Utseendet på MX500 avviker kraftigt från MX300 och Logitechs tidigare skapelser. Medan de senare har den traditionella droppformen, skvallrar utseendet på MX500 om ett mer nyskapande tänkande. Den är ovalt bullig med högsta punkt något till vänster strax bakom mittpunkten. Sidorna består av ett svart plastmaterial och ovansidan bjuder på en estetisk finurlighet: de båda ordinarie knapparna är inbyggda i det gråsilverspräckliga höljet. Snyggt!

På vänstersidan finns en urfräst fåra att vila tummen i. Detta innebär förstås att vänsterhänta förbises, men vi som är i majoritet jublar: ergonomin är inget annat än fantastisk. Gropen vid tummen, som vid en skeptisk första påsyn verkar vara en överflödig estetisk flört, visar sig när man greppar redskapet vara hur skön som helst. Med alla andra möss jag testat måste man fatta tag om musen för att ha kontroll på den, men här bildar de en oskiljaktig och fullständigt naturlig enhet.

Knappar för alla

Hela åtta knappar finns att leka med: de tre standardknapparna (scrollhjulet inräknat), två vid tummen, en på vardera sida om scrollhjulet samt en mitt på. Med undantag för den främre scrollknappen, som sitter lite för lågt för att kunna nås utan att byta handställning, är knapplaceringen förträfflig. Samtliga är förstås programmerbara och mittknappen har den nya funktionen QuickSwitch. Den är ett alternativ till tangentbordskombinationen Alt+Tab, alltså att växla mellan öppna program.

Knapparna norr och söder om hjulet har också de fått en käck beteckning: Cruise Control. På datorsvenska (läs: svengelska) blir detta något i stil med knappstyrd scrollning. Logitechs inte alltid så välfungerande mjukvara MouseWare måste vara installerad för att mittknappen ska fungera och för att kunna växla funktioner, men förutom detta fungerar allt med Windows egna drivrutiner.

Tekniskt mumbo-jumbo

Som ni kanske läst i recensionen av MX300 delar samtliga möss i MX-serien samma teknik (4,7 megapixlar/sekund, 800 dpi och max 1 meter/sekund i förflyttning) och drivrutiner (Logitechs MouseWare för att samtliga knappar ska fungera, annars går det med Windows egna drivrutiner). Detta betyder förstås att de båda mössen presterar likadant – det vill säga lysande – så det blir dött lopp mellan dem på denna front (läs mer om teknik och drivrutiner i MX300-recensionen).

De såsiga drivrutinerna är den enda brist jag funnit hos MX500, och då ska man komma ihåg att de faktiskt inte rör själva musen, även om den förstås är beroende av dem. Dock blir problemet större med denna mus eftersom fler knappar och funktioner påverkas. Det är bara att hålla tummarna för att Logitech tar sig i kragen och skriver ihop ett MouseWare-paket som får musen att fungera så bra som man rimligen kan kräva.

MX500 – värd de extra slantarna?

Med MX500 beträder Logitech ny mark beträffande formgivning. Man frångår sin tidigare strategi att göra möss som passar både höger- och vänsterhänta till förmån för greppvänlighet. Ni som är soutpaws får ursäkta, men detta val är rena drömmen för oss med högerfattning. Musen är utan förbehåll den bekvämaste jag haft äran att lägga handen på. Tilläggas bör att ni med små labbar och tycke för små möss kanske tycker den är otymplig. Som vanligt med pekdon är det bra att testa innan man köper.

Också utseende, teknik och funktionalitet drar hem full pott; förutom ett par i sammanhanget ringa synpunkter finns inget att invända mot. Den enda svagheten - drivrutinerna - har faktiskt inte med själva musen att göra, utan med mjukvaran som sanning att säga borde fungera bättre i 3D-spel. Musens många förtjänster gör dock att jag kan leva med denna brist och sett till helheten kan jag inte annat än hylla den. Är du högerhänt bör valet av ditt nästa pekdon således vara glasklart.