Historien:
Du är legosoldaten John Mullins vars uppdrag är att slutföra de uppdragen som regeringen misslyckas med. Detta sker med något mer kontroversiellare metoder än vad regeringen skulle ta till. Själva grundhistorien är som du ser ganska simpel, men det är när det kommer till uppdragen som det blir mer avancerat. Varje uppdrag har en specifik story, t.ex. så går första banan i demot ut på att du ska försöka frigöra gisslan, för att göra detta måste du radera ut ledaren för terroristerna. Hur du gör detta är helt upp till dig själv.
Singelplayer:
Soldier of Fortunes styrka ligger utan tvekan i singelplayer. Man har lyckats med det som många spel har misslyckats med, nämligen att göra en vettig story som gör spelet intressant. Demot innehåller två stycken singelplayer banor, båda dessa har många fiender och hinder på vägen fram till terroristledaren som du ska döda. Att bara springa runt och skjuta på allt som rör sig fungerar knappast i längden i Soldier of Fortune. Det gäller att spara på ammunitionen samt se till att du alltid hinner dra vapnet först. För att lära dig hantera detta på ett bra sätt har Raven Software lagt med en introduktionsbana där du ska lära dig att smyga, hoppa, skjuta medmera. Den nervpirrande känslan som fanns i Half Life och Alien versus Predator infinner sig lite i Soldier of Fortunes men detta är knappast det spelet kommer att bli känt för. För massmedia kommer garanterat att starta en enorm hetsjakt mot SoFs våld.
Menyerna:
Menyerna i Soldier of Fortune är tyvärr en liten besvikelse, de är inte särskilt snygga och inte heller lättnavigerade. När man först kommer in så möts man av en ljusgrön bakgrund där det sedan finns de vanliga alternativen så som inställningar, singelplayer, multiplayer osv att välja mellan. Förhoppningsvis fräschar Raven Software upp menyerna en aningen innan hela spelets släpps.
Banorna:
De två banorna som följer med singelplayerdelen, är i mina ögon nästintill perfekta. De har en stor yta och till skillnad från många andra spel behöver man inte springa runt länge för att hitta det man söker efter. Banorna är gjorda så att man kan få så maximalt mycket action som möjligt och inte pussellösande som vi sett i vissa spel. Banorna är verklighetstrogna och innehåller allt för att ge en bra känsla av att man verkligen är på plats.
AI:n:
Eftersom Soldier of Fortune först och främst är tänkt att vara ett singelplayerspel är det en stor fördel om motståndarna är bra så att spelet får en lång livslängd. Fiendernas AI är varken bra eller dålig, när du attackerar försöker de inte att springa att gömma sig etc. utan står kvar på samma fläck och kämpar tills de dör. Enda undantaget är om de från början har något skydd, då använder de detta på ett flitigt och smart sätt. Dock ska ett stort plus delas ut för att gubbarna uppträder otroligt verklighetstroget när de blir träffade. Om du skjuter en fiende i benet så haltar han först innan han sedan lägger sig ner av smärta. Det finns fem olika svårighetsgrader i spelet där svåraste nivån Unfair är en riktig svår nöt att knäcka. Fienderna avlossar skott efter skott och för att inte bli träffad för många gånger krävs både taktik och skicklighet.
Multiplayer:
I demot finns det en multiplayerbana att släppa loss på och detta är verkligen rätta ordet. Det enda som gäller är att skjuta på precis allt som rör sig. Tyvärr så hade jag ingen riktigt bra möjlighet att spela på en europisk server med respektabel ping eftersom dessa lyser med sin frånvaro men på amerikanska servrar med 100-150 ping flöt det förvånansvärt bra. Flera detaljer saknas dock som till exempel en text i stil med ?You killed Dedman? hade varit fint. Att spelet även är så verklighetstroget så att man dör efter ett eller två skott gör att det blir rätt tråkigt i längden. Soldier of Fortune är ett spel man kan ha riktigt kul med i nätverk med polarna men jag tror inte att spelet kommer att slå över Internet som Quake och Unreal Tournament.
Grafik och ljud:
Soldier of Fortune är uppbyggt på Quake 2 motorn som trots att den har något år på nacken fortfarande håller hög klass. Grafiken är mycket bra med detaljerade väggar, det har ingen chans emot Quake 3 Arenas grafik, men det hade nog inte heller många räknat med. För att spela SoF så krävs det ingen värstingburk. Systemkraven är satta till 200 Mhz och 3D-kort, detta är aningen lite, men när jag testade det på min gamla 350 mhzare flöt det mycket bra. Ljudet i SoF är nästintill perfekt. Äntligen har ett spelföretag förstått att vi vill ha riktiga ljud när man avfyrar en tung hagelbössa. Med en subwoofer blir Soldier of Fortune en rejäl upplevelse då ljuden får en att verkligen hoppa till.
Våldet:
Soldier of Fortune är ett av de absolut grymmaste spel som skådats på spelmarknaden. Vid installationen kan man välja att stänga av en del av våldet men jag kan tänka mig att inte särskilt många kommer att utnyttja den funktionen. Efter att du dödat en kille kan du grymt gå fram och skjuta bort hans huvud, ben eller mage så att kroppsdelarna flyger hej vilt. Detta kommer att göra ?samhällets beskyddare? kvällstidningarna tokiga och de kommer om jag känner dem rätt göra allt för att stoppa Soldier of Fortune.
Sammanfattning:
Soldier of Fortune är spelet som vi alla har längtat efter. Det har allt för att bli det bästa singelplayerspelet vi någonsin har sett. Med feedbacken som Raven Software fått från oss gamers sedan de släppte demot kommer säkert hjälpa dem att göra singelplayerdelen ännu bättre. Multiplayer är dock en liten besvikelse och jag tror inte att SoF kommer att bli någon succé över nätet. Men med en snygg grafik och häftigt ljud är det en given succé i singelplayer.
Av Carl Persson (Cal)
