En skorpion kilar förbi samtidigt som en akustisk gitarrs lågmälda melodi bygger stämningen. Kameran zoomar in på två karaktärer medan buskarna svajar i vinden och sanden blåser över den torra marken. Omedelbart infinner sig den där bekanta känslan av den gamla hederliga vilda västern. Det är kalt, det är fyra nyanser av brunt med ett stänk av grönt och så där lagom ensligt.
"Desperados 3 är allt annat än enkelt."
Det tredje spelet i Desperados-sagan inleds med en tutorial där jag stiftar bekantskap med tonårsversionen av huvudkaraktären John Cooper, en smått överambitiös gosse som inte är helt nöjd med sin faders pedagogiska vinkel på saker och ting. Grunderna för hur spelet är upplagt presenteras i rask takt och det känns aldrig långdraget vilket är uppskattat. För dig som aldrig kommit i kontakt med ett Desperados-spel tidigare är det enklast att beskriva det som storydriven realtids-taktik med fokus på stealth.
I det andra uppdraget får jag tillgång till en ny karaktär som heter McCoy, en skum prisjägare. En ny karaktär betyder nya förmågor och hans sniperskott och första hjälpen-skill kommer till stor nytta när jag avrättar banditer längs med ett kapat tåg högt uppe i bergen. Under spelets gång introduceras nya karaktärer som dyker upp i olika uppdrag och deras olika förmågor gör att varje uppdrag känns fräscht. Utöver McCoy får jag jag spela som Kate, en blivande brud som rymt från sitt bröllop, den rediga vildmarksmannen Hector och den mystiska Isabelle. Desperados 3 fungerar som en prequel till det första spelet varpå vissa karaktärer känns igen för den som spelat tidigare delar.
Ofta möter jag en skärm med ett vitt kors och texten "Du misslyckades" eller "Du dog". Väldigt ofta. För Desperados 3 är allt annat än enkelt. Stundtals är det sjukt oförlåtande, designat för att erbjuda en rejäl utmaning. Utöver "Normal som jag spelar på finns en enklare och två svårare nivåer. Varje uppdrag erbjuder också olika utmaningar och utmärkelser som fås genom att spela uppdraget på olika sätt. Det är allt från att klara det under ett bestämt antal minuter eller att köra det utna hjälp av specialförmågor. Dessa utmaningar är inte gjorda för mig, det är något som är säkert. Men letar du efter en brutal utmaning efter att ha plöjt igenom storyn, finns det en del att spendera din tid med om du vill bemästra spelet till fullo.
"Det går helt åt helvete med planen ibland. Rätt ofta faktiskt."
En nyhet är ”Showdown mode”, ett taktiskt planeringsverktyg som pausar spelet där du utfärdar order till alla dina karaktärer och får dem att arbeta mer synkroniserat. En perfekt plan som resulterar i dödens symfoni för några fiender är otroligt tillfredsställande att bevittna varje gång jag lyckas med det. För det går helt åt helvete med planen ibland. Rätt ofta faktiskt. Att spela strategispel på konsol är alltid en skör balansgång. Det kommer aldrig vara lika smidigt som att spela med tangentbord och mus, men i detta fall fungerar det bättre än i många andra fall tack vare ett genomtänkt användargränssnitt. Det kan i stundens hetta bli förvirrande, men flyter på utan större problem.
Desperados 3 är ett vackert spel. Detaljarbetet är gediget i allt från fotavtryck i sanden eller solskimmer i den porlande bäcken. Visst, några få animationsglitchar existerar och spelet har hickat till vid några tillfällen när extremt mycket sker på skärmen på samma gång. Men på det hela är det ett välgjort hantverk som stöttas av snygga melodier och ett röstskådespel som pendlar mellan bra och väldigt bra. I ärlighetens namn så har spel som Red Dead Redemption 2 satt en orimligt hög standard som detta spel inte når upp till. Det är egentligen aldrig dåligt, därmed inte sagt att det är övertygande i varje mening heller.
I en era av överproduktion av retrodoftande indiespel och ett överflöd av fps är det uppfriskande att få spela något som är helt befriat från invasionsstyrkor från yttre rymden, pastellfärgade poängtavlor och MTV-klippta mellansekvenser. Desperados 3 är som en avsmakningsmiddag som pågår i dagarna sju, något som ska upplevas i lugn och ro. Där jag tar mig tid att tänka efter lite extra och planerar mitt drag istället för att bara rusa rakt på. Det må resultera i återkommande trial-and-error och en kavalkad av nordmakedonska svordomar över att jag inte sparar tillräckligt ofta eller glömde titta runt huset efter vakter. Men jag njuter nästan varenda sekund av det. För så bra är det.
Fotnot: Testat på PS4 Pro. Släpps till pc, PS4 och Xbox One den 16/6.
