakter för att återställa balansen och rädda tillvaron, och han gör det i en metroidvania-plattformare med lättare inslag av rollspel.
Vackert och dödligt på samma gång
Till en början är det mest klassiskt plattformshoppande som gäller. Men i takt med att mörk skog övergår till fuktiga grottor, soldränkta träskmarker och bitande kalla vinterlandskap samlar Ori olika förmågor från andra andar. Han lär sig bland annat att klättra längs väggar, glidflyga och använda fiender och projektiler för att skjuta iväg sig själv som en pil genom luften.
Picknick i skogen – innan allt går åt skogen
Där många andra plattformsspel fastnar i gimmick-träsket med möjligheter som varken gör till eller från är Oris förmågor både nödvändiga för att ta sig vidare och väldigt roliga att använda. De har designats med stor omsorg och eftertanke – något som även går att säga om resten av äventyret. Ta bara en sådan sak som att sparfunktionen infogats som en del i spelmekaniken, där man använder den energi Ori samlar för att själv skapa trygga sparpunkter nästan vart som helst. Ett smart system som låter spelaren själv avgöra hur djärv eller feg stil Ori ska anamma.
Efter ett tag skruvas svårighetsgraden upp, och tack vare att kontrollen är så tajt och följsam blir nederlagen inte särskilt svidande. Istället blir jag taggad att fortsätta, besegra utmaningen och ta mig vidare genom en värld så vacker att till och med läckerbitarna Rayman Legends och Child of Light tvingas kapitulera. Rampljuset för 2D-plattformare har hittat en ny stjärna – både estetiskt och mekaniskt.
Ori utforskar många läckra miljöer under sin resa
Jag skulle kunna dra upp smågrejer som att ett par trial and error-hinderbanor spelar rysk roulette med mitt tålamod ibland, och att jag i vissa stunder har lite svårt att urskilja vad i miljöerna som är ögongodis och vad som faktiskt påverkar gameplay. Men i sammanhanget är det lyxproblem, framförda av någon ensam sate som sjunger falskt längst bak i hyllningskören.
Och han blir totalt överröstad av alla de som mässar om den gripande handlingen, bedårande vackra grafiken, fantastiska musiken, smarta plattformsdesignen och balanserade utmaningen. För Ori and the Blind Forest är nästan allt ett plattformsspel ska vara.
