No Man's Sky (del 1)

Läs del 2 i FZ:s No Man's Sky-recension

#No Man's Sky har äntligen landat, och med tanke på de stora löften som getts har rymdodyssén minst sagt en del att leva upp till. Efter mina första timmar med spelet är jag inte beredd att säga om det levererar på samtliga punkter, men här finns ändå mycket som görs bra. Och en del som görs mindre bra.

De inledande minuterna påminner faktiskt starkt om upplägget i populära crafting-spel som #Minecraft och #Terraria. Man finner sig kraschlandad på en okänd planet och med spartansk utrustning. Första målet är att utforska sin omgivning, försöka återställa förlorade funktioner och laga skeppet utan att bli dödad på vägen.

Spelvärlden är enorm, och du kommer behöva uppgradera skeppet innan du kan ta dig några längre sträckor.

Med ytterst få direktiv som stöd börjar jag undersöka det omkringliggande området. Eftersom jag har oturen att befinna mig på en planet med hög radioaktivitet märker jag snart att dräkten börjar pipa. För att ladda den och laga skeppet krävs olika typer av material som kan utvinnas från planetens yta med hjälp av ett praktiskt multiverktyg. Jag springer fram och tillbaka och börjar återställa allt fler funktioner. För varje runda vågar jag gå lite längre, och lär mig dessutom mer om världen jag hamnat i.

Alla planeter jag besökt hittills har förvisso varit unika sett till flora och fauna, men samtidigt spelar de i stort efter samma regelverk. Viktiga resurser som krävs för att underhålla verktyg och fylla på bränsle finns att hitta vart man än åker, vilket faktiskt tar udden av överlevnadsaspekten. Faktum är att alla planeter varit fullkomliga smörgåsbord av godsaker att samla på sig. Jag hade nog föreställt mig att dessa världar skulle vara undantaget snarare än regeln.

Världarna och djuren tas fram procedurellt, det vill säga att programvaran slumpar fram dem utifrån givna regler. Det gör var och en unik.

Men eftersom det alltid finns något intressant vid horisonten så känns det också givande att fortsätta utforska. Ett knapptryck på den portabla skannern markerar intressanta föremål i omgivningen och det finns tillräckligt av dessa för att man inte ska behöva irra runt i blindo. Kanske finns där en okänd teknologi som du senare kan bygga ihop själv, eller kanske nya utomjordiska ord att fylla lexikonet med. Ett tips är ändå att hålla koll på skeppet. Har man dåligt lokalsinne, som undertecknad, bör man helst parkera på toppen av en klippa eller annat landmärke när det väl dags för avfärd.

Så länge man håller ett öga på de livsuppehållande funktionerna i dräkten går det däremot att utforska efter behag. Men att ständigt behöva gå in i menyer och manuellt fylla på mätare blir till slut ett riktigt slitgöra. Än så länge har jag inte upptäckt något sätt att automatisera detta, men jag hoppas att det blir möjligt längre fram.

Ett stort inslag i No Man's Sky är samlande. Men de ytterst begränsade förvaringsmöjligheterna gör det samtidigt svårt att verkligen ta till vara på detta till fullo. Visst går det att på distans skicka mineraler och föremål till skeppets förråd, men även detta blir snart fullt. Det hämmar möjligheten att bygga egna moduler och föremål eftersom detta kräver extra utrymme. Fickorna är helt enkelt inte djupa nog.

Skannern visar tydligt var nödvändiga resurser som behövs för att tanka skepp, ladda sköldar och annat finns.

När jag avslutar mitt första besök i No Man's Sky har jag bemästrat resor mellan solsystem och mitt multiverktyg kan inte bara borra, utan också skjuta. Men att försöka prickskjuta små flygande drönare är verkligen ingen höjdare. Kontrollen är för klumpig för hastiga vändningar och jag känner mig sällan särskilt pricksäker. Det återstår att se om det blir bättre efter några väl valda uppgraderingar.

Vad jag däremot redan känner av är ett slags överväldigande. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill åstadkomma i spelet. Jag vet att jag aldrig kommer se alla planeter och mitt slutmål känns avlägset och odefinierbart. Men mitt liv som rymdluffare har som sagt bara börjat, och jag återkommer med en längre recension och ett betyg på No Man's Sky nästa vecka.

Fotnot: Vi har spelat PS4-versionen av No Man's Sky. Vi följer upp den här första del-recensionen med en längre recension, med betyg, nästa vecka.